skattade printiperna. Han hade redan tör öv är sedan utgifvit grundlagstolkningar och deri förklarat att han ej kunde begripa 83-4 regeringsformen och dess stadgande om tydning efter ordalydelsen. Han hade ej förtroende för papperskonstitutione: och hade ej -sett någon sådan ega bestånd i mer än femtio år. Den engelska gjorde härifrån et: undantag, och hvarföre, om ej af den orsak, ati dess stadganden äro så enkla och klara, att de så godt som insupas med modersmjölken, och att i afseende på dera ingen tolkning efter ordalydelsen kommer i fråga. Skulden till den ovisshet, hvari man nu befubne sig, låge ej uti någon benägenhet hos konungen att bryta grundlagen, utan hos grundlagen sjelf, som sätter oss i en sådan knipa, att man ej kunde bestämdt säga, om detta fall öfverensstämmer meddensamma eller icke. Denna ovisshet och oro borde vara oss en vink att åstadkomma en förbättring i våra grundlagar. Röstade för bifall. Friherre Thure Cederström fann intet hinder att bifallå den kungliga propositionen, men kunde ejinstä nma i utskottets motivering, som enligt hans åsigt innehölle flera rent af vådliga satser och meningar. Borgareståndet. (Ferts. från gårdagsbladet.) Hr Henschen fann utskottet uti de vid remissen till dess besvaraände framstälda frågor ha haft tillräcklig anledning att förebringa den motiveriog, som finnes i betänkandet. Han önskade likväl ytterligare få af någon bland utskottets ledamöter upplyst, hvarföre man tillsatt orden med full konungslig makt, hvilka icke återfinnas i den kongl. skrifvelsen. Talaren byste nemligen betänkligheter möt ett sådant tillägg; gjordt tutah att konungen, såsom den andre köntrahenten, derom yttrat sig. I sjelfva hufvudsaken, åter, hade hr Henschen aldrig tvekat om utgången, då han ansåge obestridligt att ständerna, som här i landet ega suveräniteten, också ega att i ett fall, sådant som detta, i sista hand besluta: Någon propositionsvägran från tslmannens sida ansåg han så mycket mindre kunna komma i fråga, som det ju vore konstitutionsutskottet sjelft, som i afseende på propositionsvägran utgör den högsta myndigheten, hvilket tilistyrkt det ifrågavarande förslaget och ådagalagt dess grun :lagsenlighet. Hr Schwan erinrade, att han under den diskussion, som föregick remissen af den kongl. skrifvelsen, hade blifvit tillspord om hvad som förelupit vid det sammaniräde, som angående förevarande ämne egt rum hos justitiestatsministern. Han hade då icke ansett det vara rätta tiden att derom utlåta sig; men vore han deremot nu villig fedogörå för sitt handlingssätt vid nämde tillfälle. Hr Schwan hade, i anseende till talmannens frånvaro, blifvit, i egenskap af ståndets vice talman, anmodad att med tvenne af ståndets ledamöter infinna sig hos justitiestatsministern kl. 6 på afionen. Först kl. 3 e. m. hade hr Schwan h-ft tillfalle anträffa hrr Brinck och Malmborg; dem han anmodat att åtfölja sig till ministern, der den fråga till talmännen framstäldes, huruvida de ansåge sig kupona framställa proposition på det förslag, som var i fråga att framläggas för ständerna. För sin del hade talaren förklarat, att han icke kunde å talmancens vägnar derom yttra. sig; men han hade tillika uttalat sin personliga öfvertygelse i ämnet, hvilken var densamma som den han fortfarande hyste och nu ville förfäkta. Hos justitieministern hade olika åsigter yppat sig om sättet att komma ifrån det närvarande olyckliga tillståndet. En ledamot hade föreslagit sammankallandet af en ny riksdag, så fort statsregleringen blifvit afgjord, då frågan skulle kunna lösas genom antagande af det hvilande förslaget till ändring af 39:de regeringsformen. Å Hr Schwan hade dervid erinrat om olägenheterna och betänkligheterna vid en urtima riksdag samt om den tidsutdrägt, som skulle uppstå bländ. sönat ge nom uppgörande af nya vallängder för borgareståndet, om det förändrade representationssättet för detta stånd blefve sanktioneradt. Hade denna utväg blifvit vald, skulle det närvarande tillståndet måst fortfara. Detta