DAGDRIFVERIER OCH DRÖMMERIER. AF CLAUDE GERARD: 0) IL Nattlogis för ungkarlar. Jag haoe icke kommit ihåg henne förut och jag för esatte mig att dagen derpå gå dit och fråga eter henne. Hon var nu tjugoett . Er, om bor defde, och kanske kunde hon hjel Lr vig något, äfall hon icke blifvit lika olycklig st m sin mor. Just som jag tänkte det der, st skratiade någon bakom mig så högt, att j: sg vi inde mig om, och såg att det var ett v ngt och vackert fruntimmer, som satt på b alko ngen till värdshuset, bredvid två herrar. De tycktes nyss hafva ätit middag, ty du; sen Hig ännu qvar på bordet, och af de mantelskal och drufstjelkar, som den vackra danen Made sig med att kasta ned på marken, unde jag förstå att de höllo på med deserten. Då jag vände mig om, reste en af herrarne ig upp och höll ett tal, som jag icke kunde köra, men som måste varit mycket löjligt, ty purdakes Instead Se Aftonbladet np:r 208—217 och 219—121.