NUR VEIGTRS VÄ Bet. VABLIGIHG 1161 UTUeT Ur den för det nordiska studentmötet och derföre bämvats genom att låta sitt dåliga humör få ett uttryck i de resebilder han fabricerade samt sålunda ställa en mängd omständigheter och förhållanden hos ose i en skef och ironisk belysning. Att ht Mägges bok i Tyskland gjort ett för Sverge höga ogynsamt intryck, intygas af fl ra resande. som denna sommsr besökt Tyskland, och äf ven af ett bref från Darmstadt, som kor: te efter seaan boken utkommit var infördt i Gö teborga Handroch Sjöfartstidning. Vihods föremö!t om, att boken i Norce 8ulle mot tagas med temigt bifail, derföre att författaTen är bstydligt vänligare stämd mot norr männen och mycket böjd att upphöja Norg: å Sverges bekostnad;men äfven här har mar Jäfvat hr Migges framställningar och. omdö men, Professor, P. A. Munch har vizserliger i sin månadsskrift aftryckt åtskilliga stycken ur hr Miigges skildringar från Norge och Dönmark, men detta har hufvudsakligen : skett af en viss sympati med det danskhat, som utta!ar sig i de sju sista kapitlen af br Migges bok och hvilka professor Munch utan tvifvel egentligen haft i sigte, då han medgifver att br Mägge bar en visz iakttagelsetalang och förmåga att göra sig reda för er saks väsen. Ty vid destycken som röra Norgs bifogar ban inom parentes en mängd frögeoch utropstecken, och om det hela yttrar ban. att ;tonen sem genomgår skriften är långt ifrån behaglig och bar isynnerbet mycket af den renommistiska egenkärlek och vigtighe: som är egen för det s k. junge Deutschland och som snarast kan kallas pojksktigt oförskämd.n — Att hr Theodor Mägges bok kunde framkalla andia känslor och omdömen hos några af hans svenska vänser, var emellertid naturligt, isynnerbet om en eller annan bland Cem genom sin egen pessimistiska uppfittning af allting här hemma. gifvit . materialie; å hr Mägges lust att häckla och ironisera samt sedermera med en viss bäpnad funnit, att den tyske skriftställaren nitiskt tagit fasta på hvarjebanda lösligt och lättsinnigt utkastade anmärkningar och speglosor. En: dy lik vän i viken har i Friskytten en och anpan gäng brummat öfver det grufliga mise kännandet som skall ha vederfarite hr Mäggs. och från samma hand synes härleda sig en till Göteborys Handelsoch Sjöfartstidning insänd uppsats, som uctalar sig på det var maste öfver hr Migges personlighet, öfver hans mildhet, menniskovänlighet, grannlagenhet och gentemannaväsende och ger luft å den harm, som de, hvilks könna och brundra denna personlghst, måste känna, då de se hr Migges Nordwches Bilderbuca bli föremå! för närda omdömen och honom sjelf för en storm af ovilja. Detta försvar är mycket behändigt samman sait och röjer sen perna, som är slängdi konsten att gör svart till hvitt och tvärtom sam! att söka undanflykter ochskydd för sina på ståenden bakom tusen slingerbultar och framdragande at enstaka, skickligt grupperade och i en beqväm dager stälda faser. För att ge sig ett visst sken af opartiskhet bar han börjat med att klandra hr Migge, men dett klender är naturligtvis i högsta grad mild: och vänskapligt. Han medg fver, att det är orätt af en turist att utan närmere undersökning nedskrifva hvad han liksom i flykten kan inbämta på h ångbåt eller i ett aftonsällskap; han säger, att hr Migge kunnat i åtskilliga fall yttra sig mindre sarsastiskt, mer skyndar att tiliägga, att hvar och en, som lä ser det sålunda klandrade i sitt sammanhang, utan tvifvel skall finna, att det hela bar er nhumoristisk, skämtande hållni.g.; Märk väl, läsare, det är godmodig humor som genomgå hr Mägges beck! Dessa ät:iksura grimaser, dessa utbrott af ovilja och dålig: lynae, de äro ingenting annat än yttringsr af tysk humor! Visst hör man tidt och ofta ordet humor missbrukas på det mest förvända tätt och väl kan det vara sant att den tyska humorn understundom förefaller oss nordboer vara mycket kuriös och föga bumoristisk; men hvad her: Miägge angår, så tro vi, att ban näppeligen sjelf kan ha gjort anspråk på att genom sin senast fabricerade bok ha debuterat såsom humorist. Hr Mögges. sakförare har sedermera gripit till den taktiken, att blard den mängd ef exempel på bans klients oefterrättlighet och vrångvishet, som blifvit i Aftonbladet omnämda, utöka ett och annat, som skulle bortadvoceras eller neutraliseras genom andra yttranden, till en del alls icke hörande till saken eller lösryckta ur:sitt sammanhang. Då det icke kunde bli fråga om att fylla en mängd spalter med utdrag ur br Miigges, äfven i stilistiskt hänseende tämligen skrala bok, hvilka, om de skulle bli rätt talande och bevisande, -måste vara mycket vidlyftiga, och långt fullständigare än dem hr Mögges sskförare i sin filippik presterat, måste referenten i Aftonbladet inskränka sig till att i korthet karakierisera de hufvudsskliga intryck, som boken måste göra på en svensk läsare, som icke hunnit bli så mycket kos;mopolit, att vär nationalitet är bonom någonting tämligen likgiltigt, samt i få ord återgifva en del af de vrånga omdömen om Sverge och svenska förhållanden, som den tyska allmänheten måste erhålla vid läsningev af hr Mägges bok. Dessa korta karakteristiker af hr Migges uppfattning och framställning i särskilta fall bar sakföraren sammanstält med en och annan tirad, som han utdragit ur skriften, och dera ban förmenat skola stå istrid med referentens utssgo, echi hvilka ban lagt vigten uppå och kursiverat allt, som i någon mån skulle kunna leda till en annan uppfattning, under det ban förbigått eller helt lätt baikat öfver de ställen, som ge det mest karakteristiska uttrycket åt bela br Mägges frawställning. Så anförer ban t. ex., för att bevisa, huru oriktigt Aftonbladsreferenten haft att pistå, det hr Mögge lemnat en bild af sver ska ångfartygen såsom särdeles dåliga och snuskiga. några utdrag ur ett ställe i: boken, der. t. ex. br Migge talar om, att matroserna på Nord a RS em RR 0 RR ER oh om dn SR RN a