hade talaren dock ansett icke böra ske, alldenstund han fann stor fara och våda vara för handen med tjugomannaregeringen, och det vore förnärmande för honom såsom svensk man, om den länge fortfore. :Talaren bade derföre ansett och snsåge ännu, att ingen uppoffring vore för stor, blott man kunde blifva denna regering qvitt: Och kunde talaren icke undgå, att vid detta tillfälle utiala sitt klander öfver regeringen, som under en så lång föjjå af år ingenting vidgjort för ordnandet af dessa förhållanden, och han beklagade tillika, att någon påminnelse från ständernas sida icke blifvit i detta hänseende gjord. Likväl ansåg han grundlagen icke innebålla några sådana stadganden, att den nu föreslagna utvägen att komma ifrån det närvarande tillståndet kunde betraktas så grundlagsvidrig eller störande. Det vore egentligen rikeakten, såsom utgörande ett internationelt kontrakt, som man i förevarande fall hade att ställa sig till efterrättelse, och det kunde icke bestridas, att regeringen och båda ländernas representationer ega ovilkorlig rätt att ändra riksakten. Lika gifvet ansåg talaren det vara, att de redan församlade ständerna ha samma rätt att i ämnet besluta, som nya särskilt sammankallade ständer, liksom han ansåg det klart, att den i grundlagen bestämda tiden af 12 månader, som borde förflyta innan ständerna få om riksstyrelsen förfoga, äfven i detta fall vore gifven, då konungens läkare afgifvit intyg, att han ej på 12 månader kan med riksstyrelsen sig befatta. Att orden med full kooungslig makt blifvit tillagda af utskottet fann talaren slutligen mycket välbetänkt, då det vore af vigt att man ej hade två olika regeringar, utan att konungen, under den tid riksstyrelsen förvaltas af kronprinsen, afsäger sig all sin makt och blir blott privat person. Talaren tillstyrkte alltså bifall. Hr Ekholm tillkännagaf, att han ej varit tillstädes i ntskottet, då frågan der förevar. I annat fall skulle ban ej ha uraktlåtit att fästa utskottets uppmärksamhet på den stridighet, hvari förevarande memorial nr 46 stode till utskottets memorial n:r 8, hvilket sistnämde väl aldrig hade tillkommit, om man vid dess uppställning hade förestält sig, att grundlagen kunde tolkas så, som utskottet nu gjort. Att ständerna äfven delat det åskådningssätt, som hade gjort sig gällande vid uppsättandet af betänkandet n:r 8, visade sig deraf, att de till hvilande antagit det deri ionehållna förslaget. Talaren kunde under sådana omständigheter ej annat än skatta sig lyck. lig att ej ha dekagit i ett beslut, som vittnade om en sådan glömska af de åsigter man tillförene hyllat; ty den märkvärdiga förmågan att göra futurum till preteritum, den hade icke ens geoom medicin kunnat talaren bibringas. Föröfrigt instämde talaren med hr Björck i hvad denne ytirat om utskottets motivering, och kunde han derhos icke annat än ogilla utskottets tilltag, att i det kungliga förslaget inflicka orden med full konungslig makt,, Döat kunde nemligen komma att medföra de betänkligaste följder, om konungen återtoge regeringen och han då funne hela styrelsepersonalen förändrad. Icke mindre betänklig fann talaren hela åtgärden såsom exempel för fråmtiden; ty då man tror sig kunna en gång våldföra grundlagen, är det fara virdt, att man äfven vid andra tillfällen icke blir så nogräkvad om dess okränkbarhet. Som han emellertid be farade, att ståndets majoritet icke delade dessa hans åsigter, önskade han att man åtminstone måtte återremittera betänksndet, för att få orden smed full kooungslig makt derutur uteslutna, (Forts) ev FP. fer FF mv NV pe 2 RA i best JR BIN kk Hr RR RR RE RA AT TEE EEE 4 NR gr st fö Er RR me V Bondeståndet. Då talmannen föredrog konstitutionsutskottets memorial härom, fick han icke väl uppläsa memorialets rubrik, innan det ropades på bifall från en mängd ledamöter. De som voro emot förslagets bifallande försökte då begära ordet, men de ifriga Yopen på bifall öfverröstade dem, så att de måste uppstiga från sina platser för att f talmannan blifva hö