Aftonbladet – 16 september 1857, sida 3

familj tagit livet al sig. Oiverste Neil och general Havelaok hafva förenat sina trupper ooh märschera tillsammans mot Lucknow. I Patna och Benares hafva sammansvärjningar blifvit upptäckta. Young Bahodour, maharadsoha af Holokar, hår förblifFit trogen. BLANDADE ÄMREN. Nordamerikanarne. Vi låna ur Christaniäposten följande af en korrespondent till denna tidning gjorda skildring af Förenta Staternas nordamerikanhare: Till nordamerikanårnes bästa egenskaper räknar man med skäl deras utomördeniliga arbetsförmåga, deras uthållighet under ansträngningar och brist på mat och dryck, deras orubbliga sinnesstyrka under motgångar och olyckor samt deras nästan otroliga fyndighet, i synnerhet när det gäller att reda sig ur eKofiorhisk förlägenHet eller anskaffa penningar till utförånde åf :nfvande företag, ehuru denna senare förmåga ofta missbrukas på det klandervärdsste sätt. Deras ärbetskraft är i allmänhet högst förvånande, och sällan ser man någon amerikanare taga sig ens ett ögonblicks hvila under den beståmda arbetstiden; tvärtom fortsätier han arbetet med, rastlös ifver och tyckes derunder icke en gång tillåta sina tankar av sysselsätta sig med andra ämnen. Men efter arbetstimmarnes slut tycker han i ällmänhet on attagers gentleman. och söka förströelse på ett eller annat sätt. — Den vanliga arbetstiden i städerna är från kl. 7 om morgonen till kl. 6 öm åftönen, och på landet, åtminstone under skördetiden, från solens uppgång till dess nedgång. Amerikanska handtverkare och landtmän förrätta på samma tid säkerligen en tredjedel mera arbete än deras bröder i Europa. Efter slutadt arbete skynda de sig att tvätta ansigte och händer, ofta också fötterna. Derefter byta de omcalla eller åtminstöne en del af sina kläder samt taga på sig en ren skjorta. Sedan dricka de te, vanligtvis i förening med litet kall mat och grönsaker samt ganska ofta ägg. Stundom förena de härmed ett ordentligt middagsmål, i fall arbetet icke tillåtit dem att äta middag tidigare på dagen. Derpå läsa de som oftast n och annan tidning eller periodisk skrift eller också en nyttig bok, hvarefter de företaga en spatsertur i sällskap med sina fami!jer eller vänner, besöka teatrarne, bevista något offentligt nöje, någon politisk eller religiös sammankoinst eller offentlig föreläsning o. s. v. — De arbetådde klasserna äro ganska litet begifna på speloch hafva icke heller i allmänhet för vana att tillbringa aftonen på ställen, der man försäljer bränvin eller andrå drickesvaror; sker det någon gång, så är uppehållet der sällan långvarigt. De amerikanare, som träffas på sådana ställen och i biljardsalarne, äro vanligtvis anticgen Politiska kannstöpare eller embetsjägare (office-hunters) eller spelå:e, eller Slutligen ett slags industririddåre af ännu fårligårå art, hvilkå man gsifvit benämningen swelimob., ett ord som kan öfversättas med uppblåst pöbel.. Men antalet af alla dessa är ringa i förhållande till hela massan af den infödda befolkningen. Döremot besökas värdshused vida mer af den invandrande delen af nationen, synnerligast irländare, engelsmän, skandinaver och tyskar; eburu de sistnämde vanligtvis icke förtära annat ån öl och vin samt ganska sällan berusa sig och helst besöka sådåna ställen, som hållas af deras landsmän; der de kunna få sämre varor till billigare pris samt röka, sjunga, disputera och gräla så myeket dem lyster. De infödde amerikaharne åf nästan alla klasser uthärda med lätthet ålla möjliga ansträngningar utan att fälla modet eller yttra en klagan. Jag kände en gång ett ungt fruntimmer, som, endast 15 år gammal, i sällskap med sin far och en mängd andra personer reste landvägen från S:t Louis i Missouri till S:t Francisco i Kalitcornien och två år derefter gjorde samma resa tillbaka, oaktadt hennes får utider tiden förvärfvat sig en betydlig förmögenhet. Då j8g frågade henne, om