Aftonbladet – 15 september 1857, sida 3

fråga; är desto. mera lämpligt; .somsamma utskott eger föreslå de lagar, hvilkas tillämpniog ou skal ifrågakomma. I sjelfva saken har jag föga attaniraga. Ströngast taget, finnes ej lag för ifrågavarande talf.--Om nu förhållandet verkligerr är sådant, så är klart; ati Sverges ständer och Norges storthing, som grutidlagt de begge rikenas samhällsskick och frivilligt anförtrott en del af statsmakten åt en konung, äfven ega att med köntungen genast besluta i allt, hvarom uttrycklig lag icke fitites. Man kan ej säga att 92 S regeringsformen här skall. ovilkorligen tillän pas, helst den uppenbarligen sfser ett fall, som ännu ej inträffat. Om jag rätt uppfattat hr Björcks anförande, fruktar jag, att han misstagit sig i fråga om rätta meniovget af de förstas orden i 92 4,isynnerhet som i den med samma alldeles lika lydande-5 riksdagsordningen de äfven der hyttjade orden: lag samma varer, afse endast frågan om ständernas sammankallande och kallelsens uppläsande, men icke den ag) om rikets styrelse; som innebålles i sista punkten 91 regeringsförmeh. Hr Björck deremot tyckes hafva ansett nämda ord i 92 åsyfta endast berörda sista punkt i 915; och jag medger, att man lätt kan komma till den meningen, hvarom ock hr Björek icke är eller varit ensam. Jag hoppas att konstitutionsutskottet begagnar detta ypperliga -tillfäölle--att lösa åtskilliga härmed nåra sammanhängande frågor i Svergee offentliga rätt, nemligen ej blott frågan om rätta tolkningen af ofvanåberopade 6, utan äfsen frågan, huruvida riksåkten, icke allenast såsom ett kontrakt mellan Sverge och Norge, utan ock såsom en speciel lag, hvilkön är stiftad senare än grundlagen, samt gillad af ständernå och konungen, bör framför Sverges grundlagar gälla, i händelse någon strid emellan dem och riksakten skulle finnas, äfvensom frågan, huruvida ständerna uti förevarande fall ega rättighet till någon annan åtgård; An att endast ufslå eller antaga det anbud konungen nu gjört em. Jag tager mig friheten fästå uppmärksamheten derå, att-den i sista punkten af B30R F. för grundlagarnes tolkniovg bestämda regel: efter deras ordalydelse skola de i hvarje särskilt fall tillämpas,, måste, äfven i afseende å samma regel, gälla, enär sfvensden hör till och står i gruadlagarne; och att i följd deraf sjelfva regeld, som handlar: blott om grundlagarne; skall tillämpas. ovilkorligen i afseende å endast dem; men icke riksakten, hvars tillämpning beror af vanliga tolkningsreglor, bland hvilka må särskilt erinras ömde i 11 1 kap. rättegångsbalken (12 och 713 domaårereglorna) omförmälda, nemligen att man: skall. pröfva lagens rätta grund och mening, och tillämpa lagen efter lagstiftarens syfterhäl. nu vid ifrågavarande fall, för hvilket någon bestämd lag, strängt taget, icke finnes, grunden (ratio legis för riksaktens:7:4 1 moni. skall tillämpas; så, och enär det, jemfördt med nästförutgående 6 4 visar, att lagstiftåten icke velat, att interimsregeringens: verksämhet i ett fall, som med det ifrågavarande eger likhet-i flera äfseenden; skall fortfara längre, ån sintillldess begge rikenas represestanter äro församlade, och hafva: förorånat om regeringen under konungens. oförmåga ätt dermed sig befatta, — är klårt, att den növarsnde icterimsregeringen ej bör oörtfara längre, än till dess stärderna och storthinget, som an äro jörsamlade, hafva förordnat om regeringenp., 5 i åsom jag i början sntydt, vill jag dock ej vara mångordig, helst jag är öfvertygad attiitskottet, utan alla uppmaningar, tullständigt och klsrt utreder alla de frågor, som med konungens nådiga skrifvelse öch hvad i dervid fogade protokol! andragits ega oskiljaktigt sahimanbang. ; Hr Bodell: För det beklagliga fall, som nu inträf: Jfat, att H. M. konungon är af sjukdom hindrad att: med regetingsärenderna sig befatta, föreskrifver 