Har du en dotter på barnhuset ?x Nu har jag henne väl icke der, ty hon bör nu vara 21 år, om hon lefver. Hvad namn och nummer hade hon? sade mamsell Marianne, som så uppmärksamt åhört mig, att hon tagit den halfsugna karamellen ur munnen och höll den emellan fingrarne som en cigarr. Hon döptes till Maria, hade n:o 108 och xom dit den 2 Juni 1834; jag mine det mycket väl, fast jag förlorat sedeln kom jag fick, der det stod. Nå kors, det vår då märkvärdigt,, sade Marianne och sprang upp ifrån soffan, to en nyckelknippa, öppnade klaffen till en chiffonier och letade i-en låda bland handskar, sandy, gamla blommor: och annat skräp, tills hon hittade ett smutsigt och trasigt Papper, hvilket hon räckte mig. . Det var en alldeles likadan sedel som den jag haft; jag stirrade derpå några ögonblick, utan att förstå något. . Begriper du icke att din dotter — det är just jagn, sade Marianne skrattande och räckte mig handen. . Nå, jag kunde väl tro att om Jag någonsin hittade rätt på min far — som just egentligen gjort mig detsamma — så skulle han ba en sådan kostym som din, fortfor hon och granskade mig ifrån topp till tå, (Forts.)