Aftonbladet – 21 september 1857, sida 2

Pts Ice Ugen bort vara just för detta ändamål sammankallad. De nu församlade ständerna kunna sålunda icke under något vilkor taga någon särskilt befattning om rikets styrelse, 1:o emedan den af grundlagen föreskrifna tiden af 12 månader ännu icke tilländalopit och icke tilländalöper aonu på ett år, enär H. M:t ju ävnu i dessa dagar smed regeringsärendena sig befattai; 2:0o emedan de hu församlade folkombudern icke äro för ett sådant ändamål sammankallade. Hvad anzår de förhållanden, som inträdi efter förenogen med: Norge; så ärs dessa utan inflytande på fjrerarande ämne. Lika licet som, i händelse föreningen icke existerat, någon anvnån regeri.g här i Iaodet kuonst Jägligen existera än den i regeringsformen föreskrifoa, lika litet kan detta ega rum efter föreningen, hvars tillvaro föranledt dea ubionella styrelse, som riksakten i dess 9 7 omtalar, hvilken styrelse, märk väl, icke står i strid med regeringsfoimen, utan tväriom, med afseende ä unionsfördrag t, står med densamma i full öfverensstämmelse. Vi vilja, såsom förr är yitrad:, icke sätta oas till doing öfver någons samvete, mena nog föruadrar det oss, att eljest aktniogsvärde personer kuona ega en sådan elascicitet i räitsbegrepp, att de.icte skygga illbaza för att advokaioriskt tolka en lag, hvilken de så många gångsr b2svurig derförsatt dess -efter-. iefaad medför en hop ola enheter, bvilka vi visserigen icke förneka, men hvilka man borde kunnätv isngesedan inse och på lag! g väg förebygga: — Westmanlands Läns Tidning uttalar sig sammå fråga på följande sät:: Med anledoiog af H. M:t kooungens sjukdom bår, enlighet med grundlägens föreskrifi, en interimsregeriog af 10 svenska-o h 10 norska statsråder blifvis tillsatt dea 11 deaves. Deuna åtgärd bar ef:erföljts äf en koogl; proposition, i hvilken man föreslår att tned förbigående af alla grundlagseckga former uppdrägä styrelsen åt H. K. H: kronprinsen. Vi våga försäkra, att detta til tag från regeringens side väckt en högst obehaglig kängu hos alla samhällsklasser; hvilka ega någon tanke för allmänna ärenden. Då H. K. H. kronprinsen är deo laglige ifonarfvingen och er:ill kommen till mogna år, så är det klart, att iosea kan hatva vågot emot sjelfva saken, så framt gen vorg verksiäjlbar med iakttagande af grundlasens föreskrifter. Men då detta ej kan ske, så måte en hvar djupt beklaga, att de, som äro satta till vaktare öfver sumhällsförfsttöingena och lägarne, så oförsynt ådagalägga siv lust ait krävka dem. Allz arö hä: Ika brottslig: : den hjerna, i hvilken en såjau tanke upprunnit; den minister, som kontrasigneat propositioaen; . landtmarskalken och tslmännen, :om fremstält den för ständerna. Mest brottsliga blifva dock koustitotionsutskoitet. om det tillstyrker propositionen, och stånden, omde antega den; de hafva ingön befogenhet att fråntaga landet dess rätt att yenom nya val ytira sig i en så vgtig grundlagsfråga. Bäaserar man sitt hopp om bifall på den städseframskjutoa föreställningen om interimsregeriogens impopularitet, så äro vi i tillfälle att upplysa, det en sådsn impopularitet icke förefinces. Liies är detta tyrelsesätt försökt, men de försök, som blifvit gjorda, hafva aflupit ganska-väl; det är således tämligen säsert, att alla tävkaode svenske män bellre önska en !aglig form för styrelsen, med-hvilken forms förtjenner och fel man redan är bekant, ät eu olaglig, om hrilken man icke kävner, bäöruvida den kommer att dlitva bättre. Några månäders väntan på makten nåtte väl icke vara hela verlden, då maa derigenom wdagalägger aktvivg för besvurna Jagar. — Norra Kalmar Längs Tidning yttrar efter återgifvandet sf den konglig skufvelsen samt det densamma ätföljande läkarebetyget: Vi hefva kallat denna skrifvelse märklig, och så oråe verkligen den statsbandiisg kunna kallas, i hvilken premisserna äro falska och konklusionen ett uppenbart lagbrott. Hvem kän vid genomläsande af denva skrifvelse föreställa sig annat, än att vårt fådernesland sväfvar i