LORDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet och Adeln. Diskussionen öfver religionsfrihetsfrågan fortsattes: Hr Carlheim-Gyllenskjöld fruktade att genom ett bifall till kongl. propositionen, hvilken han trodde borgareståndet komma att antaga, två stånd-skulle stanna emot två och således frågan för denna gång förfalla. Till förekommande häraf afgaf talaren ett af honom uppsatt förslag, innehållande en skrifvelse till K. M:t om suspension af landsförvisningssträffet till nästa riksdag, med begäran om uppgift å dissenters samt om hinder mot kringresande proselytmakare. Grefve Anckarsvärd trodde, att denna fråga: 1899 skulle mött mindre om ens något motståhd. Samma grundsatser af tolerans, som talaren då hyste, hade han nu och de föranledde honom att bifalla K. M:ts förslag. Hr G. Cederschiöld upptog till vederläggning flere föregående talares yttranden samt uppmanade alla att, med uppgifvande af egna meningar, förena sig om EK. M:ts proposition. Hr Carleson biföll likaledes det kongl. förslaget, emedan lagarne i detta hänseende vore antiqverade; deras bibehållande sätter oss i likhet med Spanien, och .ett. afslag derå till en obestämd framtid uppskjuter denna fråga. Friherre af Ugglas gjorde en jemförelse enligt 1781 års författning emellan svenska undersåter födda af främmande föräldrar och öfrige infödde, då det befanns att de förre hade religionsfrihet, de senare deremot icke. Talaren afstyrkte hr Gyllenskjölds förslag samt försvarade att någon dissenterlag icke blifvit utarbetad. Hr R. T. Cederschiöld upprepade hvad han på förmiddagen anfört, samt afgaf derpå ett eget förslag och begärde derför återremiss. Sedan hr L. J. Hjerta uppträdt för att vederlägga åtskilliga af hr RT. Cederschiölds .anmärkningar och på ett klart sätt visat, hvilken kedja af sofismer det var, på hvilken hr Cederschiöld fotade sig; och sedan denne. svarat samt hr Gyllenskjöld återtagit sitt förslag, anstäldes. votering mellan utskottets afstyrkande:af K. M:ts proposition och ett antagande af detsamma, då förra meningen segrade och sålunda K. M:ts proposition afslogs med 137 röster mot 78. Presteståndet. Öfverläggningen. om lagutskottets betänkande n:o 46, om utvidgad religionsfrihet m. m., fortsattes och afslutades. Utskottets afstyrkande af Kongl. M:ts proposition bifölls. Mom. 4A., tillstyrkande landsföj visningsstraffets bibehållande med afskaffande af arfsrättens förlust och B. tillstyrkande konventikelplakatets : upphäfvande, återremitteradesmed de under diskussionen framstälda anmärkningar. Mom. C och D, tillstyrkande socknebandets lossande samt rättighet för prest att vid dop och skriftermål begagna den gamla I handboken; afslogos. I den långvariga diskussionen, som fortsattes. till. kl. 11, deltogo följande talare: Biskoparne Butsch och Fahlcrantz, domprostarne Knös, Bring och Björling, professorerne Carlson och Lindgren, doktorerne Björkman, Sandberg och Nordlander, : prostarne Euren, Holmberg, Ljunggren, Rundgren, TellI bom, Almqvist, Emanuelsson och Berlin, kyrkoherdarne Sonden och Schönbeck, hofpredikanten: Nordhind och komminister Beckman. Af alla dessa talare yttrade sig ingen för bifall till Kongl. Maj:ts proposition, men I. nästan ingen tog heller landsförvisningsstraffet direkt i försvar. De flesta ansågo vådligt att upphäfva landsförvisningstraffet och konventikelplakatet, så vida ej något annat i dess ställe stadgades. Borgareståndet. Den på förmiddagen började diskussionen om: -eligionsfrihetsbetänkandet fortsattes. För K. M:ts proposition uppträdde ytterligare hrr Björck, Renström, Muren och Grape. Emot detsamma och för återremiss yttrade sig deremot hrr Brinck, Rooth och Lund. Sedan öfverläggningen var slutad och bifall till utskottets förslag blifvit uppstäldt såsom ja-proposition, skreds till votering om kontraproposition, dervid 