hön icke slitibmycket ondt under dessa långa och högst besvärliga resor, svarade hon, att hvad hon ntstått icke var mycket att tala om, ty många andra hade före henne måst uthärda detsamma, och att hon ingenting hade emot att ännu ei gång göra samrha tur, oaktadt hon tillstod sig en gång hafva tider nära sex veckors tid måst lefva af endast torkadt buffelkött och vatten, hvilket senare stundom varit mycket dåligt. Det är i synnerhet de så kallade squatterss (civilisationeos förposier i Amerika), som utmärka sig för det mod och den u:hållighet, hvarmed de trotsa de faror, mödor och lidanden de så ofta hafva att besämpa, då de nedsätta sig i vesterns urskogar och i sranoskapet af de röde männen. Skogens fällande och markens uppodling erfordra oerhörda ansträngaingar dels före dels under uppförandet af det så kallade blockhuset; boskapen skall vårdas, lifsmedel anskaffas med.lst jagt eller fiske samt vissa försigvighetsreglor iakttagas mot öfverrumpling eller öppet anfall af kringströfvande indianer. Ofta inträfar brist på vatten, eller finnes endåst grumligt flodratten. Snart börja kreaturen dö af törst eller sjuklomär, eller också bortsnappas de af indiäner Her vilda djur — och plötsligen ser sig nybyggaren i såkaäd af mjölk och dragare. Men hvad som är ännu värre, icke sällan haämsökas qvinnorna och barnen af våra sjukdomör samt dö af brist på läkarevård och und föda. Och slutligen kan det allra värstå in-räffs, hemligen att en familj beröfvas sitt manliga biverhufvud; antingen genom sjukdom eller indianersas kulor eller till följd af andra olyckshändelser, Sch den stackars hustrun, med sinå ofta späda barn, står nu ensam för att kämpå för sitt eget och deras uppehälle. . Naturligtvis omkomma många af dessa lycklige innan de uppnå det mål, för hvilket de rotsat så många faror och genomgått så många lidandeå — ett lugnt och trefligt hem, omgifvet af yppigå åkrar och ängar; äfven måste många bland em, soni huönit detta mål, draga bort från Bina om, förjägade af ändra, som af tegeringen tillhandat sig den jord, hvilken de förre uppodlat. De bekifvå sig då ännu längre vesterut, för att ånyo börja den gamla kampen, och likväl hör man dem sällan klaga öfver sitt hårda öde eller förmärker man hos dem ringaste tecken till modfäldhet. Tvärtom bära le hufvudet så högt och tala så lugnt om sin fråralid, som vore de i besittning af alla jordens rikedomar. Som ett slående bevis på den amerikanska racens åtbållighet under sådana ansträngnimgar och kampen med en vild natur kan nämnas, att det ännu icke år mer ån 57 år sedan den förste squättern bosatte jig i Ohio, den östligaste af de ståter, som nu innefattas under benämningen de vestra; och likväl be5os nu dessa stater äf sex millioner menniskor, som åro i besittning af alla civilisationens fördelar, hafva fackra städer, herrliga landtegendomar och pålatslika ingbåtar; som i bundratal gå upp och ned på fiöderna, medan det fruktbara landet i alla riktningar senoniskäres äf jernvägar, och telegraflinier underhålla förbindelsen med alla de stater, som ligga öster öm Klippbergen. Sådana äro de under, som ameritanarne, understödda af europeiska utvandrare, under löppet af något mer än ett halft århundrade åstadkommit midt i vildmarken, såsom ovederläggliga bevis på sin utomordentliga arbetsförmåga, uthållighet och tålamod under mödor och kroppsliga lidanden af alla slag. Ett sådant folk måste alltid, hvilka less fel än må varå, förtjena samtidens och efterverldens beundran. — Men de europåer, som förmena, att man i Arderika kan förvärfva sig ett lugnt hem och rikedomens njutningår utan de hårdaste anJ går utän ;trångningar, den outtröttligasie verksamhet och det hest uthålliga arbete, ofta uvder en brännande sol och icke sällan med fara att blifva rof för vilda djur eller falla offer för broitsliogar — desså europeer Misstaga fig häxan. oc fkokållondana I RHäranta