Aftonbladet – 28 september 1857, sida 2

STOCKHOLM den 28 Sept. Vi ha redan haft -tillfredsställelsen berätta, att lagutskottet tillstyrkt och attbondzståndet redan enhälligt bifallit körnungens proposition om ogift qvinnas myndighet vid tjugujem års ålder; --Eburu -man kunnat hafva anledning att af -lagutskottet vänta en fullständigare utredning af de skäl, som tala för detta af utskottet tillstyrkta bifall i en så vigtig lagfråga, än den utskottet lemiHat i sitt betänkande, anse vi oss böra anföra de grunder utskottet i korthet anfört till stöd för sit tillstyrkande. Utskottets yttrande; efter redogöreisen för den kungliga propositionens innehåll, är följande : Vigten af en lagstifiniogsåtgärd ökas i samma mån, som åtgärden kan i sina ; följder blifva ingripande; och ju högre uppfattning om menniskovärde och menskliga rättigheter, som deri uppenbaras, desto betydelsefullare framstår åtgärden såsom ett vittnesbörd om den ständigt fortgående civilisationens oemö ståndliga makt. . Denna makt är det: ock; som. nu höjer sin röst för lossande af de band, hvarmed den ogifta qvinnan hittills -hos oss varit bunden, för bort tagande af inskränkningar, hvilka, oförenliga med nuvarande föreställningssätt, räkna sina anor från Cu tid, som i så väsentlig: mån var olik den närvarande. Qvinnans frihet uti ifrågastälda hänseende är emellertid redan gammal i de. flesta andra civiliserade länder; Hos de skandinaviska folken är förhållandet åter annorlunda; men redan för flere :år sedan lossades till en del på banden hes brödrafolket; och i Danmark är äfven fråga väckt att tillerkänna. qvinnan samma: myndighet; som tillkommer mannen. Sverges lagstiftare torde derföre svårligen: längre kunna fasthålla iomförmälda. band. Det må dock icke tydas såsom en brist af aktning och iförtroende för qvinnån att våra lagstiftare intill dessa dagar afbålfits frånlossande deraf; men de synas hafva fruktst att derigenom rycka qvinnan ur den häsliga, stilla och fridsamma -yerksamhet, som. anses, närmast. öfverensstämma smed hennes lynne, in-på-affärslifvets, för ett finkänsligt sinne vanligen -motbjudande tur melplats. Inskränkuvingen är likväl härmed icke förd. Ya har blifvit invändt, att ifrågastälda lagförärdriog skulle vara obehöflig, alldenstund K. M:t har maki stt förklara ogift qvinna myndig, samt erfarenheten kall visat, att hån-aldrig vägrar den till. mogen ålde. komBa och stadgade qvinnan, då hon derom i underdånighet anhåller, denna förmån; men häremot bör framförallt avmärkas, att det icke är frihet, som betor på nåd — den måste hafva sitt ut tryck i och varv erkänd af lagen. Betraktar man vår lagstiftning under senare åren, så spårar man eme, ertid deri en begynnelse till lösning af förevarande håga. Den ogifta qvinnans rätt att, der hon i nåder bh Vit förkiaad myndig, kunna oberoende verka inom närögslifvet oc Dtöfva: borgerliga yrken, innefattar redan i viss mån ott Jag stiftarens erkännande af hennes förmåga att s; ombesörja och handhafva sina avgelägenheter; och mängden af dem, hvilka anlitat denna verksamhet, och den erfarenbet man deraf vunnit ha. nogsamt Lekräftat så väl behoöfvet af en: allmännare frihet härutinnan, som att den utan fara kan lemnas. I qvinnans natur ligger ock en tillräddhåga gränsande försigtighet i ekonomiska angelägenheter, som gör att hon mera sällan än mannen utsätter sig för för luster i företag eller för vådliga spekulationer, äfvensom en större idoghet och sparsamhet, hvarigenom det en gång förvärfvade så mycket -snarare bevaras och förökas. 