Aftonbladet – 3 oktober 1857, sida 2

jör alla herrar och arbetare, som; haft att göra med dess förskönande och fulländande: De fåttiga i Paris tilldelades på morgonen af väl örenbetssällskaper -bröd, vin och pastejer. id Barriere du. Trönen roades publiken med musik, voltiger, pantomimer och fyrverkeri. Besynnerligt att ändock kunde man icke höra ett enda lefve för kejsaren... Förmodligen förstummades fölketaf polis? och truppmassorna, hvilkas närvaro gaf nöjena en ttel karakter. Ingen. syntes riktigt lifvad, man gick fram och åter och gapade. Det enda tecken till munterhet och Nf jag förmärkte var hos gatpojkarne, les gaminsp, hvilka på Mars fältet skämtade öfver de storas ifver att hålla sig främst, hvarigenom de små lida afbräck här i verlden; Småpojkarne kunde nemligen ingenting se af pantomimen, emedan de äldre skymde bort usigten; i synnerhet medsina poppade paraplyer. Frankrikes sunga hopps ropade: ned med päraplyerna Då ingen lyssnade, bombarderade man dem, till polisens stora. nöje, med smuts; -hvilket dock icke bekom de anfallna det minsta. : När paraplyen blef för mycket öfversållad, ruskade egarne något på den. Det var alla mått och steg man vidtog mot gaminernas anfall; Mycket vore att säga om Napoltonsdagen, hvilken t na i frå vilken tyckes mera, firas för att locka främlingar till Paris; än som en föte national, hvarvid folkets hjerta :värmes och jublar. Parisaren är blaserad; han är mätt på nöjen, att han ej, orkar fröjdas hvarje år den 15 Augusti. Ganska många svenskar uppehålla sig för närvarande i Paris, de flesta för att studera musik, målarekonst, medicin och franska språs ket, I det senare taga flera lektioner för en mamsell vid namn Guemsin och en fröken du Puget. Det är visterligen hårdt att svenska professorer, doktorer och magistrar måste gå i skola hos Pariserfruntimmer. Jag fruktar för, att Ernst Ludvig icke skulle beqväma sig dertill; Men dessa damör, som Kallas professeurso, ha fått sitt diplom i Sore bonne. Det är endast. Frankrike. som. utdofot dv åt fruntimmer och genom la 20 I känner qvinnans rätti dera. er a qv I ghet att stu