Aftonbladet – 8 oktober 1857, sida 2

het. Hon regerade så det var gjord gerning. Ingen rätt mat kom på hennes bord. den hon ej medhögst egen tungspets pröfva och godkänt; ingen bit smör nedsmältes i en sås, den ej.hon med sitt ögas säkra blick af. vägt; ingen sockertopp dekapiterades under soc: kerlådans guillotin utan att det skedde genom bennes hand o. 8. v.. Från morgonen då hon lemnade kaffebordet, till middagen då hon hemtade ro vid måltiden, struttade hon, fläm. tande som en jagad hind, från mjölkkamma ren till väfkammaren, från källaren till vinden, från handkammaren till köket, från vist husboden till ladugården. Öfverallt var bon med. Funnes det någon hedersbelöning fö! husligt bråkande, hade hon: visserligen vari förtjent deraf; och hade: det ej varit dumhet. skulle man kunnat kalla det qvickhet, då den ene af hennes söner med en krans af mirjam och timjam bekrönte hennes tinning på hen nes födelsedag, hvilken vanligen firades med tillställningen af det stora gåsslagtet. Men vi lemna patronessan för att vända oxs till husets unga söaer. Dessa voro trenne, alla från barndomen ganska boppgifvande brukspatronsämnen, med något af tackjern inmsängdt från hufvudet till hjertat af deras naturer, och hbafva sedermera utvecklat sig med den lycka, att de alla nu äro sprängrika herrar, lefvande och sträfvande i den ädla täflan att årligen kunna uppvisa den största behållningen af gina bruk och egendomar. Det var på deras bildning Falk skulle nedlägga förstlingen af sin möda på den preceptoriska banan, . Men utom detta förtroende, som hotade att :skänka mera arbete än resultat, var honom ännu uppdraget ett annat, med helt motsatta löften Tintanders, som icke hade någon egen dotter, hade upptagit till sig en brukspatronens systerdotter, Amalia Gyllenpil, som, efter förlusten af sina föräl