Aftonbladet – 28 september 1857, sida 3

så ville han bifalla detsamma, öfvertygad att den tid skulte komma, då qvinnan finge råda sig sjelf älven i fråga om gifte: mäl. Vice talman Anders Andersson erinrade om de tder, då qvinnan var så godt som rättslös, och att be a örst på senast : tidvu fått lika arfsrätt med manne! a. Den belåtenhet, som allmänt försports öfver näm le reform, skall tvifvelsutan kommå ätt uppenba ra sig äfven om qvinnan blir myndig, såsom vu är föreslaget, vid 25 års ålder. Talaren skulle för sin del gerna ha önskat, att hon liksom mannen fått in:räda i myndighetstillståndet redan vid fylda 21 år, men är tacksam äfven för hvad man velat medgifva. Med nöje instämde han med Ödmauan f fråga om siftomannarätten, men då han erkände de härom af Ödmann uttalade grundsatserna för fullkomligt sanna och riktiga, så ville han likväl icke Sfventyra den fördel förslaget medgifver genom att med sist en återremiss söka vinna äfven den andra fördelen, Att qvionan skulle befrias från giftomannens tvång. För denna sak hoppades talaren på en kommande tid och ville bifalla betänkandet sådant det var. Nils Hansson från Skåne erinrade, att reservanterna tlej kunnat förneka rättvisan af att qvinnan blir myndig, men likväl velat uppställa hinder för henne att somma i utöfning af sin rätt. Han fann det klart at föräldrar, som ville qvarhålla sina döttrar i omyndighetstillstånd, skola kunna förhindra dem från att göra den af reservanterna föreslagna anmälan hös dom. stolen, och då för öfrigt domaren ej skulle hafva rätt ut neka en qvinna att vara myndig, så skulle sådant bloit leda till kostnad och besvär. Han fann ingen anledning till farhåga mot förslaget, då qvinnorna i Ilmänhet visa mera sparsamhet än mannen och icke stå efter ynglingen i förstånd, fastän upp:ostran tillDakahållit dem i afseende på kännedomen om affärslifvet. Per Nilsson i Espö hade liksom Ödmann önskat att qvinnan frigjorts äfven från giftomannarättens band, dj ven ville icke yrka på återremiss, emedan dessa an. selägenheter äro så pass skilda, att den ena kan afs ras oberoende af den andra. Han fann det orimigt att qvinnan iden fria norden ända tills nu kunuat qvarhållas i en god del af det beroende, som är nlemning från de barbariska tider, under hvilka qvianans förhållande härstädes kunde jemföras med hvad som eger rum i de länder, der hon ännu säljas på torgen vid marknader liksom boskap. Det är en ci-ilisationens angelägenhet att frigöra och höja qvinnän. Då man ofta åberopat exempel på olyckor af qvinnor lemnade på egen hand, så ville talaren erinra, alt man lätt skulle kunna framdraga exempel på ett motsatt förhållande liksom på olyckor i familjlifvet, föranledda af qvinnans beroende ställning ::1 förmyndare och giftomän. Per Nilsson biföll. Bengt Nilsson fråa Kronobergs län talade för bifall, och hyste den åsigt, att qvinnani allmänhet huoshållar bättre än mannen. Dävid Andersson fann det besynnerligt, att någon i ståndet kunde hyså betänklighet emot att bifalla becaokandet. Af de privilegierade klasserna fordrar m:n att de skola afstå sina privilegier; men sjelf vill man ej göra eftergifcer på de rivilegier man besitter, Då den lika arfsrätten beviljades. förespeglade man äfven vådor, men deröfver har ingen klag-n försports, och talaren trodde att det skulle gå på samma sätt äfven nu. Han skulle ha sett med nöje, att äfven giftomannarätten afskaffats, men ville emellertid bifalla förslaget. Johan Petter Andersson från Elfsborgs län m, fl. instämde. Mengel yttrade sig derefter för bifall. Erik Ersson erinrade, att utskottet vid senaste riksdag sfgifvit ett förslag i samma syfte som det e ervationen innefattar. Detta förslag vann då tre rånds bifall, men regeringen faun sig föranlåten att afslå detssmma, emedan