Aftonbladet – 12 oktober 1857, sida 3

Borgareståndet. Diskussionen angående qvinnans myndighet. Hr Rydin. Af utskottets motivering vill det synas, som skulle utskottet ansett att en orättvisa hittills hade blifvit utöfvad emot qvinnan då bon förklarats omyndig; och vore så förhållandet, så vore det föreslagna rätt, men tal; trodde ej det, utan förmenade, att i stället hennes omyndighet just varit ett skydd. Tal. anförde den gamla betydelsen af arf, Derjemte erinrade hår, baru: qvinnan förr. var konnig i al slags spånad och väfnad, men att numers köptes kläderna färdiga, hvadan fordran att sjelf försörja sig allt mera framstode, samt i följd deraf myndigheten snsåges nödvändig. Talaren ansåg. att ellrättighet åtiö!jes af en skyldighet och att förjsktligen man skulle fordra af den myndiga qvinven att hon skulle försörja sig. Han ville dock ej bidraga dertill att hon kastades på gatan. För sin del ville tslaren bifalla hr Adlercreutzs törslag, att hon efter armtlan skulle blitva myndig, och bemställde, hvilkeidera vore mest förödmjukande för qvi nan, ett begära blifva myndig eller såsom myndig begära att blifva försatt i omyndighetstillstånd, då hon forne sig ej kunna sköta sina affärer. Hr Hasselrot avsåg frågan vera i tryck och tal fullster digt utredd; ban hoppades att ståndet skulle lemna ett enhälligt bifall till Kongl. Maj:ts propo. sition. En stor del sf ståndet iöstämde. Hr Falhem ville endast tillägga, att då lika arfsrätt medgifvitv qvinnan, vore hon lika berättigad till myädighet. Hr Stolpe fann, att de, som yrkat antagande af vutskottets förslag, uvgått från teorien och stält könen lika. Taf. ville ej bestrida att mannen och qvinnan borde ega Jka rävt som samhällslemmar, men erinrade, hurnsom naturen stält qvinnans plats olika mot rmanmens; huru mannps.0s fysiska styrka öfverträffade qvinnans; huru famvxljelifvet vore hennes krets; huru hustroans rätt ej vore lika, emedan hon vore beroende i följd åcraf ovtmannen vore husbonde. Telaren fann. att hennes plikter och rättigheter vore af helt annan sfer än mannheny; men medgaf, att från detta qvinnans pormala tillstånd såsom husmoder vore många undantag, då qvinnan behöfde ett blifva försatt inom mannens krets, och detta borde underlättas; han ansåg detta bafvaskett genom det i hr Adlercreutz reservation afgifna förslag hvilket har fann vida bättre än utskottets. Tal. bad hvar och en gå till sig sjelf och eftersinna. med bvilken känsla ban som fader skulle se sing döttrar myndiga i föräldrahuset. Hela saken vore ett modernt skrik, fostradt af tendensromanen och em ock annan blåstrumpa, men någon verklig qvinna fordrade ingalunda detta. Talaren ingick derefter i en kritik af sjelfva förslagets redaktion, gjorde deremot åtskilliga anmärkvingsr och frågade hvem som skulle vara förmyndare, när en qviona begärde en sådans om det skulle vara man eller qvinna. Emot deras påstående, som säga, att qvinnan är för blyg attbegära att blifva myndig, anförde talaren att, om en qvinna saknade det modet, hon ej heller skulle ega mod att förvalta sin egendom. Det låge i qvinnans natur att söka skydd, och i mannens att gifva detsamma. Men framträder hop med en fordran derpå, så vore det naturligt att mannen ej vore så villig att gifva detsamma. I sådar mening vore hr Rydins anförande riktigt, hvilket förefallit en och anvan besynnerligt. I Fravkrike vorö väl qvinnan myndig, men der funnes vissa kauteler, såsom familjeråd, hvilket närmast motsvarade vår giftomannarätt. Tal. ansåg det ej skada att hafva några årtionden att låta qvinnan vänja sig vid myndigheten, och under denna fid. förordade ban antsgande af hi Adlercreutzs reservation. Hr