Aftonbladet – 2 november 1857, sida 1

VV LV SU den brinner, och i det strålande ögat ser man att då, om någonsin, sitter nöjets lilla flyktiga gud och ler. : Om då på denna bal fins ett föremål, som hon redan utmärkt framför alla, hvars blotta närvaro är ett nöje, hvars blick följer och omger henne, hvars hviskningar stafva för henne kärlekens abe och vid hvars arm hon förs i detta hvimmel, då — I medgen det säkert, mina damer, äfven om I nu redan dansat på hundrade baler — då var denna bal för er en fullkomlig lycksalighet. Det var en dubbel illusion, I veten det nu, både: kärleken -och nöjet äro flydda, ha kanske lemnat bitterhet och agg qvar i ert hjerta, men då, då njöten I likväl deraf i fulla drag och voren lyckliga i några timmar. För oss karlar existerar sällan eller aldrig en dylik barnslig glädje. Vi ega icke qvinnornas lättrörliga lynne, fåfänga, behagsjuka, ärlekstrånad, liflighet och oskuld, och det är dessa egenskaper förenade, som göra den första balen så förtjusande. Balen är dessutom skapad för qvinnorna; vi äro der endast ett bihang, endast ett medel eller vilkor för deras triumfer; och det är troligen derföre som karlarne sällan der äro roade. Jag vet till och med flera af mina bekanta, som på en bal anse sig för verkliga martyrer. Bland dessa var äfven Föjer, och han hade äfven något skäl dertill; ty han var en af dessa påräknade dansörer, hvilka liksom icke ega rättighet till någon hvila, utan att se både värd och värdinna i ögonblicket öfverfalla dem med oemotståndliga tillbud att presentera minst tio sittande damer. Jag gjörde just dessa reftexioner, och anmärkte inom mig Augustas och Föjers olika uppfattning af denna bal, då han tog min arm och gäspande sade: