Aftonbladet – 2 november 1857, sida 1

likhet med den, under vissa förhållanden, vid en viss sinnesstämning kan helt och hållet beherrska oss. Vi harmas deröfver, vi öfvervinna den till det yttre, vi trotsa den kanske till och med, men inom oss äro likväl våra känslor kufvade under det intryck vi röna. Det obehag, den ångest vi känna, sträfvar förnuftet fåfängt att bortresonnera, åtminstone så länge YI äro unga... Hvar och cen föraktar dessa du npPppräkneliga bagateller, hvaraf sällfl Re men ingen enda skulle vilja Hvar och er förglömma någon af dem. har ingen -särd, särskilt i detta stora sällskap . gen särdeles auktoritet för oss, är af ingen vigt; men der sitta de allesammans, på en gång åskådare och skådespelare, domare och at 1 den representation, som får Bet a er eller sup; och sällskapslifvets ON rr l6 har ofta förefallit mig som en ständig sträfvan att söka rangera sig sjelf till det ena partiet och undvika det andra. En distraktion, ett dumt eller förhastadt yttrande, ett obetydligt missöde — så obetydot, att vi blygas att tänka derpå — har låtit oss för några ögonblick göra en 1öj g figur, och förargelsen deröfver plågar och förödmjukar och visar 0ss med hånande säkerhet, hur beroende vi äro af alla dessa menniskor, i sjelfva verket så Jlikgiltiga för oss. Den stackars Augusta gjorde visst icke alla desså anmärkningar, men hon kände i sitt hjerta bitterheten af att vara föremålet för alla dessa leenden omkring henne, i det hon skyndade bort. 5 Hvad är icke den första balen för en ung flicka? Hvilken berusning i detta sorl, detta granna hvimmel af spetsar, siden och blommor, detta ljussken, denna dansmusik! Hvilken hänförelse, att sjelf få sväfva fram i denna förtrollande hvirfvel! Hjertatslör, kin