Aftonbladet – 15 september 1857, sida 3

VvAl BA CL ORORDHCK JCEIHa SIR aLdAEND IOFrtStallnlog att. Jag skulle saknas för det fall, att konungen blif vit-angripen af sjukdom, som -hotar att forifara un. der en tid, den grundlsgen antagit -såsom en gräns för olika, men i begge fallen klara och fullständiga bestämmelser. Någon annan vederläggning af en sådan förbställning, än en.enkel hänvisning till 40 och 92 S regeringsformen erfordras icke och kan ej heller Jerånäs: å Den föräridriog i tillämpningen åf 40 4 regeringsförmen, som blir er följd af fiksaktet,; sitäcket sig, så vidt jag kan urskilja, erdast dertill, att den så kallade interimsregeringen inträder i statsrådets sad och-ställe:—7 i fiksakten afhandlar hufvudsakligen det i föregående 6 3 omförinälda fall, att konungen dör medan tronföljaren, är omyådig, och innehåller i öfrigt endast den bestämmelse, att. vid alla de tillfallen, då, efter Sverges och Norges grundlzgar, rikets styrelse föres af statsrådet, inierimsstyrelsen skall sammanträda. Denna inträder således i stäl et för stätsfådet; då könungen af sjukdom: hindras att sig med styrelsen Befattg; men på frågan huru länge, ifall af-konungens fortfarande sjukdom, iuterimsstyrelsens uppdrag fortfar, lemnar riksakten icke annat svar, än det, som innefattas i nyssoämde bänvisning till de respektive rikenas grundlagar; och derföre gäller ock i detta fall hvad som 40 och 92 54 reg: ringsformen med hvarannän jemförda innebära, eller att interimsstyrelsea fortgår intilldess konungens sjukdofn i 12 månader hindret honom att med regeribgea. sig befatta; derefter förfares.på sätt sist nämde lagrom vidärg städgar: Pet torde särskilt böra anmärkas, att den norska grändlagen iese lägger något hinder i vägen för en sådan tillämpnbing af 40 f regeringsformen; utan att den förra tvärtom uttryckligen erkänner den senares stadgande, såsorn uti den förbändenvaärande frågan afgörande och bestämmande. Det beter nvemligen i 41 4 af Norges grundlag att i alla de fall; då, jemlikt Sverges regeringsform, det tillkommer det svenska statsrådet att föra regeringen, skall förfaras på sätt föregående 39 och 40:46 i norska grundlagen stadga; och, om än dessa, hvilka avgå den händelse, att konungen dör och tronföljaren äf ömyndig, innefatta åtskilliga bestämmelser om representationens ihkällatde och om deras rätt att ordna styrelsea under konoogens minderårighet, så är det dock icke dessa föreskrifter, hvilka såsom allmän regel för alla möjliga fall äro afsedda. till tillämpning; titan den derjemte färekommande hufvudsakliga bestämmelsen, att styrelsen skall föras af imterimsregeringen öch att denna skall bestå af ett lika antål svenska och norska ledamöter, år deovy-som med bänvisningen i främsta rummet afses. Att tillämpningen pDu:-endast skail sträckas härtill ligger i sakens natur och öfverensstämmer jemväl ined en rfätt tolkning af Norges grundlag, som icke, lika ned våta grundlagar, skall tydas efter ordalydelsen. Om det medgifves, att fall kunna tänkas öch aäfven inträffa, då den ordagranna tillämpoingen af stadganderna i 91 och 92-45 af vår regeringsform skulle innebära en orimlighet; enär grundlagsstiftarne förbisett det fall; -att representationgna kunna vara samlade, då deras verksamhet i den ;riktäiag sagde 4f bestämma ifrågakommer, så följer icke deraf, tt dessa lagbud derföre få--åsidosättas eller erhålla en tillämpoing, som mera än nödigt är aflägsnade sig från deras ördalydelse. Men härmed må vara burG som Belst, 92 må anses föranleda till-ett ovilkorlig. sammänkallande af riket. ständer eller dena må änses lemda rättigheten. att förördna om riksstyfelsen i händerna: på de ständer, som kun na vara församlade å den tid då kohöngens sjukdom oafbrutet fortfarit i 12 månader, så rörer detta icke i något afseende det nu ifrågavarande förbållandet, att konungen sjuknat och att utsigt icke finnes att han inom 12 månader kan återtaga styrelsen. För detta förhsndenyarande fall, som af grundlagen blifvit klart förutsedt, finnes lag i 404 regeringsformen, och denna lag får