Lallerstedt instämde i den yttrade önskan att. borgareståndet måtte, på sätt bondeståndet gjort, enhälligt bifalla K. M:ts proposition. kunde gerna lemna åt det stånd, hvars ledamöter inom utskottet afstyrkt bifell till denna proposition, att tala om qvinnans egentliga bestämmelse, hvilken de vilja inskränka så mycket som möjligt. Ioom samma stånd kunde man, liksom de presterliga reservanternä, påstX att qvinnan undslipper beroendet af föräldrarne: endast för att komma under mannens he. Der kunde man tala om mannens rätt, som skulle: förnärmas derigenom att gvinnan blefve myndig. Der kunde iman i vår tid tala om gvinnans underdånighet. Sådana satser kunde ännu yttras inom det ståndet, men talaren hoppades. stt man icke skulle få höra dem inom borgareständet. Ett skäl, som ofts åberopas emot den svenska qvinnans myndighet, vore det, att någon allmän önskan i detta afseende icke från hennes sida låtit förnimma sig Men huru vill man att gvinnan skall. med full frihet uttrycka en sådan önskan, så länge hon är under mannens beroende? För att vara säker om hvad hon verkligen vill; måste man först göra henne myndig och sedan fråga henne om hon vill blifva omyndig. Slafven ju icke tala om frihet, så länge han är i sin egarer våld, men gör man honom fri, så är det säkert att han icke vidare vill underkasta sig slafveriet. För sin del antog talaren, att hos de svenska qvinnorna. funnes en allmännare :önskan att. hlifvt..mnanitse, men mån underläte att visa hvarati den består och i hvad mån den äfventyras om qvinnan blir myndig. Talaren visste väl att gvinnans natur vore olik mannens och att det alliid skulle så förblifva. Ha kunde dock icke från denna olikhet hämta något skäl mot qvinnars rätt att råda öfver sin egendom. Från den konservativa sidan gör man ofta den liberala förebråelser, då de reformer, som yrkas, synas vara allt. för genomgripande. Man säger då: gån sakta, så skola vi följa med er. Men när man så gör, heter det: Med edra reformer är det icke bevändt, E kunnen icke taga steget fullt ut. Så har man också gjort här. De, som i sjelfva verket icke önska någon förändring, anmärka nu att K. M:ts förslag inskränker qsinnans rätt i afseende på giftermålet. Talaren hade. ingenting emot att äfven i detta fall lemna henne större frihet. Han erinrade likväl att i andra länder, der gvinnan vid viss ålder är myndig, motsvarande inskränkning i hennes rätt att välja sin make egde rum. Så hade det s. k. familjerådet i Frankrike till en del samma befogenhet som giftomannen i Sverge. Ena talare hade sagt, att familjerådets makt var ganska vidsträckt inom familjen. Det var sant i bvad angick de personliga förhållandena, men om man förestälde sig att det hade något att skaffa med de särskilia familjemedlemmarnes egendom eller för den utöfvade nägot slags förmynderskap, så trodde talaren detta vara gruedadt på ett misstag. Man kunde förebära att skilnaden icke vore så stor emellan K. M:ts proposition och hr Adlercreutz motion. men dennå skilnad vore dock ganska stor. Den förre erkänner qvinnans myndighet såsom grundsats, men den senare betraktar: den endast säsom undantag. Talaren ansåg, att frågan under den offentliga diskussionen, som så länge egt rum, blifvit uttömd, och ville icke ånyo framdraga de ofia upprepade, meå aldrig vederlagda skälen för qvinnans myndighet. Han slutade med förnyadt yrkande att borgareståndet, så enhälligt som möjligt, måtte bifalla K. M:is proposition. (Forts.) Telegrafrapporter. Hamburg den 10 Okt. kl. 2, 3! e. pu. Enligt den i dag utgifna bulletinen har: konungens i Preussen sjukdom tagit en myoket betänklig vändning T on artikat I Mimac för dor 0 dc säger sit