5 : Detta utmärkande drag synes böra häfva alla farhågor för meddelande af den i nåder föreslagna myndigheten; och då K. M:t, genom att bibehålla Iagstiftningen om giftomiannarätten oförändrad, åt familjen bevarat rättigheten att utöfva inflytandei dep avgelägenhet, som närmast rörer, densamma, får utskottet vördsamligen tillstyrka, att rikets. ständer måtte bifalla K. M:ts ifrågavärande nådiga proposition.r Äfven uti den af hr A. Adlercreutz afgifna reserv. tion, hvilken åsyftar den förändring i förslaget, att hvarje ogift qvinna, som vil) sjelf utöfva sin myndighet, skall derom görs anmälan hos Tofstol, finnas skäl anförda, som mera tala för än emot utskottets förslag: Vi anföra: deraf följande: . ; Det ständigt tillväxa.rde antalet af ogifta qvinnors underdåniga myndighetsan: sökningar vitsordar ett or mera ökadt behof af utrymne för deras bps och om :det: kän antagas, att i allmänhet föräldrahemmet är brutet, när det deri fostrade barnet uppnått en ålder aff26 år, torde det icke vara olämpligt att vid denna ålder, då den ogifta Qvinnan, -änna-i sin fullaste Ve gskraft, ser sig om efter: -en annan verkningskrets . än den husmwoderliga, så widv icojugv. undanrödjar de band, som. dervid äro Arssssrs MES IIsAVAN VAR MER BA VARAN na NIRET-TIN Frågan har nu ock. redan.i verkligheten kommit på den punkt, att såsom. regelkan anses, att den 25-åriga qvinnan,? genom en iformsaf underdånig. ansökning gjord anmälan af sin önskan att-varda--myndig förklarad, lika säkert varder myndig som mapnen genom att fylla 21 år. Men hvarföre skall, undersådana förhållanden, konubgen besväras. med dessa anmålanden — hvarföre skall:den. enskilta vidkännas de förökade kostnader, som äro en ovilkorlig följd redan deraf att förhandlingarne -ega ramsaflägse från. hennes hem — och äro icke: sjelfvarde materiella arbetena, bokföring och expedition, för staten dyrbarare i en högre, än i en lägre instans? En särskilt oformlighet i det nuvarande systemet, eburu. hittills mindre i ögonen fallande, likväl, i den mån myndighetsförklaringarne tillväxa, alltmera framträdande, ligger jemväl deri, att, då fråga uppstår om en af K. M:t såsom myndig förklarad qvinnas försättande i omynAdighetstillstånd, sådant, enligt K. brefvet den 9 December 1806, ankommer på underdomarens pröfning, hvaraf följer; att de vitsord, hvilka, hos konungen förebragte: till gendrifvande af qvinnsns myndighetansökning, der ej: ansetts utgöra hinder mot bifall till ansökningen, kunna omedelbart derefter för underdomstolen finnas utgöra lagligt skäl att sätta den myndiga åter under förmyrdarsvård. De fyra ledamöterna af presteståndet inom utskottet, biskop Annerstedt, domprostarne Björling och Bring ssmt prosten Ljungdahl ha äfven, söm man kunde vänta, reserverat sig emot den föreslagna reformen, ioke såsom hr Adlercreutz medelst ett modifieradt förslag; utan helt enkelt afstyrkande hvarje reform i denna riktning. De skäl feservanterna anfört till stöd för sin mening. äro dels lagberedningens auktoritet och orges exempel, dels ock dessa mångfaldiga gånger upprepade och vederlagda satser, såsom att qvinnans uppfostfan icke bör riktas åt yttre -omsorger, ati hennes håg för affärslifvet utgör ett undan: tag, att härigenom för en qvinha, sork träder i akta ståndet, beroendet skulle kännas tryckande, att någon allmännare önskan häröfver Ste ESSER ARE SISTA DRAR 2 ee -. RAA LL