man deruti fann ett slags anledning till kollision mellan konungens makt att göra qvinnan myndig och den åt domaren föreslagna rättigheten att bevilja henne myndighetsrätt. Utskottet bade derföre nu sökt undvika en sådan anledning till afslag. Då talaren fann sig. icke kunna -kraftigare förorda förslaget än Ölmann gjort, så ville han blott i allo förena sig med honom. Johan Johanssou från Skyberga, Sven Ersson m. fl. instämde med Erik Ersson. Jonas Andersson önskade att han kunnat så väl förorda förslaget som Ödmann och förvånade sig öfver att någon nu kunde vara emot det, då man vid r: missen af den kongl. vom tycktes vara enbälligt för densamma. Lekbergs supposition att två ire jedelar af qvinnorna skulle vilja qvarstå i -berosnde och omyndighet ansåg talaren strida emot naturevs Ordning, då allt hvad lif och anda har, :men synaerligen menniskan sträfvar. efter frihet. Om qv:noorna haf: tillfälle att uttala sig, så trodde talaren att de långt för detta skulle blifvit befriade från dei beroende, som är en qvarlefva från den råa tid, då en fysiska styrkan herrskade. I samma mån råheten gifvit vika har äfven qsinnans ställning blifvit sjefständigare, och man betraktar nu såsom en gradacätare-på nationernas bildning i hvad mån de löst de band, som varit qvionån pålagda. -Talaren kunde icse-tro, att-svenskarne ville stå efter någon annan nation i-civilisation.. Ehuru Jovas Andersson -fullkomligt delade Ödmannsåsigter: att qvinnan äfven borde frigöras från beroendet af giftomannarätten, trodde han likväl det vara klokast att emottiaga hvad man kan få,: och hoppades att. äfven giftomannarätten snart skall försvinna, samt-öiföll betänkandet. Måns Persson från Skåne instämde i allo med Ödmann och biföll betänkandet; men ville såsom: genmåle på antagandet, att icke mer-än tredjedelen af qvinnorna skulle vilja bli my a, anmärka, att han på en nedresa till sin hemort nästan vid hvarje gästgifvaregård, då folket fick höra att han vore riksdagsman, blifvit. tillspord om ställningen med frågan om qvinnans myndighet och uppmanad att arbeta för densamma. Blott en enda hade yttrat sig emot den, och deune var en — karl! Erik: Hansson från: Gefleborgs län yttrade sig äfven för bifall: -Johannes Bolm från Jönköpings län hade helst önskat. att qvinnans myndighet: inträdt vid 21 års ålder, men ville dock gå in på att bifalla det nu föreslagna. Föröfrigt förklarade han sig instämma med Jåmann i fråga om giftomannarätten. Johan: Persson talade för bifall och skulle gerna rafvas förenat sig med Ödmann äfven i fråga om siftomannarätten; men trodde försigtigheten bjuda tt nu antaga förslaget sådant det är. Cederskog ch Gustaf Larsson instämde. Tobias Lind ansåg qvinnan allt för länge hafva vait bindrad af förmynderskapet och att det nuf är nög tid att befria henne från detsamma. Talaren ville örena sig med Ödman äfven i fråga om giftomannaätten, men ansåg mycket vunnet med öifall till betänkändet. Medin ansåg den föreslagna rättigheten vara af lvinnorha så väl förtjent, att han icke trott att någon öst skulle höja sig deremot. Saken borde hafva kett långt för detta. Han skölle ha velat instämma hed Ödmann äfven i fråga om giftomannarätten, nen änsåg mycket vunnet redan med utskottets förlag. Lekbergs antagande, att största delen af qvinorna skulle vilja förblifva omyndiga, ansåg han orikigt, och var sjelf öfvertygad, att åtminstone ?, :åelar julle vilja vara sjelfstnäiga. Nekas kan icke heler att krångel skulle uppstå om de behöfde först ända sig till dömare. Äfven han åberopade erfareneten om belåtenheten med den lika arfslagen och föll. Bergström instämde. FR EÄHFE FP FFl TT Pr. Rft PR i a Hvad man rifver ned och bygger. upp hus ort i Paris! Den, som vsrit här för 5 år edan, känner numera säkert icke igen ataden