Aftonbladet – 17 oktober 1857, sida 2

Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespomdent.) Chåteau de P.-.i Oktober. Hör befinner jag mig nu för nägra veckor i en del af Frankrike, som fordona var mig ranska bekant, emedan jag är föda! der och under de tjugo första åren af mitt liv der tillbringat dessa lyckliga månader, då jagt och fiske för ynglingen omvexlande följa på grekiska och latinet; men alltsedan der tiden hade jag endast farit igenom denna trokt, utan att der uppehålla mig mer än em elXer två dagar. Nu deremot bor jag här, jag ges nomströfvar trakten, undersöker densamma och kan anställa jemförelser med hvad den: fordom var. Jag har således ett ganska godt: tillfälle att i afseende på denna trakt förvissa. mig om verkligheten af detta framåtskridande, som man påstår vara det utmärkande draget i vårt tidehvarf, och jag utbeder mig derföre att derom få yttra nägra-ord. Man är i allmänhet alltför mycket benägen att i Paris se hela Frankrike. Men för att kunna känna vår nuvarande ställning, måste nan äfven kasta en blick på våra provinser. Den trakt, hvarom jag talar, kallas de båda Charentes. Der finnas betydande städer: La Rochelle, så zyktbar under våra religionskrig, Rochefort, en at våra hamnar, Angouleme, hvars förtjusande panorama är kändt af alla: våra turister, och detta. Cognac, hvars bränviner förvärfvat sig en mer än europeisk rykt barhet. De båda Charentedepartementerna förete i agronomiskt hänseende en stor olikhet. Jordmånen är der lös ock mager på åtskilliga ställen, fet och djup på andra, synaerligen på kusterna af Atlantiska hafvet, som med sina gyllene vågor sköljer Nedra Charente. Växtligheten företer i följd bäraf i detta landskap tvenne helt olika karakterer. På enä orten stark och mäktig, på den andra svag och ömtålig. Men äfven under det sistnämda förhållandet har den detta särskilta behag, som är förenadt med en elegant svaghet, en botad helsa. För mig, som mera tycker om det sällsynta än det rika och öfverflödande, mera älskar det kämpande än det, som utvecklar sig utan möda, har denna växtlighet bär i Charente ett stort behag. Jag tycker om att se trädet och blomman något litet i strid med sin omgifning, och när de, i trots af sol och vindar, lyckats beskugga denna omgifning och göra den doftande, tyckes mig denna skugga, dessa vällukter ädlare och ljufvare. Är det icke i allmänhet öfverallt hindren, som bilda förtjensten och äran? Jag tror föröfrigt icke på ofruktbarheten, och min tanke är, att hvad menniskan så kallar ej är någonting annat än den okunnighet, hvaruti bon ännu befinner sig rörande förhållandet med jorden och medlen att göra denna fruktbärande. Är det icke just på dessa så länge förbannade stensr, dem oceanen rullat upp på Girondes stränder, som nu dessa drutvor mogne, hvilka hela verden afundas oss? Ljumma regn skölja Ubarentetrakten, och lena vindar blisa der. Den gömmer i sitt sköte mer än en Tempedal. Invånaren röner ock inflytelsen af detta klimat. Han är långsam i ord, i gång, i uttal, och har äfven under sin första verksamhet likhet med en perÅson, som icke är fullt vaken. Och likväl är a förstånd ingalunda så trögt, som hans hän. ; . . rörelser w.X88 Vara. Om han ej bar sin ye ns liflighet, qv okhet och grannes, gascognar.. infal!, så bar han deremor Mn dess oskarp sinnighet, och i fråga om beräknmy, -8 tressen skulle jag gerna vilja hälla något phonom emot bonden i Gascogue. Oberoende till karakteren, är den förre vida mindre benägen än den senare för någon eftergifvenhet emot de högre stånden, och han visar för dessa snarare nyfikenhet än beundran. Han drar ej i betänkande att någon gång på dem tillämpa en skämtsam filosofi, hvarvid han ej fruktar att framdraga deras löjliga eller svaga sidor, och det är föga annat än till utseendet som han låter dem imponera på sig. Ibland alla våra departementer äro ostridigt dessa de, der känslan af jemlikhet är mest bestämd, och der agget emot tiden före 1789, emot adelns och presterskapets gamla missbruk trognast bevaras. Städernas invånare hysa i dessa afseenden samma åsigter som landtbefolkningen; de ha samma sjelfständighetsanda, samma antipatier. Charente. anses med skäl, som jag tror, för: ett vara mycket napoleon stiskt; men: man får ej låta det för mycket känna betslet. Det kunde då lätt taga detta mellan tänderna. Det är ganska svårt att finna prefekter, som äro ense med sina generalråd. -Den nuvarande prefekten i Angoulme har nyligen skilt sig från sitt på ett föga vänligt sätt, och det; kommer att så gå med hvarje prefekt, som i obekantskap med tidernas olikhet vill under Napoleon III intaga samma sträfva och befallande hållning, som utmärkte Napoleon I:s prefekter, hvartill flere bland dessa herrar i vä ON EEE SER