Aftonbladet – 19 september 1857, sida 2

hvars ojemna stenläggning och oförmodade trappeteg upp och ned kommo mig att snafva vid hvarje steg. Några trappsteg förde oss ned på en gård och åter in i en mörk gång. Vill berrn nu stiga uppför dem här trappan, som är mycket gentil och inte alls svår att gåuti; här bor också skomakaremästerens, sade flickan, just i detsamma jag föll framstupa öfver första steget. i Det fins ledstårg på sidan, om hersn känner efter,, fortfor hon, som tycktes blifvit mera språksem och modig ju mera bon kände sig vara på egen mark; och jsg klef på så fort jag une på de branta och nötta trappstegen, vägledd genom, ljudet af min vägviserskas glappande tofflor i det ogenomträngliga mörkret, : Emellertid hade hon rätt, att denna första trappa var förträfflig, jemförd med de tvenne som återstodo, hvilka helt och hållet saknade steg på flera ställen; och der det var oafgjordt hvilket som var beqvämast, att ignorsrande trappan öntra sig uppföre det af smuts blanka oph hala. tåg, som tjenade till ledsiång, eller att klättra på de bristfälliga och smala: trappstegen, 3 Ändtligen voro vi uppkomna, Gud vet hutu, ty jag var alldeles yr i hufvudet, .och några bultningar på en dörr, så hårda det arma barnets små frusna händer kunde?istadkomma, ljödo framför mig till tecken att vi voro vid målet. IR Några minuter förgiok, hvärunder jag i tysthet beundrade hennes märkvärdiga förmåga att hafva kunnat praktisera upp korgen och paraplyen ända hit — ty hon använde just nu skaftet af den senare på dörren för att göra sig hörd, då jag med tillbjelp af både händer och fötter haft svårt att stiga för, Det tycktes emellertid som om ingen hört