Aftonbladet – 13 oktober 1857, sida 2

Jag anklagar ingen, ty isgen: har händlat, mot sin öfvertygelse; men; då: kärlekenstill: dig-isdetta, ögonblick är min, högsta plikt, kan jag: ej-förtiga att säga dig huru jag blifvit sådan dusfinner mig varas Von Klang var en hederlig; rättskaffens man, men för olik dig, att jag skulle kunna älska :horom; Jag-villöafslås hans: anbud, jag-gret; jag bad. Man förestälde mig att jag vöre en fåttig flicka-ochborde skatta. mig lycklig af ett sådant parti. Jag sade:att: jag hade kunskåper; ville, fötsörja mig genom dem; blifya guvernant. ; Månsskrattade: och försäkrade mig att verlden också::skulle skratta; att guvernanter: aldrig. bli, gifta, och att-herrarne afsky demsjust för. derås kunskapers skull, Jag vågeade: motsäga och .till-och-med, påstå; att jag väll visste den son skulle: älska mig, med mitt lilla förråd af kunskapsvett. -Då skrattade man ännu mera-oeb påstod mig vara en toka; sade ätt tiden ger förnuft, och att du innan kort skulle tänka lika klokt som alla andra karlar, hvaraf: första resultatet: skulle. bli att du gaf:en dåraktig kärlek på-båtens--Dertill påstod morbror Tirotander, ati Klangs val skedde till stor del-af aktning för den husmoderligas skolaj som Brofors erbjöd; Jag gifte mig. Första året behandlade. mig min man som ett-af. dessa favoritdjurs, som. man älskar för sitt nöje, sina.nyckers.skulli. Under denna tid läste jag mycket ock fortgick för-mig sjelf i de ämnen jag för dig öfvat; Men jag fann snart att Klang betraktade dettaoch hela mitt lif som en bagatell. Då-slog-jag-mig-på hushållsbestyren. I den vägen erkände han qvinnans värde och nytta och skänkte mig både sin aktning och sitt bfall. Hvad var naturligare än att jag för att förtjena dim uppoffrade mina egna böjelser? Hvarje år stadgades sedan Hos mig den öfvertygelien; att alla andra lefnadsisigter endast voro ett svär