den sörsta fara, att den tillxommit uader dåvet af fientliga kuor eller uner uppror i landet, då den ögonbiicklica faran fordrade mektens koncenotrering. Under sådana omständigbeer hade lagörverträdelsen, alitid beklaglig, dock varit ursäktlig. Men pt; då lyckligtvis intet af dessa oroande symptomer förefiöna., hvad månd2 då pvådorna, o niankao för rikets väl, behofvet och rödvändigheten ionebära? inte:, åtmina tor? SOM dr göra attentatet ursäktligt. Det är icke endasv — 2 seende på den förskräckliga vådan af en inierimsregering, som den kongl!. skrifve!sen öfverskrider verklighetens område, utan äfven i afseende på to:kningen af sje fva urkuoden, det ifrågavarande Iäkarebet.get. Desta ionebäller nemligen att Hans Maj:t sbör för sut återställande vara under loppyt af miost et. år befriad frn de ansträngsingar, som med riksstyrel-ens utöfvande äro förenade, Den kongl skrifvelsen deremot påsiår läkarebeiyget inovehålla, så vidt vi förstå betydelsen af ord:t vmedgifrar, absout förbud jör H. M:t a:t befatta sig med regeringen. Det torde ligga en icke så oväsenilig skilnad 1 dessa båda uttryck, af hvdka det enx innebär förnämligast endast en untersätlig tills:yrkan. För öfrigt hafva vi just icke många ord att offra på en skrifvelse, som nästan sjelf erkänner sig vara utom lagen, då den på ett ställe säger: I det Vi sålunda fullgjort hvad gälauvde lagar föreskr.fså, bafsa Vi icse förbiseit etc. iC.n, eller toed andra ord: sedan vi nu hår ovana zjort något lite: i öfverensståmmelse med grundlag-D, så skola vi pu aär nedan tala ur en snoxn on. Vi vila som sagt var, icke vidare sysselsätta oss med sjelfva skrifvelsen, hvars blotta iillvaro är en kränking af konstitutionen; vi vilja i stället något litet vända vårs betraktelser moi den höge embeisman, som är den egeniligen tillräkaelig: bärvidiag och som synes vära den ledande kraftea eller åtminsione offsrbocken. H. exc. justitiestaisministern har konirasignerat den kongl. skrifvelsen, har perso :ligen öfverlemnat densamma till ;ikets ständer och har slatligen pliktskyldigast i frågan till protokollet afgifvit följande yttrande, i hvilket samtliga statsråden visliga instämde. Sedan tidningen derefter äfven meddelat hr Ginthers anförande till protokollet, tillägger bon: Så yttrar sig nu samme konungens rådgifvare, som för några månader sedan ansåg stifiandet af en lex in casu icke låta sig göra: Vi hafva i sjelfva grundlagen äfsagt oss rätäigheten certill och kunna således icke tillvägabringa en lex in casu, om vi än önskade det. Då bebofvet är för handen, är det för sent att lagstifta i ett ämne, som erfordrar tre år för att kunna. afgöras, och lika lite: är det osa tillåtet att på sidan om gällande grundlag på förband stifta en-lag, som personelt uppdrager regentskspet. åt någoa viss prins. Hår har visserligen blifvit sagdt, att sistoämde utväg ganska väl skulle kunna vidtagas på sama sätt, som det skedde åren 1812 och 1818. Jag vågar dock tro, att oaktadt det skewt tvenne gånger, så skall dock samma utvåg icke vidare kunna komma i fråga, enär den mäste anses såsom rentaf olsglig och revolutionär. Hvad säges om en sådan fasthet i grundsatser hos en förste minister! Svenska Tidningen anser det bevisa en manlig karakter.. För vår del skulle vi iete hålla på att kalla den enskilte medborgare, som i vigtiga frågor så der vexlar öpinion, för en väderflöjel eller, för att nyttja ett mot Svenska Tidningens svarande uttryck, för en stor käring. Här tillåta vi 0ss naturligtvis intet dylikt epitet. Friherre Ludvig Johansson Boije i verldeo brukade, då han för sina ombytliga åsigter anfölls på riddarhuset, tacka Gud att hsn blef med bhyarje dag klokares. Så gör förmodligen hr Gänother också; mä det vara honom en tröst. För hvarje sann fosterlandsvån måste det väcka ett djapt bekymmer att hos konungens förste rådgifvare i frågor af så genomgripande och vigtig beskaffenhet finna sådant vankelmod. Hr Gänther illhör den liberala sidan, säger man, han måt:e vät 9 I BA TR OR ST