Aftonbladet – 16 september 1857, sida 3

Article Image
de inlåta sig i de vanskligaste företag samt med beundransvärdt tålamod och ibärdighet. bekämpa alla mötande svårigheter, nöjande sig utan knot med den enklaste kost samt öfverhufvud måttliga i både mit och dryck, förakta de dock ingalunda ett yppigare lifs pvjutningar eller bordets nöjen. När de lyckats samla sig en större förmögenhet, omgifva de sig vanligtvis med en lyx, sådan man sällan finner i privata hus i Europa, och på resor äro de mycket benägna för att slå sig ned i de förnänetg och luxuriösaste hotellersa, bland hvilka många i deräs land utvecktå en verkligt furstlig prakt. Vid sina måltider, särdeles middagarne, hafva de bordet betäckt med läckerheter, som icke en gång en Lucullus skulle bafva försmått. Bland amerikanarnes goda egenskaper är ingen mera beundransvärd än deras lugn och orubbliga ständaktighet i motgångsr och olyckor, särdeles af ekonomisk natur. Härvid bör dock anmärkas, att fattigdomen i Amerika icke är något särdeles ondt, så länge man är i besittning af bhelsa och arbetskraft, äfvensom att icke heller rikedomen der i landet erbjuder sina innebafvare alla de fördelar den skäcker dem i Europa. Personligheten är hyad som mest gäller i Ameriks, och en man med hufvud, talanger och arbetskraft, en man, som förstär sig på handel, åkerbruk, bergsbruk, eller är i besittnipg af någon mekanisk fardighet eller hrad andranyttiga kunskaper som helst, kan der lätt förvärfva uppehälle för sig och sin fsmilj samt lefva lycklig, äfven om han skulle hafva förlorat hvad han ärft eller förvärfvat. Och ingen visar honom förakt för det han genom misslyckade spekulationer eller andra olyckor eller också till följd af ett yppigt IefnadSssätt blifvit ruinerad, blött han icke förrådt brist på arbetskraft eller sig på latbänken; ty detta är någonting, som timer än allt annat väcker hos amerikanaren ogillande, ja till och med förakt. — Jag har ofta hört amerikagare, som förlorat en betydlig förmögenhet, wid et eler annat tillfälle säga: Det har intet att betyda. Jag hoppas att lyckan en annan gång skall blifvå mig mera bevågen. (That siguvifies nothing. I hope thål I will meet with better luck ånoötber time, ler hägot annat dylikt, utan att jag i deras fysionödi kunnat spåra det minsta tecken till nedslagenhet. Jag kan icke neka mig att är mina egnå minded anföra ett exempel på denna märkvärdiga köld. Ed Europeisk resande, som tidigt en sönhdagsmorgon skulle lemna en af de större åmerikanska städerna, frågade mig vid pass kl. 6 e. m. dagen förut, om jag vill8 följa med honom till någon persoh, som kunde vexläå en tämligen stor batiknot. Jag svaråde, att det på denna tid af dagen icke blefve så lätt att finna någon, som kunde göra detta, emedan bankerna s änga sina dörrår kl. 3 och vexlaroe kl. 5, samt amerikanoärde i ällmänhet sällån hafva så mycket penningar ithe så sent på dagen, emödån de hvarje dag insättå i sina binker det mesta af sina penniogar och em dast behålla hös sig obetydliga summor;. Ty ol det bkålle blifva fråga öm någon oförmodad störr utbetalning, verkställa de dehna genoin ånvisning på Sin bank. Jag bad emelertid mannen följa ing till en af städens förmögnare boktryckare, hvilken hvarje tördag efter ärbetets slut plägade utbetala stora summor till sifa många arbetare; ty jag hoppades att ban möjligtvis könde vexla den ifrågavärande banknoted. Just som vi voro på väg till häns hus, ko han sjelf från en aånnän gata för att gå till sitt bok: tryckeri. Jåög frågade hohom genast, om hän kunde vexla en not på 100 dollars, hvärpå han helt lugnt svarade: Har ni icke hört, ätt jag för några dagar sedan gjorde cession? (Häve you möt Beard, rhat ä f.w days ago I failed?); Nej,, sverade jag på det högsta öfverraskad; hurö är det möjligt, hr W.? — Mycket möjligt., svarade Nån, ty till följd af B:s fallissement och egnå misslyckade börsspekulationer förlorade jag i börjän af Veckan mer En 150,000 dollars. Jag är gatska ledsen att höra detta, sade jag med verkligt deltagande; ty mannen hade vid evt pår tillfällen gjort nig ganskå väsentliga fjenster; mvh han Svårade mig när stan lcende: Det är itgektifg ått vark ledsen öfver. Igår uppför Och i dag utför. Han bad oss derpå följa honom hem, så ville hän söka uppfylla vår önskar. Då vi lemnåt honom, båd min eöropeiske vån at jag framdeles måtie underrätta bonom om dehne måns öde, hvars trankilite efter en så i förlust syntes hönom Bästån obegriplig. -Någol efteråt kunde jag också meddela honom, att ttyckåren lyckats uppgörå ackord och fortsatte bi yfkö med förökad ifver, och nu är han åter, efter alt bafvå uppfylt alla fina vid ackordet åtagva förbindelser, en ganska förtiögen män. ) Hvearje amerikanare, somi eget någon förmögenhet eller drifver äfven det obetydlikaste Frke, uppgör största delen äf sina affärer genom en eller flere banker, i hvilkå han insätter öfvårtsköltet af hvad hän åågligen förtjenår, eller shvad som erfordras för avt :honorera möjligen inträffande råkoingar eller anvisoingar. I ncamlilins

16 september 1857, sida 3

Thumbnail