7 i riksäkten; jerhförd med 8 40 i svenska regeringsformen och 41 i Norges grundlag, att styrelsen öf ver de förenade konungarikena skall i konungens höga namn förvaltas af ett till lika antal å ömse Tsidor sammeshsått statsråd, under benämning Sverges och Norges interimsregering. Jag är glad finna, att denna exkla, okonstlade uppfattniog och tillämpning af grundlagarne icke ensamt tillhör mig, ty jag anför henne ordagrant utur Kong!. Maj:ts nådi:a kungörelse till rikets innebyggare och dess nådiga skrifvelse till rikets ständer, båda daterade den-11 dennes; och uti den seoare täckes K. Maj:t ådagalägga och förklara, att han medelst styrelsens öfverlåtande åt nämde interimsregering i nåder fullgjort hvad gätlande lagar föreskrifva. Så långt är allt i sin goda ordning, men samnia nådiga skrifvelse innefattar derjemte en särskilt fråga: om lämpligHeten och nyttan af att låta de förnade rikenas styrelse förvaltas af interimeregeringenpå sätt 40 4 regeringsformen säger, och ucder den tid, som. 91-och 92 46 i svenska regeringsformen föresktifva, för den beklagliga händelse. att koouogeds sjuklighet fortfar, åf den beskaffenhet att han längre tid än 12 månader med regeringsärendena sig icke befattat. Grusdlagens ordalydelse är Ika klar och lätt tilliämpli, i det senare, som förra fallet, så att derom ingen villrådighet kan vara för händen, då 4, 5 och 8 S riksdagsordningen med dö förenämda 91 och 924 regeringsformen jemföras. Rikets ständer ega icke förr än i det senare fallet; dådet visat sig, att konungens sjuklighet titöfser 12, månader fortfarit, taga den författning om risets styrelse, hvilken de nyttigast finna. Att handla a0norlunda, vore, efter mitt förmenande, en förhränkning af grundlagens förestrifter, som i dagligt tal kallas statskupp. Det förbättrar icke saken, att K. Maj:t dertill på förhand erbjuder rikets ständer sitt ) x aådiga bifall, ty.rikets ständer äro icke sakegande, utan ombud, hvilka dels sjelfva hafva aflagt ed, dels sina fullmakter erinras, att ställa sig grundlagarne ill efterrättelse, äfven derutinnan, att de afhålla sig från Btt tolka dessa efter ombudens tycke och mening om hvad som må vara nyttigast, utan efter detas srdatydde (se 83 sista mom. regeringsfoör: men). Min innerligaste önskan är fördenskull, att rikets ständer måtte finna det nyttigast för fåderneslandet, -brödrariket och konungamakten ett hålla grundla3ens ordalydelse i helgd och alltså icke inlåta sig ) 18 på ett för trågan främmande område, att ucdersöka ) cs! gtundlagstiftarnes mitiver och pröfva hvad som Kap 52 fisnas önskligast för tillfället — en pröfning, som är på sin plats, då fråga är om grundlags förändring, men icke fråga om dess tillämpning. Om alltså rikets höglofliga. ständer, med betygande af deras underdåniga önskan att kunna gå K. Maj:ts nådiga hemställan till mötes, likväl förklarat, sig för närvarahde af grundlagens ördalydelse derirån förhindrade, så hafva de äfven för sin delfuldjort hvad gällande lagar föreskrifva. I följd af min undergifvenhet för grundlagens föreskrifter kan jag icke inlåta mig på någon vederläggning af de probabilitetsberäkningar, angående företrädet af det ena eller andra sättet för riksstyrelsens sammansättning under de förhållanden, som äro för handen, hvilka beräkningar gå ut. på att föra oss från den ståndpunkt, som efter mitt förmenande är den enda rätta och derföre den värdigsste att. behålla. Ro. Sedan derefter:hrr Björck och Henschen ytterligare replikerat hvarandra och sikt något närmare utveckla ina åsigter, och sedan hr Wallenberg yttrat sig il? leb riktning vi i går angifvit; blef den tongl. skriftscl felsen till konstitutionsutskottet remitterad. er a 8, Teolegrafrappört, fra! Hamburg den 15 Sept., kl. 12, 137e. m. em Från Berlin skrifyes i går, att kejsar Alexaner dit anländt 1 0 samma dad