Aftonbladet – 17 oktober 1857, sida 2

het, jag är icke oqvinlig, och i mitt hjerta finnas inga andra än rent qvinliga känslor; men jag är äfven menniska och som sådan eger jeg rätt att på hederligt sätt skapa mig e:t oberoende. Största beviset -på att jag är qvinna ligger ju deruti, att jag af kärlek till Henrik beslöt mig att taga u det djerfva steget. Pappa, Gud har nog sörjt för att vi ändå alltid förblifva qvinnor till våra känslor och sympatier, äfven sedan medvetandet af vårt menniskovärde och våra rättigheter vaknat hos 0s8.n Efter Noras uppriktiga bekännelse inför fadren, der den fattiga flickan helt frimodigt tillstått att hon kände sitt menniskovärde, blef fadren till hela sitt väsende förändrad. Han bemötte Nora med köld, och ett tydligt uttaladt missnöje med hennes nya sysselsättning röjde sig i alla hans ord. Ännu värre blef det då alla sqvallersjuka tungor började sysselsätta sig med den unga flickan och gifva åt hennes ädla bemödanden den svartaste färg. Med elakhetens ihärdighet arbetade de på att förklena hennes goda namn och rykte, genom utspridandet af den gemena förutsättningen att Nora endast lärt sig bokbinderiet för att dölja en brottslig förbindelse med bokbindaren Engström. Nora arbetade nu åt denne hemma hos sin far, men hade såsom nyläring icke annat än lättare och mindre dyrbara arbeten för hans räkning, hvilket gjorde att bon ännu på Iediga stunder ifrigt arbetade med nålen. Men oaktadt Noras all: vackra bemödanden att förskaffa sig och de sina ett mera bekymmerfritt lif, förblef fadrens hjerta liksom tillslutet. Hennes försakelser voro bortkastadt guld, som khan icke skattade, emedan hon, genom att gå sin egen väg och litet sjelfrådigt un dandraga sig hans förmynderskap, uppenbart