Aftonbladet – 7 oktober 1857, sida 2

Bondesiåndet. Öfverläggningen om orepresenterade hemmansegares inrymmande i bondeståndet (). Anders Gudmundsson: Det är beklagligt, att ännu inom. ståndsrepresentationen kan råda en sådan obenägenhet att framgå till en tidsoch förnuftsenlig reform, som likväl visar. sig under sjelfva dess verksamhet så behöflig. Att de som skola fullgöra representantkallet både inse och erkänna såväl riksdagsformernas, brister som ståndsväsendets olägenheter, samt nationens allmännå öfvertygelse och önskningar om förändring, bör icke kunna förnekas. Det måste derjemte väcka förvåning och säkert stor missbelåtenhet i landet, att konstitutionsutskotten så väl vid förra söm:denna riksdag underlåtit att hålla uppa frågan om en grundligare ombildning af nationalrepresentationen. Denna, underlåtenhet visar ett slags förakt för de snmaningar, hvilka så väl frå de folkvalda riksståoden som från tronen blifvit gjorda till en sådan allmänt önskad förändring. Redan grundlagsstiftarne erkände år 1810 dess böhöflighet. Sedan hafva nästan ständigt vid-riksdagarne många röster Böjt sig för frågans upptagånde. 1840 års ständer beslöto att öfverlemoa förslag till: en sådan åt nästblifvande riksdag. 1844 års ständer begärde komitåns tillsättning för utarbetande af ett sådant; och konuagen, efter att hafva öfverlemnat komiterades förslag till 1847 års ständer och vid skådandet af de söndringar i åsigier, som voro rådan e, visade sin öfvertygelse om reformens nödvändighet, samt afgat år 1848 ett af Hans Maj:ts regering utarbetadt förslag, under förklariog, att han ansett det böra vara nbygdt på den grundsats, att representanterne skola af folket utses medelst samfälda val,. Det är bekant burua så väl vid den riksdagen borgareoch bondestånden yrkade, hvarför sig, på särskilta, enligt samma grundsats uppgjorda försiag; och huru, då regeringens hvilande förslag icke ansågs vid 1850 års riksdag motsvara folkets allmännare önskvingar om sättet för valens ordnande, borgareoch bondes:åndens särskilta förslager — det :örstnämda grundadt på de nitiska bemödandena vid några allmännare reformmöten att förena meningarne och egsnde många sympatier i landet — blefvo föremål för votering i förstärkt konstitutionsutskott, samt att böndeståndets såsom dess gemensamma tankar förklarade förslag, endast genom en rösts pluralitet förföll. d Oaktadt således, såväl konungen, som,en stor del af slånd:representationen sjelf så högtidligen erkänt behofvet at en efter samfälda vaiprincipen ombildat representation, kommer hu konstitutionsutbkottet åter, med endast förslsg till partiella förändringar inom ståndens valoch öfverläggningsrätt. Det låtsar ej om, och tillkännagifver icke en gång för riksstånden, att förslager, i samma syftning som den kopung och ständer först förklarat böra godkännas, redan blifvit till utskottet ingifaa. Det naturligaste och rättaste borde väl dock vara, att utskottet först behandlade frågan om den fullständigare ombildningen af nstionalrepresentätionen, inoan det afgaf dylika förslag som detta, hvilket vloit afser att inympa På bondeståndet Dågra fo:kslasser, som vida rättsenligare borde eg2 inträde i de-avdra stånden, ur hvilka ide, efter att en tid insupit deras vanor, begrepp och fördomar, utträdt, och af hvilka en stor del, såsom peasionstagara eller emellanåt tillförordnade i vissa tjensteuppdrag, som :j kunna kallas rikets tjenst, sås m tex. bränvins. kontrol.örer i .-fl., skulle om de finge plats i bondeståndet dit medföra alla anledniogar till split och förvecklmgar. Om ock, vidunderligt nog, grundlagen lemnat. åt konstitutionsutskottet den godtyckliga emot nuva rande tids begrepp stridande rätt, att undertrycka den enskilte representantens förslag till grundiagsförändringar, så borde utskottet dock inse billigheien, att då det föreslår ändringar i de för natiouen så vigtiga repressotationsformerna, det tillika åtminstone meddelade underrättelse om att and:a och mera (Se Aftonbladet n:r 229-230.