Aftonbladet – 6 oktober 1857, sida 3

ETS SG. EK ORTPN SENS SSA FR eten sk. tat; för att i den vunna kunskapen hafva oågot att lägga till sin hemgift i fall hon blir gift, eller i annat fall att försörja sig på ett Hederligt sätt Har man då hört sägas att de: frsnska fruntimrer hafva mindre behag än andra nationers, att hjerta: angelägenheter hafva en mindre sudel i deras v:sende, eller att de äro mera ,karlaktiga,, derföre at de hafva en sådan duglighet? Tal. hade ej erfari sådant, han hade tvärtom hört allmänt sägas, at. fransyskorna utmärkte sig för sin behagfullbet, ar tighet och qvinlighet i sitt väsende. Det finnes för öf. rigt få länder, kanske knapt något, der modrens anseende och myndighet, ej blott öfver dättrarne, me: ock öfver sönerna, är så stor som i Frankrike. Dettz förhållande torde vara så bekant för åtskilliga a detta ståndets ledamöter, att det ej vore nödigt åbe ropa något bevis derför. Men kan då den sveusk qvionan vara den franska och engelska så tinderordnad, att hon ej skall ku na få komma i åtnjutand af samina rättigheter? Man hade varnat för faran at falla i händerna på advokater, roön hur kan någo: tro, att fruntimmer annat än med sällsynta undav tag, som aldrig känna förekommas, skola vara si okloka att anförtro sin egendom åt advokater af de sämra slag; som man emellanåt ser till vid underrätterna. Det finnes tillräckligt många hederligs män, åt hvilka sådana omsörger känna med tr;gghet anförtrös iöätån att gå till bränvinsadvokaser, fastän notariater icke finnas. On farhågorna för förluster genom myndigblifvandet hågonstädes kunde för modss inträffa, så vore det väl inom bondeståndet, hvars qvinnor hafva minsta bildning. Likväl hade detta stånd bifallit förslaget utan votering. Grefve Sparre hade förmenat, att den vindfläkt eller, som han kallat det, orkån; som nu blåser. för förslaget. varit en följd äf vissa ätkömna tendensromaner; men tal. visste icke att bondeståndet plägade sysselsätts sig så mycket med romanläsning, att detta kunde väsentligt inverka på dess åsigter; ej heller att bönder i allmäbbet företrädesvis gjort sig kända såsom romaneska, och likväl hade det hedervärda stårdei föregått de andra med förslagets aniagande. Men det finnes ett annat praktiskt skäl, som tal. Twodde hafva ej obetydligt inzerkat på bondeståndets beslöt, nemligen att det ganska ofta nämdes på landet, att de ogifta döttrarne a bondeståndet, eller deras män, när de gifta sig, icke kunna utan stora svårigheter få redo för deras små arfsmedel af de utaf domstolen tillförordnade förmy darne, och att de skulle sjelfve långi bättre vårda sin egendom geaom aut sjelfve välja åt hvem de vilja anförtro den. Det kärde öch borde; menade tal:, icke förbises, att graden af qvinnans sjelfständighet öfverslli varit en mätare på den grad a: civilisation och humanitet, hvartill nationerna hunnit. Man kunde enligt hans omdöme för öfrigt erhålla ett osvikligt prof på sakens riktighet eller ickes Man behöfde bloett fråga qavinnorna i de länder; hvarest deras myndighet är införd, om de åter vilja mista den; och de skölå säkert svara nej, likasom männerna, medan åter i de länder, hvarest qvinnan ännu är omyndig, men något rättstillstånd i öfrigt finnes, mer och mer eptrågen åtrå förspörjes avt få lagen ändrad. Slutligen bad han få framställa den frågan, huruvida någon tviflar att anspråket på qQvinnans myndighet slutligen skall vinna seger, och hemstälde, om det icke vore en ära ati på ettåtorsinhadt sätt gå detta billiga anspråk till mötes, helst : två ändra ständ redan uta votering antägit den köngl: propositionen. Hr A. F. Liljenstolpe hade insändt ett skriftligt anförande, deri -han med mycken värria förordade det kungliga förslaget. Hr RB. T. Cederschiöld erinrade om ständernas beslät i enahanda ämne vid förra, riksdagen samt om den ovåständigheten, att regeringen då icke eftis ansåg