Aftonbladet – 12 oktober 1857, sida 2

lägna i frontepicen af bygnaden — der skulle han lefva och arbeta för sin vetenskap; — mellan omsorgerna dermed gick hen omkring i stugorna till sina underhafvande, för att med egna ögon göra sig bekant med deras familjeoch förmögenhetsförhållanden, o. Bg v. Under allt detta höll han sitt öga granskande och uppmärksamt öppet öfver de förändringar som skulle kunna röja sig ho: Amalia. Men hvad de förkunnade, icke motsvarade de hans förhoppningar. Han tyckte sig hos henne se fru Timtanders rol på Brofors, så lefvande upprepad, att han rysta vid jemförelsen mellan uroch efterbilden. Hans -rum hade redan i trenne veckors tid stått ordnade med allt sitt vetenskapliga innehåll, så kärt för honom, intan han kunde träffa sin hustru vid så pass ledighet, att bon hade tid åtfölja honom för att taga dem i betraktande och dela hans fröjd öfver deras lämplighet för sitt ändamål; och då detta slutligen skedde, var hennes förstå utrop: — ,Här blir åu alldeles uppstekt af solen, kära Frits! Gardinerna bli förbrända, malen skola äta upp dina kläder och möblerna bli urblekta innan sommains slut! Då han om afionen hemkom efter sina vanliga promenader kring ängarne och fälten, fann han för sins fönster markiser uppsatta, hvilka i mer än ett afseende voro honom ovälkomna, enär han del; för gina mikroskopiska undersökningar af växternas finaste delar behöfde solljusets hela kraft, dels bade en inrotad afsky för dessa fläktande tak, som vinden gör obrukbara, och af honom benämdes ljusskyggande skräp Men hvad som snart blef honom till plåga ännu mer än dessa, blef ett slammer af vä tolar, ett surrande af spolrockar och bobiner, ett dara af linneoch bomullsfjun i hela hutets atmoösfer, som förföljde honom med otrefnad snart sagdt ichvad väderstreck han vände sig. Falk suckade. Äfven detta slog mig-delby gjads han. ;Hemmets trafnad finnes för mig icke väulgare på landet än 1 staden; hvarken här eller. der; jag skall aldrig finna den.