Aftonbladet – 27 oktober 1857, sida 3

stånd hvart och ett på sina rum komma att tag detta ärende ÅÄ mare öfvervägande map måtte nå, besinaa, hare d ngt den Kongl propositionen sträc ker sig i medgifvande.saf religiös frih-t, och ick på något sätt Jåta sig betsgas af sådana uttryck soni Marr här hört fällas, Hemligen attöb fall tillde kopgl. propositionen skulle. ppna -dörrarne för de mest viuskränkta religionsfrihet eller att ifall den an toges; vi inom ganska kort tid skulle förlora de! dyrbara lära vi nu bekänna. Jag är fult öfverty gad om, att-hvsr och en represehtant, vid sfgran det af denna fråga skall cndast och allenast följ: ih öfvertygelse, och gör han de!, skiljer han sig frå: all fräthrisnde inflytelsg, då är jag fullt förvissa om att svaret på den kongl. propositionen skall biv: ett bifali; och att långt ifrån, på sätt en vär talare för några dagar sedau yttrade, det svensk: folket skulle få an:edning till ast lemna sina ombud det vitsord, alt de gjort sig väl förtjenta af repu bliken, då de afslagit den kongl. propositionen, der tid icke vore långt aflägsen, då svenska folket to-d få ångra, ifall rikets ständer vid denna riksdag ick lyssaede tU sin konungs tsl. R:ksdzgsmannen Bjerkander uppläste ett sk-ifiig anförande, hvars bufvudsakliga innehåll gick u. på att religionsfrihet, likasom all annån frihet, i si sjelf Br förträfflig, men den måste regleras för st ej blifva sjelfsvåld. De, som söka Gud endast 1 pato ren, e:ier som anse bibelos enda värde bestå uti des: sedolöror, eller soi vilja på naturligt sätt förklar de underverk den omtalar; alla dessa fordra naxiur ligtvis religionsfribet. Men för alla dem, som i bi beln finpa Guds eget ord och tro på Gud både säson skapare, återlösare och heliggörare, äro alla villolä ror fruktansvärda, emedan de undergräfva deras tro Sanningen skall väl försvara sig sjelf; men Gud ords ljusastake kan bortflyttas från oss. Mahome: lära berrskar nu på7flera ställen, der fordom va: lefvande kristendom. Att främmande och i synner höt katolske nationer skulle prisa svenska folket, on det öppnade dörren. för religionsfrihet, är naturligt men sådant bevisar ingenting. — Tro och tanka ä ingalunda detsamma som bekänselse; ty då skull: uppsåt och bandling vara enahanda: det senare ka: slraffss, men aldrig det förra. Man har sagt, at tvånget framkallar skrymteri, men den uppsnbar: otron och religionsföraktet är ingalunda bättre är skrymteriet. Visserligen förekomma ölika tolkningar af flera bibelställen, men desså angå hufvudsakligen profetiorna. Det väsentliga, sill själens frölsing nödvändiga är enkelt och lättfattligt. Eljest skulle blott de höglärde kunna blifva saliga. Men Paulus säger annat. För att upplifva statskyrkar bör andakt och frihet medgifvas. Upplyste och kristligt sinnade prester och lekmän kunde derigenon samverka till lefvande kristendom. Stenska allmogen vill behålla sina fäders tro, som kostat så många strider och så mycket blod att rotfästa i Sverge. Talåren slutade med orden i Joh. 8: 31—36. t ! (Förts. följer.)