Aftonbladet – 22 oktober 1857, sida 3

SE IMLORaS BUVHUE vIGBS VII KMGLIUCA RBVARIL. IVTOLAT oing. Men derest de efter affallet och såsom ur kyr; kan uteslutne fortforo att befatta sig. med proselytmakeri, vore det i min tanke icke nog att för dem stadga hvad i 2 och 3 S5 af det oss i K. M:ts propo: fsition förelagda lagförslaget bestämmes; utan så väl fom dem; som sde-till andra religionssamfund hörande; Å hvilka genom falska lärors utspridande verkade till att. förvilla och skada andra, borde det efter min tanke åligga konungens befallningshafvande, när det af domkapitlet begärdes eller ock eljest efter egen pröfning, att göra underdånig framställning hos Ki M:t, hvarefter högstdens mme, efter inhämtande af förhållandet och efter nådigt bepröfvande af sakens beskaffenhet, skulle; kunna beröfva en sådan orostifi tare hans : personliga : frihet, likväl icke längre, än I tills han frivilligt vil e-begifva sigsur riket, och be-Tviskgen verkstälde: denna föresats, eller ock efter betygad ånger stälde borgen för minst 500 rdr böter såsom säkerhet för sitt framtids stilla förhållande. — Om ett sådant förfarande föreskrefs, skulle något borgerligt straff, som af domstolar kunde ådömas, och som äfven den koögl. propositionen i 2 och 3 SS föreslår, icke komma att ega rum; utan endast den åtgärd; som för statens säkerhet behöfdes, efter hvad K? M:t ishvarje förekommande fall skulle pröfva vara Å nödvändigt, hvarföre ock de nämda 5S i: kongE för; TÅ slaget skulie utgå. Kyrkan hade då ock sin rätt sig Å förbehållen; och skulle icke mera, såsom nu af det kongl. förslagets I:sta följer, blifva en samlingsort för alla sådana, som icke kunde af något annat reTligionssamfund emottagas-eller behållas. Och hvad slutligen de religionssamfund aögår, som inom riket kunöa häfva bildat sig, må det bero på K. M:t, likväl efter rikets ständers hörande och sedan de, som bekänna sig tillhöra ett sådant religionssamfund, i underdånig ansökning hos konungen uppgifvit sina namn och sin bekännelse samt författning, att pröfva deras begäran att i riket vistas med de rättigheter, som 1781 års kongl. förordning beviljar åt främmande trosförvandter eller ock med andra; som äfkopung och ständer för dem.-bestämmas. Ett sådant stadgande önskar jag. ock intaget i:dennya. lagen, och yrkar; derföre återremiss -af det: framlagda för: slaget: till förnyad Beärbötming af utskottet! Också i afseende på 6 S, som händlar om konventikelfriheten, ämnar jag i presteståndet tåla för. återremiss; ty denna paragraf vill jag hellre antaga sådan, som den af K. M:t blifvit. föreslagerty än att enligt utskottets förslag endast upphafva konventikelplakatet, ty dermed vore icke-medgifyvet åt församlingens prester: skap. att: ens få afhöra och på stället vederlägga hvad till deras åhörare, af allehanda predikanter kunde bli.va taladt. Jag har hört, att utskottet icke velat godkännardetskongl.mörslageti detta häuse nåe för att icke genom åe stadgånden, som i 85 ihnehållas) åt konventiklar gifvd auktorisation: Men konungens förslagsgodkänner icke: från kyrklig, synpunkt:sdessa sammankornster. såsom tjenliga-tillfällen-till uppbyggelse, utan betraktar dei med misstänksamhet och medgifver devy endast ed folersisffån det borgerliga samhällets sida,så vida icke olaglighet och oordning inträffa; och detta kan jag icke ogilla, med förutsättning, att det skydd it villdlärors utspridan de, som jag bär ofvan föreslagit, kommer att ega Hr P. R. Tersmedens Det år icke endast för en allm grundsats jag-här uppträder, ehuru denna grundsats länge i hela sia djupa och heliga betydelse stått lef-; vande och klar för nin själ, och jag i mån af mina ringa krafter sökt försvara densamma här på detta rum, inomi:pressen och inför tröned.! Det är egentligen för att söka visa. det sammanhang, i hvilket denna grundsats. befinner sig -med vilkoren för den enskiltes innersta lif, med ett folks -ohämmade utveckling. Den helgedom, som är för dem båda gemensam, samvetets och öfvertygelsens helgedom, fördråger icke någon mi lanbalk, ditlagd af främmande! händer. Menniskabn, yttrar en nyare fransk författare, är iogenting annat än genom sin tro, hon