Aftonbladet – 2 november 1857, sida 1

Det är förfärligt ansträngande att dansa sju qvällar i rad, och spela älskare till på köpet i 30 graders värma. Kom, så ska vi försöka om det icke är svalare derinne hos gubbarne som spela. Vi gingo, följda af en lång och uttrycksfull blick af Augusta, som nu glömt missödet med den tappade skon, och njutande af nöjet att dansa, af . tanken att vara älskad, var nöjd med sig sjelf och hela verlden, och leende bakom sin bukett troligen fann denna afton alltför kort. Det var emellertid skrifvet i ödets bok, att denna bal icke skulle sluta utan att för henne utmärkas af ännu en olycka. Då kottiljongen efter supån var slut och hon återkom till sin plats, tappade hon sin näsduk och böjde sig hastigt ned för att upptaga den; hennes kavaljer gjorde detsamma i samma afsigt, bådas hufvuden stötte häftigt tillsammans, Augusta reste sig, tog ett steg baklänges, trampade i sin långa klädning och föll handlöst ned i en stol. som lyckligtvis stod bakom henne. 5 Afven denna lilla scen, så obetydlig då den beskrifs, hade en så komisk cffokt, att äfven jag, som . verkligen rördes af den arma flickans dödliga förlägenhet, dock hade svårt att undertrycka min skrattlust. En stund derefter, då nästan alla voro gångna och Föjer och jag helt ensamme utkommo i tamburen, sade han leende: Nå, hvad säger du om min lilla flamma? Åh, hon är icke illa... Men de hvita törnrosorna i hennes gula hår liknade getingbon, och i fall detta var hennes debut i societeten; så var den icke särdeles lycklig, svarade jag skrattande och med denna tanklöst vlaka ton; söm man så ofta nyttjar utan att göra sig samvete deröfver. : Ja, hon har endast ett par gånger visat sig