RIKSDAGEN. Öfverläggningen om Riksstyrelsen. CC (Fortsättning.) Borgareståndet Hr Hasselrot ville ej söka att På en mer eller mindre långdragen tolkning af de i frågan åberopade grundlagsparagrafer bygga sin mening, utan förklarade-att, efter hans uppfattning, det nu förbanden varande förhållandet, att på förhand kändt och styrkt vore, att konungen af sjukdom vore förhindrad att onder längre tid än 12 månader sig med riksstyrelsen befatta, och att han till rikets församlade ständer derom sjell gjort anmälan med uppdrag till dem att om riksstyrelsen under. tiden förordna, strängt taget icke vore i grundlagen upptaget. eller beskrifvet, vid: hvilket förhållande talaren fanti sig oförhindrad att upptaga det framstälda förslaget till pröfning; och då detsamma syntes nödigt och, efter hvad tälaren hoppades, skulle bli nyttigt, tillstyrkte han, på dessa skäl och de af hr Wallenberg anförda, ifall till förslaget. ? Hr Ekman avsåg förslagets laghghet böra tagas: i betraktande i första rummet, : egg nytta i det andra. Hvad således först det juridiska af saken angick, trodde talaren, att endast 40 och 92 5 här vore att txga i betraktande, och han var af den åsigt, att i dessa 55 funnes ingenting stadgadt, som vore tillämpligt på förevarande fall, ty 92:dra 4:s stadgande, att ständerna ej på 12 månader få vidtaga någon åtgärd i afseende på riksstyrelsens förande, innebär ej att konungen skall vara förhindrad att dessförinnan föreslå en sådan åtgärd. Då man vidare måste antaga, att i fall, der några stadgande. ej finnas, ega konung och ständer att gemensamt besluta, så fann talaren ej hinder möta för, bifall till förslaget, hvars uytta åter vore påtaglig, då interimsregeringen måste anses kränka nationalmedvetandet. Talaren fann sig alltså kunna bifalia förslaget utan att behöfva taga sin tillflykt till sådana äfveatyrliga motiver som br Lallerstedt och Stenqvist. (, Se Aftonbladet n:r 220—222, sma RASER