Aftonbladet – 19 september 1857, sida 2

henne -derinne; och blott en hög och ogenerad gäspning samt strax derefter ett qvidande läte alldel:s vid mina fötter afbröto tystnaden omkring: 088: Hvad var det?s frågade jag förundrad och icke vågande röra mig ur stället; af fruktan att trampa på den som tycktes här hafva sin sängksmmare. Åh, det är väl bara madam Hägglund, kan jag tro, som blifvit utkörd af sid man; är det ni, madam Hägglund ? fortfor hon med högre röst, men det osynliga väsendet; som borde vara madam Hägglund, bevärdigade oss icke med något annat svar än en sömnig grymtning. Se, jag skall säga herrn, att hennes man är en sådan fyllbult, mycket värre än morfar, och ofta när han kommer hem och hon inte har någon mat åt honom, så kör han ut henne i fyllan, och då, får hon sitta här ute på vinden öfyer natten, och det kan då göra detsamma, för det är just inte bättre inne hos dem. Nå; har ri bättre inne hos er då?n sade jag halft leende åt hennes munvighet och åt min egen kuriösa belägenhet. Ah ja, det förstås att vi få ha det ordentligt; efter vi hålla natilogis för ungkarlar. Åh, det var ypperligts man kan säga att ni valt en förträffig lokals; sade jag, helt naturigt utbristande i ett högt skratt, söm i förening med de fortsatta slagen af paraplyn emot dörren verkade, att det blef ljus innanför, som lyste emot 0ss genom de stora springorna, och ett stötande ljud hördes, liksom om någon stödd mot en käpp nalkats dörren. Herre Gud låte inte morfar vara full, för jag hör hans träben stöta så hårdt emot golfvety, hviskade flickan och tryckte sig ovilkorligt intill mig, då slår han ibjäl mig; herrn