Aftonbladet – 14 september 1857, sida 2

grenarne af en: hängbjörk, hvilken genom någon vindens nyck, som ditfört dess frö, här ——— RE RR KR uppspirat, och tycks, förvånad öfver sin egen tillvaro detta. ställe, midt inne i stadens buller .och töckniga stmosfer, försöka blicka öfver alla dessa-tak.i hopp. att åtminstone få se ea skymt:af skogens friskhet, som den aldrig känt. En rostig vindflöjel på en murken stång fästad vid gafveln blandar sitt gnisslande ljud med suset i björkens döende grenar och är ständigt af olika mening med dem om vindens riktning: : ; Om man går utanför detta bus, vid hvilken tid af-dagen som helst, så skall man ständigt vid ett af fönstren se en gammal fru, hvars stränga och bleka ansigte, omgifvet af den gammalmodiga hvita möÖssans breda remsor, liknar en målning infattad i fönsterkarmens ram. Detta ansigte synes så. orörligt, att man väl kunde anse det för en bild, om man icke såg hennes knotiga hvita fingrar iständig rörelse. Hon har en mängd gamla silkeslappar i en korg framför sig och är sysselsatt att repa upp trådarne deri. Henres fysionomi, drägt och ställning passa fullkomligt till hennes omgifning, ty alt i detta rum tycks vara lika gammalt som hon sjelf. Men som en skön och lefvande kontrast till denna ödslighet, ålderdom och tystnad, sitter vid hennes fötter en liten vacker svartlockig flicka. Hon tycks vara omkring 6 år, hennes lil!a finger följer utvisande raderna i en abebok, som hvilar i heanes knä, och hennes stora mörkblå ögon vändas ofta ifrån boken för att med liflig otålighet riktas ömsom åt fönstret, ömsom på modrens. ansigte. Det är i dag söndag. Korgen med silkez-. lapparn ger Luthers postilla uppslagen på bordet, med e är bortflyttad och i dess ställe lig