31 röster utföllo för K. M:ts förslag och 18 för återremiss. Vid den slutliga voteringen åter bifölls K. M:ts förslag med 34 röster mot 11, hvilka sistnämda voro för utskottets förslag. : De öfriga punkterna iutskottets betänkande, hvilka tillstyrka sockenbandets lossande och medgifvandet af rätt att begagna de gamla böckerna, men afstyrka sakramental-lagens upphäfvande,. biföllos alla utan votering. Flera talare, såsom hrr Henschen, Hasselrot, Lallerstedt och Björck, talade emellertid för sakramental-lagehs upphäfvande. Bondeståndet. Religionsfrihetsfrågan. Då betänkandet. angående vidsträcktare religionsfrihet skulle föredragas, upplyste talmannen, att åtskilliga ledamöter af ståndet önskade, att det måtte för dagen förbigås; men deremot uppträdde Ola Månsson och påyrkade sakens afgörande genast. Vid detta förhållande kunde uppskof ej vidare ifrågakomma, och när betänkandet företagits, erhöll Ola Månsson först ordet samt--började med en önskan att alla vore somham. Han och alla här voro nemligen, enligt hvad han sade sig tro, för den kongl. propositionen, men: tyvärr -hyste icke folket samma mening. Nationen vill icke att pröselytmakare skola få resa omkring i landet för att förvilla; den vill väl visa tolerans, men på samma gång skydda statsreligionen; och på dessa grunder ansåg Ola Månsson sig böra yrka, att den kongl. propositionen, som han sagt sig sjelf vara för, borde afslås, liksom de ifrågan väckta motioner. Vidare sade han sig vilja, att landsförvisningsstraffet skulle afskaffas, men han ville likväl bibehålla det för utländskeproselytmakare; inländske proselytmakare ville han blott beröfva defas medborgergerliga rättigheter. För öfrigt ville han hafva konventikelplakatet upphäfdt, så att folket icke måtte förmenas sammankomma till gemensam andakt på tider, då icke offentlig gudstjenst hålles, men kyrkorådet borde likväl hafva rättighet att efter sitt skön tillstädja eller förbjuda sådana sammankomster, vid hvilka någon person från annan församling uppträdde. För att sålunda få låndsförvisningsstraffet afskaffadt och konventikelplakatet upphäfvet, ville han återremittera de. delar af utskottets förslag, som innefattas under littera A. och B. Det öfriga af utskottets förslag ville han bifalla, med undantag att den gamla handboken skulle få begagnas vid skriftermål blott-då detta skedde särskiltv, Atskilliga instämde i Ola Månssons anförande, som var prydt med några uttryck, hvilka skulle visa aktning för affall af ren öfvertygelsev. Matts Perssons anförande, som derpå följde, ganska långt, både skriftligt och muntligt, gick ut på att förorda Ola Månssons förslag, men det var till den grad osammanhängande, att referenten omöjligen kan redogöra för detsamma. Matts Persson slutade med följande ord: Jag har talat, och sökt frälsavmin själ. Nils: Larsson ingick på frågan om betydelsen af 16 4 regeringsformen, hvilken han tolkade.i den frisinnade syftningen och visade, att i strid med detta grundlagsstadgande samvetstvång här i Tandet verkligen finnes, då den, som affaller från statskyrkan straffas såsom en missgerningsman. För öfrigt ville talaren bifalla det kungliga förslaget så tillvida, att landsförvisningsstraffet skulle bibehållas för utländska proselytmakare, presterskapet hafva tillsyn öfver lekmännens verksamhet i religionsangelägenheter, och den, som i församling, till hvilken han ej hör, vill utöfva religiös verksamhet, hafva tillstånd dertill af pastor eller helst kyrkorådet i den församling, der han ville uppträda. Nils Olsson och Hultman instämde med Nils Larsson. För den af Ola Månsson förordade återremissen och på ungefär samma grunder uppträdde, likväl med vissa olikheter i förslagen, Petter Jönsson, Nils Svensson från Skåne, Håkan Pettersson, Gustaf Jonssons från Kalmar TIän, Gustaf Johansson från Kronoberg I a FRE