STOCEHOLIM åäen 24 Sept. Vår öfvertygelse om den konstitutionella beskaffenheten af det beslut, som numera är båda de förenade rikenas, angående styrelsens förande under H. M:t konungens sjukdom, är tillräckligt känd för våra läsare. Denna öfvertygelse, af oss öppet uttalad medan såken ännu blott var ett tillämnadt attentat, och grundad på anförda tillfyllestgörande skäl, bar icke kunnat undergå någon förändring derigenom att den blifvit en fullbordad handling. Vi underkasta oss de maktegandesa beslut, men vi dagtinga icke med vår öfvertygelse; vi kunna icke i dag hysa en annan än vi hyste i går, och utan att vilja sätta oss till doms öfver andras samveten, kunna vi icke förneka vårt eget, vare sig af undergifvenhet för makten, eller af undfallenhet för personer, de må vara representanter sller ministrar, liberala eller konservativa, sova synas färdiga att förneka sig sjelfva för att uppfånga de första strälarne af den nya sol, hvars. uppsång efter naturens ordning tycktes dröja alltför länge för deras otåliga längtan efter skenet, Vi hafva bedömt hvad som nu skett uteslutande ur grundlagens, ur den besvurna statsförfattningens synpunkt. Vi hafva dervid afhållit oss från att betrakta saken ur hvad men kallar ändamålsenlighetens synpunkt för tillfillet.. Ty vi kunna icke erkänna någon rätt att göra det, som för tillfället må anses mer eller mindre ändamålsenligt i afseende på stetsstyrelsen, vore än meningen derom ännu enhälligare än den varit i förevarande fall, gällande i annan ordning än den lagen medgifver — hvilket med andra ord icke vill säga något annat än revolutionens rätt — vi kunne icke erkänna;säga vi, någon sådan rätt inträda oftare eller förr, än då fäderneslandet är i fara. Men vi hafva väl funnit några olägenheter, obeqvämligheter, ja oformligheter, nu likasom åren 1852 och 1853, kunna vållas derigenom, att de förenade rikenas styrelse fått nu som då vårdas på det sätt grundlagarne och föreningsfördraget med Norge bjuda, men alldeles icke någon den ringaste skymt af fara för fäderneslandet mera nu än då. På vår konstitutionella ståndpunkt har derföre besvarandet a? frågan om hvad som för tillfället möjligen skulle ansetts mera ändamålsenligt, om ej grundlagen lagt hinder deremot, icke kunnat inverka på vårt bedömande af hvad som under nuvarande förhållanden, med erkännande af grundlagens helgd, borde ske. Icke heller ha vi under diskussionen härom inom stånden förnummit något enda skäl vara anföråt, som på minsta vis kunde verka til förändring af vårt omdöme i detta hässcende. Deremot hafva vi derunder hört flera anföras, som ytterligare stärkt oss deri. Vi bafva redan i gårdagsbladet börjat lägga under allmänhetens ögon en redogörelse för denna diskussion, så fullständig som utrymmet och omständigheterna medgifva, och for. sätta i dag denna redogörelse. Vi uppmana våra lösare att deraf taga närmare kännedom och derigenom sjelfve bilda sig ett omdöme om, på hvilkendera sidan den segrande bevisningen finneg, Vi kunna dervid ioke undgå att fästa särskilt uppmärksamhet på den hugnande företeelsen, att det är inom bondeoch borgarestånden, som grundlagens helgd i denna vigtiga fråga haft sina flesta och varmaste försvarare. ; Vi skola en annan gång, och sedan vi först hunnit meddela diskussionen, framlägga några af de lärdomar, som nationen kan anse sig hafva skäl att hämta af denna frågas behandling både af regering och ständer. För närvarande inskränka vi oss. till uttalande? af den önsken, att gårdagens beslut måtte vara fattadt i en för fäderneslandet lycklig stund, och att den person, som ännu för några månader sedan förklarade sig icke; vilja begynna sin blifvande regering med ett laggbrott, men nu icke desto: -mindre i strid med Mn då förklarade vilja blifvit beklädd metkonungslig makt och myndighet, må:te vata eller varda så genomtröng daf sitt eget höga kalls ansvar och så upplysas af sina ansvarige rådgifvare, att vi en gång må få anledning erkänna hvad vi nu ansett oss böra beklaga hafva skett till fädernes!Öridets och de förenade folkens lycka.