Aftonbladet – 20 oktober 1857, sida 2

blick hade ett uttryck af ömt allvar. Då Nora slutat sitt meddelande; fattade hon hans båda Bänder öch frågäde: Har jag nu verkligen handlat illa?x Nej, Iniö egen Nora; du hår Handlat fullkomligt rätt dch med denta rörande finkänslighet,. tom är qvihnad så egen: Det är således din öriket för mig; som inledt dig i alla dessa l6dsambköter, och timöt dig riktat tidens fördömar; men mod, Yin älskade; gå lugnt fråm till ditt mål och besegra fördomarne. just genom ihardigheten är ditt beslut. I mig, Nora, skall du evigt hafva den; som älskar och beundrar dig. Tyvärr, min staekars flicka, är jag iör närvarande ett klent stöd, emedan Mina inkoftbster äro ännu allt för småx sAck! Henrik; nu är jag åter lugn; och redo att strida, då du gillar öch älskar mig.5 Nora lutade hufvudet emot hans axel, och Henrik tryckte henne till sitt bjerta: Nu skall jag saga dig Bväd som fört mig hit. Höradshöfding UT fru hear aktifvitner till: sin syster, som är gift med häradshöfding K—, med hvilken jag feser på ting; att hön tagit sin hand ifrån: dig, derföre att du alldeles förändrat uppförande och öfverlemnat dig åt ett lältsinnigt Jif och med en otillbörlig djefbet trampat din qvinligKet ufider fötterna. Man har berättåt mig de befängdaste saker om dig, ocK. uppbjudit hela sin förmåga att nedsätta dig. i min tanka. Ej nog härmed ; din far har skrifvit till mig och djupt beklagat sig öfver dig, såsom ett barn; hvilket gjorde honom sorg genom sitt opassande beteendes . Hvilket bringat er alla i ekonomiskt elände. Han uppmanade mig att söka bringa dig till förnuft igen. Din fars bref förmådde mig att resa hit, för att af dig få reda på förhållandet. Jag, som känner ditt hjerta, jag visste att du omöjligt kunde vara skyldig till någon af de anklagelser, man gjorde dig, utan att ett missförstånd här måste Og FIS re SR Gubben Steins inträde afbröt samtalet. Hana panna var molnhöljd och bekymmer talade