och kan icke åsidosättas. : Då h. exc. justitiestatsministern och de hrr statsråd, som med Honom instämt, företagit sig att undersöka, huruvida 92-4 regeringsförmeti icke skulle lägga hinder i vågen för kotiung öch ständer att nu gemensamt vidtaga förföganden om riksstyrelsen med anledning: af konungens sjukdom, så hafva de icke gerna kouvdai: komma till avvat rebultat, än det, hvarvid de stadnat, emedan 92 icke angår den förhan?envarande frågan och emedan den ej eller talar om något beslut, söm koime att bero af konung och ständer gemensafnt; utan endäst om rikets ständers rätt, att ensamma vidtaga de åtgärder, som dem bäst synas. Denna kan således icke utgöra något hisder för det-framslälda förslaget; men den har icke omedelbart dermed att skaffa, och deras miss: tag, som tilstyrkt och understödja interimsregeringens skiljäande från styrelsön: under konungens nu int träffade sjukdom, ligger just deri, att de; som jag hoppas ofrivilligt, förbise att det är 40 , men icke den 924, som är i fåra att trampas under fötterna, och att det alldeles icke förhåller sig så; som h. exe. yttrar, åt det icke funnits obehöfligt att stadga någ t särskilt med afseende på ett längre regentskop, då grundlagen tvärtom ovilkörligen föreskrifvit att sådant till tid, som jermval är bestämd och inskränkt, och på sådant eätt, att hvarken konung eller ständer nu hafså rätt att med fråga om regenskap sig befatta. Den förment saknade tidsbeståmmeisen finnes således jemväl, och h. exe. stetsministerns resonnement visar sig grundsd: på ett totalt förbiseende af 40 , som, besynnerligt eiler håttrligt nog, ej eller med ett enda ord deri omnämnes. I förbigående anmärkande, att goda skäl kunna oppgifvas, hvarföre :gröbdla. sstiftare föredragit att under konungens Hj dom, så långe den icke varade öfver 12 månader, Beldre lemna styrelsen i händerna på statsrådet, än På ea kronpretendent, äfven om denze vore-i åtnjutande-af representationens förtroendö, och erinrar jag, med anledoing af statsrådets protokoll; ait grundlagarne skola tydas efter ordalyle!sen och icke på grund af förutsättningar, som allid blifva; hvad deitrågavarande ock äro, tvifvelakiga tll sin ristighet; och tillåter jag mig särskildt ssta uppmirkamheten derpå, att, oaktadt 40 reJsidosattes ären 1811 och 1812, rikatstsår 1815. likväl tilläggör inteimsregeri: BEN rätt att föra styrelsen äfven i det all 40 regeringsformen omförmöäler; hvilket torde tvisa, att h7ad som skedde förstnämde år ansågs så itomordentlig , alt något förnyande deraf icke borde frågakomma, helst eljest 40 sannolikt genast gjorts ill föremål för förändring, lika med andra stadganen i våra grundlagar, h-ilka eftor föreningen blifit ändrade. . Tilldragelserna 1818 visa endast, att örhållar den inom staternas lif kunna inträffa, då an äfven, utan någon synnerlig aaledning, endast f öfvermodå ena sidan och undfellenhet å den anra, sätter lag å sido. Ett ytterligare skäl för rikgheten af min. uppfattning af frågan finnes öck tan tvifvel.i de vid förra riksdagen, så väl soni vid en ingevarande af konung och ständer vidtagne åtärden, att åstadkomma ändring uti 40 regeringairmen och att göra till en laglighet hvad som nu ftersträfvas på ett; Sätt, som, om döt-töre med grundigen öfverensstämmande, gjort alla nyssnämde åtärder öfverflödiga. De förhandlingar, som ;egtfum eträffande den tillämnade grundlagsförändringen, unna och böra icke vara förgätne.. D: visa at: länga betänkligheter förefinnas emot en oansvarig akt, då denna icke utöfvas af konungen sjelf, och e visa derjemte en-eahällighet i uppfattningen af adgandet i 40:5 regeringstormen, 8om sträckte si; ån konungens främste rådgifvare till nästan samtge representanterne. Att d-nna enbällighet pu efr några månaders förlopp blifvit förbytt till den est skriande motsats, måste i sanniog beklagas, lst det är svårt att fatta förtroende till insigter h öfvertygelser, som i sitt framträdande visa sig xlande med dagen. Då jag af de skäl, som nu blifvit anförde, finn 4 i Kgl. M:ts nädiga skrifvelse framsetäta. ann d