Aftonbladet – 6 oktober 1857, sida 2

ee —LK lyriskt ungdomligt utseende och en viss akademisk släthet. Eskulap upphöjde barberareyrket till en vetenskap, slog dermed samman konsten att åderlåta och så vidare, samt förmådde Jupiter att slutligen förläna :examinerade badaremästare nämn, heder och värdighet af bataljonsläkate. Detta i största korthet till rakandets historia. Men nu om rakandet sjelft, såsom egentligen var vår mening. Det är säkerligen ytterst få (öm någon), somi åt rakandets handling — antingen man nu sjelf utförer den eller låter den af annan utföras — egna något det ringaste af hvad man kallar en allvarsammare, en djupare tanka. Man säiter sig på en stol, man får en handduk framför sig, man blir intvålad, man blir tagen i näsan, medan oggen af en skärande knif appliceras mer eller mindre varligt På :ns öfverläpp, man blir sålunda mer eller mindre vetenskapligt behandladi några nine tid, hvarefter — man åter släpÖg. ... Medan denna aktion försiggår, underhålles man af bin. barberare (sin bataljonsläkaren) med alla slags anekdoter för dagen roligt och qvickt berättade, såframt bataljorisläkaren (barberaren) heter Figaro, mindre qvickt, såframt man har för sig ex, som endast heter t. ex. — men lika godt Allt går mekaniskt, enformigt, och hände det ej, att knifven understundom läte sig litet mera eftertryckligt känna i huden, skulle man stiga upp från sin stol, utan att ens veta att någonting passerat. Och dock har det passerat någonting, som i sjelfva verket är en af de kurösaste saker i verlden! Men hvarpå ingen kommer att tänka, ennat än den, som är fallen för filosofi och djupsinnighet. Uivilisationen — heter det — är n genom: gående atrid mot den vilda, primitiva, ohyfsade naturen. Vi acceptera denna sats.