Aftonbladet – 26 oktober 1857, sida 2

förevisandet af många tyger för ögonblicket, var stadd i samtal med någon annan bredvidstående köpare. Men köpmannen hade märkt det och gaf det med en hostning och ett fingertecken tillkänna, Den förre fick då i blinken gripa sin hatt och skynda efter damen och bedja henne på patronens begäran återvända till boden på några ögonblick, hvilket försigtigtvis icke vägrades, och sedan köpmannen hviskande begärt att återfå det tygstycke damen i tankarne stoppat hos sigp, var saken uppgjord utan vidare påföljder, och han såg: till och med, om han vintertiden stod med betäckt hufvud, lyfta på hatten, när hon, med nedfäldt flor och brådskande steg, anträdde återfärden ur boden. Blott i en enda punkt kunde man sätta hans moralitet i fråga. Men innan vi tala derom, förutskicka vi en anmärkning, hvars riktighet vi underställa läsarens omdöme. I allmänhet, och endast med undantag af bildningens högsta stadium, synes ingen annan moralitet kunna finnas än den, som hvilar på det allmänna tänkesättet, i tidehvarfs vet, hos hela folket, åtminstone inom stånsdet, komporationen, skrået o. 8 Vv De allra flesta menniskors grundsatser och tänkesätt hvila på denna allmänna sedlighetsopinion, Om detta är sant, bör omdömet blifva mildare öfver denne köpman i afseende. på den punkt vi nu gå att vidröra. Det gälde den tiden en sträng tullförords Di gy tullförbud för vissa kramvaror oeh en mycket hög tull å de varor, zom voro till införsel tillåtna. Det allmänna tänkesättet, nedifrån ända upp till de förnäma och högmöende, betraktade denna tullagstiftning såsom en orimlighet, och man ansåg det vara Snarare en artig fintlighet i yrket än något oriktigt och klandervärdt, om man okades draga tulltjenstemännen vid näsan, så vidt man ej