Aftonbladet – 30 september 1857, sida 2

dade oss till det bekanta Sorbonne, der senatorerna prins Napoleon, Leverrier ock flöra af. Paris notabiliteter.. voro. närvarande. Det utdelades priser. förs allmän täflan: mellan les lyc6es och lesoolleges) i Parisoch Versailles. Trängseln. var. stor, och det var ej värdt att försöka att komma in: Högtidligheten öppna. des med ett täl af ministefn för undervisningsväsendet, i hvilken ofation hav mycket lofprisade Napoleonerna; . Ja, .det föreföll oss främlingar till och med besynnerligt; att-mi: nistern inlät sig i en slags polemik mot det revolutionära elementet: i-Frankrike. Vitvifla på, att ministrar i Sverge skulle vilja nedlåta sig att för, skölgossar hålla föreläsningar i politiken. Slutligen Jade:-talarenbarnen på hjertat att älska Frankrike;jfosterlandet. Älsken äfven, — fortfor Ban — kejsaren, denne store man, hvilken Europa har att tacka för sin räddning; älsken honom; barn, af hela er själ, och söken alltid att blifva goda, heder liga och utmärkta medbörgarelby! På talet följde-en bifallsstorm från auditoriet.. Hettan var odräglig, trängseln börjader bli, olidlig, hvärföre vi beslöto att. lemna festen och i stället i god tid. infinna oss dagen derpå iple 1ycge imperial Napoleon. Der fingo vi beqväma platier inuti ett stort smakfullt tält; som var upprest. för högtidligheten ooh kring hvars väggar höjde sig amfiteatrar. Festen öppnades med en marsch, uppspelad af en utanför placerad musikkår. Professorerna intågade, glada och småskrattande, i sina pikanta drägter: Hela samlingen restesig. Lychets elever, de flesta i uniform, applåderade och ropade -bravo. Sedan professorerna tagit lats på en estrad, tystnade musiken och professorn i litteraturen, -en ung man, med ett spirituelt utseende, höll ett tal öfver den klassiska bildningens värde. Han talade om Cicero, Horatius, Socrates, Fenelon och Räcine: Han uppmanade, under det att ett fint Iöjen