Aftonbladet – 17 september 1857, sida 2

rean DAGDRIFVERIER DRÖMMERIER. CLAUDE GERARD: () Pg I. Lekkamraterna. Ändtligen efter mycket val hade hon samlat en tillräcklig -hög afdessa trasor ia korg och skulle just stänga dörren, då hon kom att kasta ögonen i spegeln derpå. Den arma gumman bade så när släppt ljuset ursin darrande hand; ty bredvid sitt eget bleka skrynkliga ansigte i glaset såg hon äfven ett annat; hvars ögon, orörliga och blodsprängda, stirrade emot henne. Det höjde sig allt mera; ön lång skepnad, insvept i ett Inadt och smutsigt lakan, reste sig långsamt och ljudlöst bakom henne ur den stora sängen; det tycktes tveka ett ögonblick och aflägstade sg sedan tyst öch bastigt genom det rum, hvarifrån hon sjelf inkommit, och vidare geno alla -de andra, som lågo åt motsatta sidan och hvilkas dörrar stodo öppna midt för hvarandra; så att hon fullkomligt väl kunde i spegeln se den ända tills den försvann i mörkret. Gnisslandet af en dörr och ett: kallt vinddrag, som utsläckte hennes vaxstapel, bevisåds att den: dörr, som här fans, och hvars. riglar hon ansett så säkra, likväl blifvit öppnad. Hon stod nu i mörkret och då hon skulle vända sig om för att gå tillbaka den välkända vägen till sina rum, vacklade hennes gamla osäkra ben; ännu mera darrande af skrämseln, och bon föll tungt och medve:slöst till gofvet. ) Se Aftonbladet m:r 208—214.