Aftonbladet – 15 oktober 1857, sida 2

borgerliga rättigheterna. Och huru gingo stiftarne af vår nu gällande grundlag dervid tillväga? Det är bekant, att man lade 1772 års regeringsform till grund för den af 1849, ehuru den förra naturligtvis uttrycklisen sfskaff.es när den senare antogs. Hvad nu särskilt beträffar vårt ämne och de bestämningar, som dermed stå i sammanhang, så uteslöt man hvad som i 1772 års regeringsforms 1 förekom, icke allenast, på sätt vi förut snmärkt avgående kyrkans symboliska böcker utöfver augsburgiska konfessionen och Upsala mötes eslut (äfvensom orden: pså att kyrkones rätt bör styrkas, oskadd ali konungslig rätt, kronans och all Sverges allmoges), utan jemväl föreskriften, att salla undersåtare i riket skulle blifva vid lutherska läran. Deremot tillades, såsom en nyhet, hvilken i ingen föregående svensk regeringsform för: kommit, stadgandet om religionsfrihet:n, och detta fick sin plats i den S, som handlar om andra allmänna medborgerliga rättighe er (den 2:dra i 1772 års och den 16:de i 1809 års regeringsform), — en S, som för öfrigt är till hufvudsaklig del hämtsd ur den gamla svenska konungaeden, sådan den förekommer redan 1 ett tillägg till våra landskapslagar. Då nu 1809 års lagstiftare i denna i: äl förde förbudet för konungen, att någon tvinza eller tvinga låta i samvetssaker, samt stadgandet, att konungen skall skydda sins undersåter vid en fri utöfning af deras religion, så tala dessa lagstiftare ingalunda enssmt om främmande religionsförvendter (vare sig att sådana antingen redan äroi riket bosndeeller framdeles der nedsätfasig), utan såsom obj-kt för detta skydd zämna de uttryckligen : hvar och en,— således alla — hvilka äro konungen och grundlagen med tro och hörsamhet förbundne, ehvad de äro födde inom eller utom riket, ehvad de bekänna statsreli gionen eller annan religionslära. Icke heller tala lagstiftarne om den redan stadgade religionsiriheten med förut befintliga restriktioner, utan om en fri religionsutöfning med inga andra inskränkningar än: 1:0) de som inne fattas i grundlagsbuden derom att konungen, successionsberäitigade prinsar och. de civi.e embetsmännen skola bekänna sig till statsreligionen, och om riksdagswannarätiens beroende af en viss religionsbekännelse, samt 2:0) den inskränkning, som mot slutet -f regeringsformens 16:de S är uttryckt med orden: såvidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Äfven om denna inskränkning icke hade varit i 16 S uttryckt, så kunna vi antaga at: den måst underförstås; ty det kan icke tänkas att staten, i strid mot sig sjelf och sin egen bestämmelse, i någon lag tillerkänner skydd åt eller gifver rättighet till sådana handlingar och läror, hvilka åsyfta att våld samt rubba den i staten bestående ordning, eller äro oförenliga med den allmänna sedlighet, hvilken det tillkommer staten att upprätthålla och befrämjå. Emahanda vilkor är uttryckt t. ex. i den norske Lov af den 16 Juli 1845 angasende dem, der bekjende sig til den christelige Religion uden at vare Medlemmer af Statskirker, och i 81 af Danmarks Riges Grundlov af den 5 Junii 1849,, då i den förra stadgas: att sådana, som bekänna sig till kristna religionen, utan att våra medlemmar af statskyrkan, hatva fri religionsutöfning, inden Lovs og AZrbarheds Grendser,, — samt i den senare: att statens medlemmar hafva rätt att förena sig i samfund för att dyrka Gud på det sätt, som öfverensstämmer . med deras öfvertygelse, dock att intet läres eller. företages, som strider mod Sedeligheden eller den offentlige Orden. Ått grundlagens egna stiftore menat; att det ifrågavarande siadgandet skulle innebära eit uppbörande sf den religiösa intolerans, som bestraffar affall från statskyrkan, synes tydligen af 1809: års konstitutionsutskotisisvar på åtskilliga af presteståndet gjor a snmärknhgar, hvilket är så bestämdt at iiga vidilyftiga induktioner, behöfvas för att öfverLyga sg om dess och grundlagena mening. Att parsgzafen ioke heller. efter dess ordalydelse kan snnoriunda tolzas, och ait de försök författaren i Sv. Tidu. i detta hänseende gör, leda tul de största absurditeter, skola Vi i en förjande artikel söka ådsgalägga. nn A SAR TNT