——ALL NEN LV ANV HB Jag såg strax hvad för slags fruntimmer mamsell Marianne var, ty Jag mindes dem rätt väl sedan den tiden då jag var med baron Ernst i Stockholm, och derföre, vimte jag att sådana qvinfolk äro vanligtvis mycket beskedliga möt fattiga; de förtjena penningar så lätt, att de. också helt lätt ge ut dem; och mamsell Mariannevar så vacker i sin hvita morgonklädning med spetsar på, att hon måtte ha godt om pengar. : Sitt ner der och berätta mig huru du miste ditt ben och huru du blifvit så här fattig; för jag tycker du ser så bra ut, att du visst också förr varit bättre klädd, fortfor bon vänligt, under det hon-valde i en talrik med konfekt, som stod på bordet, och stoppade en karamell i munnen. Det skall just roa mig att höra: jag vet icke hvad jag skall taga mig till i dag --jag är vid så dåligt lynne, tillade bon gär :pande och lade fötterna upp i soffan der hon satt sig. s Jag berättade henne di, att jag haft ett eget fartyg som förlist, att jag fått benet af. slaget då masten sprang af, att jeg nu egde intet och hade blott ett enda hopp, ait möjligen återfinna min dotter, som lemnats in på barnhuset och som kanske kommit i sådana omständigheter, att .hon kunde. hjelpa mig något.