sig böra lemna sanktion å nämde beslut, som var vida moderatafe än nu förevarande förslag, hvilket han ansåg bära vittnesbörd att liberalismen på de sista åren gått framåt med särdeles hastighet icke blott-hos regeringen, utan äfven hos lagutskottet. Vidare anmärkte talaren, att den såsom skäl för bifall anförda omständigheten, att slärfviga karlar funnes, son förslösade sin egendom, blott bevisade att desbä slarfvår böra sättas under förmyndare, men ingalunda att alla qvionor böra förklaras myndiga. Slutligen förmenade hr Cederschiöld, att det skulle vara förenadt med större praktiska olägevheter, om qvinnan skulie behöfva vara försedd med bevis att hon icke begärt blifva satt under förmyödare, än om hon, i händelse hr Adlercreutts reservation attoges; skulle Urhöfva vara försedd med bevis att hot begärt awvt blifva fnykdig, ty talaren förmodade att om lagförslsget ginge igenom, skulle en-sådan mängd qvinnor begära att åter blifva satte under förmyndare, att ingen försigtig person skulle våga inlåta sig i någon affär med en qviona utan att bon styrkte sig icke hafva afsagt sig rättigheten att vara myndig. Grefve E. Sparre förklarade, att då han icke vore obenägen: underlätta möjligheten för ogift qvinna att blifva myndig, och då hr Adlercreutz reservation möjligen kunde leda till dötta mål; hade Ban ingenving emot ett bifall! till densamma; men då grundade anmärkningar blifvit gjorda mot hr A:s förlag, särdeles utaf eh konungens rådgifväre, åvsåg grefven lämpligast att betänkandet återremitterades ill utskottet, som fioge söka sammanjemka de oika åsigterna. Frib. C. J. 0. Ahlströmer talade för b.fall till beänkandet och anmärkte, ait orsaken, hvarföre f:rra riksdagens beslut icke af regeringen sanktionerades, 7ar den, att detsamma var behäftadt med sådsna ofullkomligheter, att regeringen ej ansåg sig böra uppböja detsamma till lag, utan hellre afvakta det-a iksmöte för att framlägga ett fullständigare och butre förslag, Detta förhållande vitsordades åfven.af Grefve Mörner, som anmärkte, att således ingen aotsägelse förefanns mellan regeringens handlindssatt å hon vägrade sanktion på ständernas förra bes!ut och då hon framlade förevarande lagförslag, och bad srefven motståndarne till detta förslag noga och samvetsgrannt öfverväga, om icke deras afslående votum unde hafva sin grund i en mer eller mi dre omedeten farhåga att behöfva nedstiga från deu piedecal af inbillad böghet, på hvilken maonen sjelfmynligt stält sig. Slutligen anmärkte grofven, att om n Adlercreutz. reservation blefve lag, skulle qvinnan sunna bli nödsakad vid hvarje transaktion vara försedd, icke med ett, utan med tvenne protokollsutdrag stler bevis, det ena för att styrka detechon; blifvit nyndig förklarad, det andra för att ådagslägga det sonjäcke åter begärt blifva satt under förmyndare. Hr: Carleson afs:yrkte på det: högsta -det kongl. förslaget, just på grund af aktningen: för qvinisans rätt, tenbansansåg under nu gällandelagstiftning bätre bevaras, än om qvihnan, enligt den nya lagen, skull vödgas reda sig sjelf under förhållanden, dara :e helt och hället af män. Talaren tillstyrkte antagandet af ir Adiercreutz reservation såsom en tjenlig öf-ersångsåtgärd Sedan d-skussionen förklarats slutad och de, som yrkade afslagså öm köontrapropos tion, derifrån afstått, .ostäldes votering, som, enligt hvad vi förut berät.t, utföll med 42 röster för återremiss mot 34, som oro för bifall. Telegrairapporter. Hamburg den 2 Okt., kl. k3a9!e. m. SR ,Wien den 27 Sept.: Valen i Wallachiot hafva, sålunda utfallit, att tjugutre af de valde rå för ooh fem emot unionen. Representantörsamlingen 1 Moldau sammanträder den 4 oh der 1 Wallaohiet den 8 Oktober. -— Franska kejsarparet vistas 1 lägret vid Chalo Hamburg den 3 Ökt. kl. 9, 18. f.m. Dresden dea 2 Okt.: Österrik. ands köjsare resto strax efter ankomsten a 1 RR då RA ÅR fär föga