uppoffrar sig ej för annat än ider, hon motstår ej det ondeå annat än i pliktens namn, och derföre utgör den religiösa frågad, äfven om den:blott bötraktas från sin jordiska ståndpunkt, su merän någonsin ett af framtidens största och vigtigaste problemer., 5 id PR Då nu enligt min uppfattning. föremålet för desss gemensamma öfverläggningar. icke bör kunna vara! en egentlig pol? mik, alliraminst en personlig, utan helt enkelt ett framisggände äf skal; ett upptagande af motskäl, så vi jr söka gifva denna form åt min framställning; och får-derföre till en början taga i närmare skärskådande hågra af de motiver, hvilka lagutskottet förebragt till stöd för sitt förkastande af 1 8 i detckungliga förslag, hvilket jag såväli denna punkt som allå de öfriga ämnar understödja i dess ostyckade helhet. Utskottet börjar med ett försök att tolka 16 s 1 rögeringsformen så, att den endast skulle afse utifrån inkomna bekännare af främmande lära. Detta syfes; lindrigast sagdt, vara en nog vågad tydning af.de tämligen tydliga orden hvar och en, helst i-fråga om ett grundlagsstadgande, som ej får tolkas; utan -hvarvid man. ej Har.annat att) göra än efler ordalydelsen uppfatta.-och utan invändningar efterlefva. På grund häraf kan.ej. heller en traditionell uppfttning, :o:n ock:antagen af domarckåren och godkänd (ehuru ganska indirekt) af denens statsmakten, förmå upphäfva en i konstitutionennedlagd grundsats, derföre att denna till följd af obekantskap med eller jikgiltighet för ämnet länge förblifvit Bvilsåde: En blick på historiken öfvör paragrafen3 tillkomst och på professor Naumans utred ning af frågan törde för öfrigt hvad denna! pönkt angår göra tillfyhest. Utskottet erkänner: derpå re: ligionsfribetensprincip vari å sanning, men. anmärker; att äfven den gudomliga sanningen endas är sann i sin-begränsning. Detta är verkligen er sats af så öfverraskande nyhet, att jag knapt vå huru jag skall bemöta densamiha. Hittills häde jag trott, och ämnar fortf.ra i dennas ödmjuka och enfaldiga :rö, att såöbing i allmänhet och gudomlig sanning i synnerhet är till sin natur oändlig, obegränsad; och historien har visat, att mån ej fuctii sig synnerligen väl. af ät. få .emottaga densamma, insnörd i menskliga beräkningar, . eller med strålarne — för att begagna utskottets bildspråk — brutna genom hierarkiens prismor. sAtt det skydd, som kyrkat? sökör i lagenp, tillikå skulle utgöra ett skydd för trosläran, är ett påstående; för hvilket utskottet lärer blifva. oss beviset, skyldigt. 7 En troslärs, om och när den i sig innefattar gudomlig sanning, beböfver icke mågot menskligt skydd; -Efter. att täms ligen lätt ha öfverhalkat Norges och Danmarks kyrkliga förhållanden, öfvergår utskottet till samvetsfrihetens motståndares hafvudargument, katolikskräcken. 7 I allmövhet förkåller det: sig med dennd farhåga-soh med ådt beklagligen dmseket igäbgse förestöllningssätt, enligt hviiket sanningen anses böra betraktas såsom eit spädt barn: eller? såsom en Jembruten p-rson, hvilkas rörelseförmåga obppbörligen måste. underhjelpas af frummande biträde. Särskilt och praktiskt betraktad torde densa farhåga äfven-) ledes befinnas saktix grund. Jag får i detta afseende hänvisa till de uppgifter) som afren värd ledaniöt inom. borgareståndet meddelats förande ten katolska församlingen i Kristiania, samt till doktor Bairds numera offentliggjorda märkliga yttrande om katolicismens ställnirg i Nordamerika Hvad en af gårdagens talare på grund sf en fransk tidskrift, VAmi de la råligiony snfoört: ony Katoliöismens fraristeg uti Eogland kommer, .som jag harVmig bekant, att af! en annän taläre här till besvarande upptagäs, afvenSom den grad af trovärdighet, hvilkeR kån tillerkännas nämde tidskrift. Men bvad Amerika angår har jag Här i banden Förenta Stäternas statskalender för år 1857, hvilken upplyser; att vid 1850 års census antalet af de i kyrkosämfun ! förenade katoliker fippgick till föga mer än 600,000, och de af-en annan talare här omordade och befarade independenternas eler, fom de nu bebänfåas,) kongregationalisternas till 790,000. Då nu enligt denna kalender totalbetolkningen i landet samma årtuppgick till 24 mil