Ludv. Almqvist. Maa En af de vigtigaste bland de i hela vårt rättsoch samhällslif djupt ingripande frågor, som äro förelagda rikets nu församlade ständer till afgörande, den nemligen om ogift qvinnas rätt att. vid vises. ålder vara myndig, här i dag förevarit till behandling i bondeståndet, oca detta stånd har dervid icke allenast fattat ett beslut, som i hög grad hedrar det-: samma, utan äfven så väl under öfverläggningen som uti sjelfva beslutet ådagalagt er enhällighet både i erkännändet af qvinnans rätt i detta hänseende, och i uttalandet af der öfvertygelsen att erkännandet af. denna rät: icke för samhället kan medföra någon der ringaste våda, som vi anse vara lika hedrande för den svenska qvinnan, som för de män. hvilka här. så endrägtigt och så värdigt förde hennes talan. Bland en stor mängd talare, som uppträdde under: denna diskussion,. .Kördes ingen enda sätta sig emot det ikonungens proposition gjorda törslaget om qvinnant rätt att vid tjugufem år vara myndig. ..Enda skiljaktigheten var. att några få satte i fråga att, i enlighet med. den reservation .som. hr Adlercreutz ochiS. Sparre bifogat. utskottets betänkande, till en början inskränka bifallet derhän, att ogift qvinna som fyllt 25 år väl akulle vara berättigad att sig och sin egen: dom sjelf råda och förestå, men att hon dock borde göra anmälan hos domstol, om hon vill sjelf utöfva myndigheten, och att hon, intill dess sådan anmälan skett, borde anses såsoni omyndig. Men. äfven desse afstodo från att ens lyrka proposition pånågon sådan inskränk: ning, och ståndets beslut att bifalla lagut: skottetsbetänkande, som tillstyrkers.antagan: de af den kungliga propositionen fattades all: deles enhälligt. . i Genom detta beslut har bondeståndet sålunda för sin del-beslutat;: att, med ändrin ? 19 kap. 2S ärfdabalken ochhvad för öfrigt i lag eller särskilta författningar varit stadgadt i afseende på ogift qvinnas rätt att råda öfver sin egendom, mätte förordnas som följer : 3 Ögift qvinnay som fyllttjugufem år, vare mynaig att sig och sin egendom sjelf råda och förestå; dock att härigenom någon ändring icke sker uti kvad allmänna lagen om giftomannarätt innehåller. 4 Vill ogift qvinnå, söm ofvannämda ålder uppr nått; afsäga sig myndigheten utöfning, göre derom anmälan hos den domstoly hvarunder hon i förmyndaremål lyder, och varde af domstolen under förmyndare :stäld. Dessa stadganden träda i verksamhet frår och men månads början nästkommande år (ett är erter det författningen på samma dag blifvit i hela riket kungjord). ; Det bör icke förtigas, att ganska många ansågo, dels att qvinnans myndighet borde inaträda vid samma ålder som mannens eller redan vid 21-års ålder, dels att också lagens stadganden om giftomannarätt borde-och äfr ven utan våda skulle kunna med detsamma ;alldeles afskaffas. Men för att icke genom en återremiss till utskottet äfventyra, att förslaget derifrån möjligen kundeäterkomma i ett försämradt i stället för i ett förbättradt skick, afstod man från att yrka derpå och åtnöjde nig med hvad utskottet, i öfveretibstämmelse med den Kkängliga propositionen, till-, styrkt. vr vi glädja 088 uppriktigt åt denna utgång af frågans behandlivg inom bondeståndet, hvars röst i denna fråga onekligen måste anses såsom den mest betydande. 2 Ehuru saken ioke ännu varit före i de öfriga stånden, bör man efter denna utgång hos bönderna kunna hoppas det bästa. Hos bor:gareståndet, hvars samtli ledamöter inom lagutskottet tillstyrkt bifallet, bör utgången i denna riktning icke vara tvifvelaktig. Ridderskepet och adeln, det högvälborna stånsdet, detta samma riddarhut, söm ännu för några år sedan i trots emot förnuft, rättvisa, mensklighet och de tre öfriga ståndens lagii-. gen fattade beslut protesterade emot att döttrar skulle få ärfva lika med söner, sysier lika med broder, torde väl äfven nu blifva troet de fördomar, som ännu äro utmärkande drag för vår tids ridderlighets och -afslå betänkandet odet kommer då att bero RES SEE AT EROS Lå