Aftonbladet – 6 oktober 1857, sida 3

CIKSDAGEN Riddorskapet och Ådeln. Frågan om ogift qvinnas rätt att vid 25 års ålder vara myndig. (Fortsättning af hr L. J. Hjertas yttrande. Qbs I den förra delen af detta yttrande-står i näst de sista stycket: det måsie vara vigt att redigt och utan omsvep få svars åc.; läs: det måste vara a vigt c., samt vidare: är det, såsom tal. trodde, e sanning, så ligger deri ett oafvisligt skäl, att ick längre sätta qvinnan i den ställning, hvarpå hon i följ härsf kan göra anspråk; läs: så ligger deri ett oaf visligt skäl, att icke längre dröja att sätta qvinnan den ställning, 0. 8; v.) Grefve Sparre hade åberopat qvinnans egen me ning och förklarat ati alla de fruntimmer han tala vid.om derna sak; utan undantag förklarat att de icke: önskade blifvå myndiga. Detta var något byt för tal; som både en belt annan förmodan angående fröntimmördas tanka, äfvensom han försport avt en dy HE delades af många andra husets ledamöier. De syntes svårt ati förklara dessa stridande omdömen på annat sätt än att de damer, hvilka talat med hi grefven Om saken; sannolikt redan hunnit till de ördnadsvärda år, då de icke vidare mycket bry sig om sina avg 1 genbeter i denna verlden, hvaremo med säkerhet torde kucna antagas och hönskjutas :illflertslets bland fruntimmerna eget afgörande, om ej de som befinna sig inom de åldrar, till hvilka höra aågon verksamhet och framtid, hysa en annän tanka. Den svåraste anklagelsen emot förslagets anhän gare vore likväl den, som grefve Sparre hade foörehållit dem, vatt vilja omskapa hela qvinnokönet. till karlar, och hvilket äfven en annan talare, friherre Alströmer, hade upprepat och lagt så mycken vigt uppå, att friberren källat det en ninfernalisk metamorphosn. Talaren medgaf; att om en sådan plan åge under förslaget, så kunde den verkligen kallas .nfernalisk, såvida som det ena könet icke är mindre vig igt at bibebålla än det andra för menniskoslägtets välbefinnande; inen för att kunva framkasta anklagelsen-oin en sådan plan, borde det kunna vi sas huruvida qvinnorna i de länder, der de enligt iag äro myndiga, verkligen förvandlats till karlar; så länge någon skymt af sådan bevisniog ej blifvit lemnad, trodde han icke heiler att en dylik omskapning inträffat, hvaröfver klagomål säkert icke skulle uteblifvit, och då är detta argument blott ett skrämskott. En reservant häde befarat att, om det kongl. farslaget öfvergår fill lag, uppfostran i månget hem Sodock blefve sådan, att qvinnan vid 25 års ålder saknade kännedom om att bestyret med hennes egen: doms förvaltning tillkom henne allena. Detta. synes dock vara att gå ailt för långt i farhbåga för fronvitumernas imenlöshet vid25 års ålder och stod dessutom i motsats mot hvad nyss blifvit nämdt om en annan talares fruktan att. döttrarna skalle blifva för uppstudsiga. . : hr EE det De fleste, såväl bland reservanterna som förslagets motståndare härstädes, hade synnerligen uppehållit sig vid det förmenande, att qvinnans . bestämmelse och uppfostran för det husliga lifvet skulle genom förslagets antagande förryckas och att hon icke bör genom lagstifiningen sättas i behof af en åt yttre omsorger riktad bildning, som ofta: skulle afleda hennes håg och verksamhet från hennes rätta och vigtigaste föremål., såsom det heter:i: biskop Annerstedis r:servation o. s. v. Man tycktes härvid icke bafva tagit i betraktande eller gjort sig reda för hyad som utgör det. väsentliga och angelägna i dei husliga lifvets fordringar för den största mängden, ty annars kunde man omöjligen hafva förbisett, att det förstånd och den: rådighet, som göra en. person skicklig awt sköta egna angelägenheter; icke på Dågot sätt behöfva lägga hinder i vägen för uppfyllandet af dethusliga lifvets bestämmelse. :-— Grefve Sparre har sökt förminska det stöd för förslaget,som kan åberopas från andra länders exempel, der qvinnän är myndig, med den uppgiften, att Frankr ke uti de s. k. notariaterna har inrättningar till. skydd för qvnnan, hvilka vi sakna.och hvilka taga vård om alla: arfsmedel, som anförtros dem. Man :skulle häraf kunna tro, att all fruntimmer tillhörig egendom sköttes: af dessa noiarier. Så är dock; ingalunda förhållandet. Men hvarföre har grefven helt och bålht förbisett Englands exempel, der notariatsinrättningarne icke finnas ? Hvilket land finnes väl, der familjelifvet och husligheten: ställas så i förgrunden af taflan som i Evgland, eller der; man. både på poesi. och prosa så mycket hör talas om — och utan tvifvel med. skäl — det ljufva hemmet och dess eldbrasa, the sweet home and its fireside. Likväl äro fruntimren äfven der myndiga; Månne detta argument faller sig mindre hbeqvämt. Hvad föröfrigt Frankrike beträffade, så är lefnadssättet der visserligen mycket annorlunda än i Eogland, men det förnimmes ofta, att man hos oss har ett ganska oriktigt begrepp om qvinnans sociala och moraliska ställning derstäde:, hvilken i sjelfva verket är mera be;ydande än i de flesta andra länder. Han erinrade med afseende härpå om -hvad den engelske författaen Henry Bulwer (en-bror till romanförfattaren) ytrår på ett ställe i sitt intressanta arbete, Frankike, eller medelklassens monarkiv: att en främling; som vill studera den franska nationens egenheter, snart icke kan undgå att märka två saker, som