Aftonbladet – 29 oktober 1857, sida 2

ås ghaemien örght I Rikets stånders gemensamma öfverläggningar on Religionsfrihetsfrågan. Fjerde. sammantrådet. : Den 27 Oktober kl, 10 f. m. ja (Forts: från gårdagsbladet.) Hr Lallerstedt. Hvad som för religionsfriheten: väntier här i landet: måste i hög grad vara uppmuntrande är det stigarde intresse denna fråga dragei till sig. -Detta intresse blir. desto större, ju närmare hon rycker mot afgörandet. Den, söm för några ä tillbaka talade om religionsfrihet, betråktades såsom en fantast, och förs.åndigt folk ryc:te på axlane åt honom. Hvem minnes ej hvilken skandal det väckte då tidningarne började att sysselsätta sig med få. gan? Och likväl är hon nu i allas mun, Det-är vanskligt att uppträda i en fråga, hvarom diskussion så länge egt ram och som redän blifvit sedd ur så många olikå synpunkter, Jag är en anhängare till den kongl. propositionen. Af dem, som försvarat denna, har mycket blifvit sagdt af hvad jag ämnade säga, och jag vill ioke trötta denna ärade församling med att upprepa det sagda. Men då man åmotsidan framkommit med många falska uppgifter och satser, som hittills blifvit lemnade utan vederläggning, vill jag försöka att vederlägga dem. Härigenom kommer: mitt föredrag att: hufvudsakligen blifva polemiskt. Jag vänder mig dervid i första rommet till den talare (Lefra), som här först hade ordet. Han borde veta att man inför offentligheten icke får uppträda med andra än fåktiska öppgifter. En taläre, ledamot af konseljen, har visat halten af de sifferöppgiftör dön förste tälarenanfört för bestyrkande af katolikernas tillväxt i England. Denne talare har uppgifvit det rätta förhållandet. Jag. har, med begagnande till en del af andra källor än han, kommit ungefär till samma resultat som han. Jag be: höfver således nu icke anföra detta: Iami de lareligion (Religionsvätinen) är en tidning; som inregistrerar skrytsamma berättelser från katolska missionärer öch prester i alla verldens delar, Jag hade tillfälle att för ett par år sedan i Paris läsa berätr i denna och en annan dermed beslägtåd tdning, VUniders, ön den katolska missionens fraingångar i norska Finnmarken. Det påstods att nörrmänneni massa omvändes tillvkatolicismen. ehuru: det lyckats med blott en enda person. Emellertid blef rätta förhållandet. snart upplyst, och det dröjde ej länge innan: missionen återkallades... Det synes så: ledes att religionsvännen icke är någon vän af sanningen; och man bör akta sig för att i en allvarlig öfverläggning stödja sig på en sådar auktoritet. Hvad angår omvändelserna till katolicismen i England, så hafva de väckt så stort uppseende, emedan bland de omvända finnas många förnäma personer. Döt väcker i det landet ett helt annat uppseende; om en lord eller en hertiginna öfvergår till katolicismen, än om en person af de lägre klassernå gör det. För öfrigt är det hufvudsakligen högkyrkans nära slägtskap med den katolska som härför bär skulden. Den förra har bibehållit alltför många af .den.senares kyrkobrak, öch då personer med sjuklig fantasi fordrade ännu flera, samt slutligen ett slags agitation i detta hänseende ävägabragtes, men icke ledde till något resultat, öfvergingo flera af dem till katolicismen. Om man framhåller att i England protöstanter öfvergått till katolicismen, bör man icke glömma att i Irland ett omvändt förhållande egt rum. Der har bland de lägre klasserna ett stort. åntal. personer öfvergått från katolicismen till protestantismen, Efter hvad :en person, som förtjenar vitsord, sagt mig, skall förhållandet emellan dem, som på senare tiden Sfvergått från den ena religionen till-den andra, ungefärligen balancera sig: T En ledamöt af presteståndet; som har en framstående plats inom svenskä kyrkan, och Här talat icke blott egba utan förmodligen äfven å sitt svånds vägnar (Knös), har uppträdt emot lagutskottets deinition. på religionsfrihet, hvarmed utskottet ansett förstås -menniskans frihet atti sin tro och sitt förhålande till Gud följa hvad samvetet och den egna öfrertygelsen bjuda. Han har bedt Gud bevara oss för en iådan religionsfrihet och påstått att dermed: kunde oröttet försvaras... . Det är nog att-framhålla: ett sålant orimligt påståendet; det tarfvar ingen vederläggling. Denne talare har erinrat om huru långt Luther tod framför de öfriga reformiatorerna;han härtalat m de gräsligheter som de reformerta på den tiden gingo. Bättre hade varit: om han upplyst oss i vad mån den lutherska kyrkan och särskilt vår Iuherska kyrka nu har skäl att yfvas bredvid den reormerta. . Samme talare har beklagat: sig öfger att ögsta domstolens yttrande öfver detinodifierade förlaget icke intordrats. Man lärer vål icke bestrida egeringen rättighet att, sedan vederbörande yttrat ig öfver ett. från henne utgånget förslag, deruti öra hvilka ändringar hon behagar utan att beöfva ånyo höra vederbörande. Det skulle eljest unna händaatt regeringen aldrig blefve färdig med tt lagförslag; Den anmärkningen, att det nu afifna förslaget hvilar på abstrakta begrepp: och sakar föreskrifter hura det skall förfäras med dem, om utträdt ur statskyrkan, förtjenar lika litet afsende. Man kan icke lagstifta förr än man sett ara förhållandena komma att gestalta sig: På förtodanden få inga lagar grundas. 1781 års reliionsplakat är. tills vidare fullt, tillräckligt. Slötlien. har samme talare såsom en förtjenst Hos svenja kyrkan framhållit huruledes hon alltid värit ett digt redskap åt staten och städse visat sig under: fven. Det är ett eget beröm, som mången torde 1se för motsatsen. Kyrkan bör icke, vara underfven någon annan än Gud. Då man, talar om de I kända förvecklingar, som preussiska regeringen ide med erkebiskopen i Köln, bör man icke förick med denne uppstudsige: prelat. ga huru det gick Lom , preussiska regeringen lät Kelt enkelt sätta honom kurran, emedan hån icke ville foga sig efter den rmliga öfverenskommelse angående de blandade stenskapen, som. under hans företrädare hade blift afalntad. RN rt RN SV In ne TR Mr re Mm mr BB Ar