Aftonbladet – 18 september 1857, sida 2

FTVUBAWVu: 102 10 OCPL Enligt till hb. exe. hr norske statsministern i går ankommen tel-grafdepesch, har stor:binget den 16 dennes enhälligt beslufat: I den Tid, hvori 1. M. Kongen ved Sygdom er hindret fra Selv ät före Regjeringen og indul H. M. Kongen med den Almteeytiges Bi stand bliver istand til, atter Selv at overtage Bigets Bestyrelse, bemyndiges H. K. H. Kröonprindsen Carl Ludvig Eugene til at före Regj:ringen i Kongens Navn og med al den Magt og Bettighed, som Grundloven. hjemler Norges Konge.n : ! AY ordalagen uti detta det norska storthingets beslut synes det, att norska representakonen för sin del:velat åt HK. H. kronprinsen uppdraga att föra regeringen i konungens namn, med all den makt och rättighet som grundlagenstillerkänner Norges konung. Detta gifver ds ånledniåg att fästa uppmärksamheten på ännu en af de många egenheter, som behandlingen af denna fråga företer. Då K. M:t i sin nådiga skrifvelse af den 11 dennes föreslår fikets ständer att uppdraga åt kronprinsen att föra riksstyrelsen enligt regeringsformen, och i denna grundlags 39 g för den der föreskrifna statsrådsstyrelse under konungs förhinder genom utrikes resa eller sjukdom, Vista kutizgliga prerogativer äro undantsgna, som ej af samma styrelse kunna utöfvas, så lärer ej åt den person, hvilken i egenskap af regent inträder i det styrande statsrådets eller; enligt rikeakten, uti interimstegeringens stad och ställe, kunna tillerkännas större makt, än den i grundlagarne föreskrifna myndighet eger, hvars rum har komme ättintaga. De stadgade inskränkningarne röra, som bekant är, rättigheten att meddela adlig och riddarevärdighet, samt att tillsätta -tediga sysslor annorlunaa än på förordnande. Vi styrktes så mycket mera i vår förmodan, att uttrycken i den kungliga skrifvelsen om viksstyresens förande bepligt regeringsformenn endast kunde åsyfta den s8lunda genom regeringsformen inskränktä regeringsmakten, som äfven både i det förra kungliga förslaget om prinsregeringen och i det vid innevarande riksdag såsom hvilande antagna förslaget till ändring af 39 regeringsformen desså inskränk ningar uttryckligen blifvit bibehållna just för det fail att styrelsen skulle vid konungs förhinder öfvertagas af kronprinsen såsom regent, med ändring blott af sysslor till förtroendesysslor. Emellertid finner man af ofvanstående underrättelse, att storthinget. vill öfverlemna full kunglig makt och myndighet åt kronprinsen, och det förljudes att man äfven här umgås med planen att, om möjLbgt, gifva en sådan riktning åt ständernas beslut. Skulle nu rikets ständer följa det norska exemplet och icke allenast bifalla det kungliga förslaget så som det rimligivis bör tolkas, utan äfven åt denna för ett visst specelt fall stiftade undantagslag gifva en sådan utsträckning, som Norges storthing nu gjort, men det nämda hvilande förslaget åter, som innebär ett i laglig ordning tillvägabragt stadgande för de fall, der enligt nu gällande grundlagsstad sanden interimsregering skall sammanträda, på nästa riksdag varda antaget, så komme man härigenom oundvikligen att blottställa sig antingen för det missödet att få sin af tvenne representationer acklamerade tillfällighetslag upphäfd genom ett grundlagsbud, eller ock för den vida större våden att låta ett nystiftadt grundlagsstadgande omedelbart tillintetgöras medelst ett på sidan om regeringsform och riksakt tillkommet aftal. Genaste, bästa, och framför allt rättaste utvägen att korma ur alla dessa irrgångar vore nu visserligen att helt enkelt afsli det framlagda, äfventyrliga och grundlagsvidriga förslaget; men i fall en sådan kraftsnsträngning skulle befionas vara alltför stör för nuvarande ståndsmajoriteter, så må de åtminstone besinna sig två gånger, innan de fort;å ännu läpgre på den bara, som de nu så ifrigt anmanas att beträda, utan åtminstone söka bringa den nya lagen i så stor öfyer-: ehsstämmelse med 39 S:s både gamla oc nu föreslagna ordalydelse, som ännu är möjlig och äfven fullkomligt väl förenlig med sjelfva den kungliga propositionen, och som tillika ut ör en af grundtankarne i vår regeringsform, enlist hvilken konungen aldrig anses böra Jemia hela sin myndighet oda i andra händer, å SKOL ler månne det just vore någon riksolycka, som nödvändigt fordrar att förebyggas, ör det än genom : grundlagens trampande under fötterna; om vi under. ett. eller annat år. icke skulle få några nyå adelsmän, friberrar, grefvar eller riddare? eller om några embetsmän skulle under samma tid få åtnöjas med konsiiiutorialer i stället för fullmakter? Stockholms Dagblad beledsagar underrättelseh om: det norska störtbingets ofvan anförda beslut i ämnet, hvilket naturligtvis är Dagbladet särdeles välbehagligt, med en anmärkning derempt, att norska storthinget vid detta tillfälle icke haft den gran!agenheten för Sverige, att a ida svenska ständeras beslut, innan det vigtiga ärendet definitivt -afgjordes, och yttrar derjemte följande: sEfter hvad som sålunda inträffat, befinva sig ellertid Svea rikes ständer (antsget att de skulle ara af en annan tanke än norska storthinget) uti