Aftonbladet – 25 september 1857, sida 2

Och konungen ingick hufvudsakligen på förslagen; men någon synnerlig framgång spordes ej af försöken. Emellertid hade, ungefär vid samma tid, då rikets ständer ingingo med den sistnärda skrifvelsen, bondeståndet särskilt den 9 Mars 1535 ingått till konungen med ett eget förslag. Och detta blef hufvudsakligen af konungen upptaget i proposition den 24 Februai 1840 och af ständerna godkändt i deras skrifvelse den 20 Januari 1841 (n:r 201). Och en följd deraf. äro de sedan 1344 vidtagna, ge nom kongl. brefvet den 2 Augusti sistnämds år föreskrifna, åtgärder, de enda, söm på landet haft någon betydande framgång, och skull haft ännu. större, om ej hinder deremot blifvit lagda genom vederbörandes ovisa nit fö: de resandes beqvämlighet. Detta nit undanbådo sig rikets ständer också i skrifvelse der 15 April-1848 (n:r 57). Om deesa riket ständers särskilta skrifvelser må här blot: tillägga, att den af år 1823 utan tvifvel kunnat ås:adkomma mer gagn för landet än den gjorde, om ej: konungen i cirkulärbrefvet den 30 December 1824 väsentligen modifierat flers af dess punkter, och till och med uteslutit den vigtigaste, den nemligen, att höjning a! skjutslegan i vissa fall skulle få användas såsom medel till entreprenaders uppmuntran. ett medel, som likväl i städerna tillätg--och: der medförde önskad verkan. Sådan är skjutsväsendets historia in nuge på landet. Det återstår att tillägga något om skjutsväsendets utbildning i-städerna; De första stadganden om deras skjutsväsende äro, så vidtivi hafva oss bekant, de, som förekomma i memorialet för ståtbållarne den 6 April 1620, 8 16, och i landshöfdingeinstruktionen den 8 Januari 1635, 20. I den förra ålades det stäthållarne att i hvar stad förordna borgare till formän, som med häst och vagn eller med båt för betalning skjätsade; och i den senafe ålades det landshöfdingarne att i hvar stad förördna formän och viesa borgare att skjutsa. Derefter utfärdades en särskilt förordning om tåverner, gästgifva: re och formän i städerna den 9 April 1638, hvilken åt borgmästare och råd uppdrog den ståthållare eller landshöfdingar förut ålagda omsorg. År 1651 utkom den första för stad och land gemensamma gästgifvareordning. Enligt nu gällande stadganden åligger skjutsskyldigheten i stad borgare och egare af stadsjord, utom lösningsjord. Men borgarne lyckades att i 18:;de årbundradet från flera städer hvälfva en -del:af -tungan på närmast boende allmoge. Genom resolution å städernas besvär 1720, S 4, utverkades nemligen konungens befallning till :landshöfdingarne att söka öfvertala allmogen i grannskapet af de städer, genom hvilka stor farväg gick, och hvilkas borgerskap under dåvarande olyckliga I förhållanden ej kunde uppehålla skjutsen, att till bättre-ock fredligare tider lemna städerna skäigt bistånd med nödiga hållhästar. Och genom göktgifvareordningen är 1734, S 12) förvandlades denna befallning, att söka öf-Å vertala allmogen till en kort. tids. biträde, till en så lydande: föreskrift: F de städer, :der ombyte är; gkola borgare uppehålla skjutsen; förmå de det tj, tillordnas dem hjelp och un: derstöd af allmogen på landet. Denna framställning visar tillräckligt, huru skjutsskyldigheten, långt ifrån att vara hågon i laga oränivg tillkommen skattebörda, fatmera så godt som stulit.sig på allmogen, Flera bevis kunna ock anföras till styrkande deraf, att med undäntag af. den skyldighet, som fordom egde rum, att lerna: dem som reste i kronans ärenden eHer med konugens pass fri skjuts, och hvilken afskaffades genom skjutsfärdspenningarnes införande såsom en skattes titel, hvilken ännu utgår, grunden för skjuts: legans bestämmande i äldre tider icke:var någon annan; änatt den skjutsande skulle efter tidens gängse pris erhålla fulbersättning för den skjuts Ban lemnade; Det må här vara tillräckligt att i detta känseende erinra om hvad ekonomiutskottet i sitt ofvannämda betänkande ådagalagt, att när legan år 1734 bestämdes till 8 öre milen för land och 16 öre för stad, jemte 1 öre milen i kärrpenningar, så motsvarade denna lega, efter -jemförelse mellan den tidens markegån spris å spanmål och hö med de under de stförHutde åren T stadgade, ett belopp åf 32 sk! bko milen för Tland och1 rär 12 sk. bko milen för stad, om spanmål tages till värdemätare, samt 37 sk, bko för land och I rär 22 sk. bko för stad, om priset å hö lägges till grund för jamförelsen; rsåledes i hvilket fall som he!st dubbelt eller mer än dubbelt af den lega, som i senaste tid varit stadgad såsom ersättning för den skjutsskyldige. När riksdrotset grefve Pehr Brahe i rådet den 19 Juli 1636 åberopade, huru rikets råd lalltid hade ridit fri skjuts, svarade Axel Oxenstjerna honom, att detta vore en skadlig rättighet, och yttrade dervid bland annat till det ännu förvarade protokollet: Att lägga något på allmogen i stället förskjutsning, råder jag intet. Ty hvar kriget åter kommer på gång och skjutsfärderna åter. måste gå fort, -T blifva penningarne behållna på bonden och måste skjutsa lika som förr. Lägge vi tet .uppå, drager det ringa in; lägge vi ock mycket uppå, kan bonden intet tålat, utan blifver bonden rÅ fri för skjutsningen, då lärer han söka att nära sig bättre än nu sker. . . Vi hoppas, att den komitå, som i följd af rikets ständers nu fattade beslät antagligen . kommer ätt af regeringen i sinom tid ned. . sättas för att uppgöra förslag till en slutlig reglering af denna för landet vigtiga angelägenhet, måtte som sig bör behjerta dessa den store statsmannens ord, och att densamma via en omfattande och allsidig: :pröfning af! ämnet skall finna det dämpligastey rättvisaste, .billigaste och med vår upphunna eivilisation bäst öfverensstämmande sättet att vinna detta ändamål vara det, som äfven genom en af grefve Auckarsvärd vid denna riksdag, väckt, men af sammansatta statsoch eckonomiut-; I skottet afstyrkt motion blifvit föreslaget, nemI iicen att öfverflytta skyldigheten att fortskaffa -— -d at MA mm 4 — PR Or mm MÅ AR -S oh ML FR co mm tr je ee ch mm RM DM vh ÅR DR br JR I KA