både han sjelf och de andra skrattade alldeles omåttligt, och fruntimret kastade sitt glas, sedan hon druckit, på golfvet så att det klinI gade, och herrarnie gjorde strax så med, och ropade sedan efter nya glas och en ny champagnebutelj. : Jag steg upp och gick fram till trappan; der alla tre nu kommo ut för att sätta sig i en vagn, som i detsamma körde iram. Jag sträckte ut hatten emot dem, men den ene af herrarne knuffade undan. mig, och den andre frågade om jag icke visste att tiggeri var förbjudet. Den vackra damen deremot stannade ett ögonblink se om på mig och sade, vänd till sina a följesla i en glädti och vårdslös ton: IoHlegare, göre Mina herrar, jag tycker icke om att man är snäsig emot fattiga, i synnerhet om de icke hafva mer än ett ben, tillade hon skrattande och kastade i detsamma, med afsigt eller af misstag, ett visitkort i min hatt. I detsamma rullade vagnen bort, jag såg blott hennes hvita parasoll, som glänste i solskenet. Sent på qvällen, då alla vagnar och oms nibussar voro borta, och alla schweizerier stängda, satt jag på en Fänk och funderade på hvar jag skulle lägra . mig öfver natten; ea lång ti hade jag fått ligga hos dalkuliorna nere vid bryggan, som tyckte om de