Aftonbladet – 12 september 1857, sida 2

Af skadan blir man vis,, säger ett gammalt ordspråk, som vi gerna skulle vilja sej besannadt med anledninz af den stora eldsvåda, som för ett p r veckor sedan härjade i hufvudstaden. Det är nemligen alltför påtegligt och alltför 2llmänrt erkändt, tt der oisfattning, söm densa e devåda erhöll, och de betydliga: förluster, som af densamma förorsakades, äro att tillåkrifva icke ensamt eleiedternas våldsåmhet, utan äfven tillen icke ringa del ett uraktlåtet vidtagande af de säkerhetsåtgärder och försigtighetsmått, som ett klökt förutseende bjuder. Och förebråelsen drabbar i detta hänseende lika mycket stadens myndigheter som den enskilte. Mot myndigteterna och de om stadens allmänna angelägenheter beslutande kan med fog riktas förebråelsen för en oförs arlig försumlighet i afse nde å de på dem snkomrhande åtgärder, som äro egnade att hindr: vådelds uppkornst och utbredning. Tager mun i betraktande p atsen, der de nedbrända bygnadernå stått, och har man dertill någon kännedom om den ödelagda tråktens utstende före branden sämt om tilldragelserna under deti fasansfulla hatt, då de nu försvunna boninarne lades i aska, så blir den öfver.ygelsen älltiker bestämd och liflig, att hade de släc: ningsanstalter och den vattentillgång varit för hander, hvi ka bort och kunnat förefinn s, så skulle de förhärjade byghadernasg antal ådtan allt tvivel Hä statnat vid två eller ire; istället att d t nu uppgick till närmare tret tio. Det Bör netaligen icke förbises, att flerå af de antända bygnaderna stodo på ett betydligt afstånd från. hvarandra och att, ehuru visserligen en: frisk--bris blåste, likväl ie ke hågon egentlig storii! befördrade eldens spridting. Eldsvädans s:ora utbredning måste således tillskrifvas del: bristen på all plan doch ällt satimanhang i släckningsanstal terna, dels, och förnämligast, öristen på vatten. Vi Ha redan i en föregående uppraierinrat om den fullkomliga frönvaronvaf: ali förmäftig organisation af eldsläckningsväserdet, om saknäden af ett ordentligt b fäl samt ett öfvadt och -disciplineradt manskap för släckningsoch bergningsarvetenas utförande. essa brister ha också förut varit så ofta påpekade och deåsutoma? stadens höbstå myndigheter så ampelt vitsördade, ati vi ej.nu behöfva uppehålla oss vid denna tel af frå gm förvisade, som vi äro, att en skarps sia, som den Benaste etora olyckan gifvit, kall utgöra en nog kraftig väckelse för vid-! gande 8å skyndsamt som möjligt af kraftiga deh äfidamålsenliga mått och steg till afhjelpande af bristfälligheterna i-detta hänseende. Men all organisation, äfven den förträfflie, af eldsläckningsväsendet skall likväl örblifva vänmäktig, så länge man icke sörjt för det, somi utgör förstå vilkoret för möjligKeten af all eldsläckning — tillgången på vatten. ! Den:senaste eldsvådan erbjöd de mest: bedröfliga bevis på otillräckligheten och bristfälligheten af -de nuvaråhde anstalterna för framförandet: afvatten till sprutornas-serverarnde: Atti örjä Hed äro de vattentunnor, med hvilkas transport en häst och en karl sselsättas, så små, att de knappast rymma er än 20 till 30 kannor; men dertill körimer ofta — såsom just händelsen var vid den nu timadeeldsvådan — att tunnorna; som stå tomma mellan hvarje gång vådeld inträffar, äro så fan, tt sedan de släpats en längre väg från sjöar och brunnar, finnes vid framkomsten till Brandstället: knappast : eh Kanna vatten dvar ihvar och em af derö. Det är denna obetydliga vattenqvantitet, som då med stort bråk och väsen framföres genom fblkträngseln till-sprutorna; hvilkas manskap ofta Römmer i formiligt Hahdgemäng ör HV Kendeta spruteli, som skalle Kålla den obetydliga: sqvätt, som blifvit anskaffad:;.Kommerdertill; såsom händelseh vår vid siste eldsvådan på söder, att brandstället är beläget Jängt få ån sjö, att trakten deromkring är backigoch otillgänglig; tatt et eker annan gata råkar våra stängd gefiom bygiads: eller omläggningsarbeten,. att de ännu. öppna gatornagöras otillgängliga gerom hettan från deantända husen o: v., 4å blir den sista villåti Värte äh den första, och man får se hus på hus åt alla sidorantändas; uten att en droppa vatien blifvit använd till deras skyddande. ! Mycket bar varit taladt och skrifvet om sf för afbjelpande af aula desse; icke nu för första gängen Ifsedda och påpekade brister, och flera förslag ha i detta hänseende blifvit frarmstäldas Mans har likväl numera ifvit ense derom, att bland alla de ifrågasåtta utvägarie finnes blott en. som fullständigt motsvarar det afsedda ändamålet. Denn utväg är en vattenledning. Ha Då an påminndr tig, med hvilket allmänt deltagände fördlaget om tillvägabritgåndet af eh sådan inrättiing T hufvudstäden för ett par lär Aedän Omfattades; och med hvilken beredvillighet de fresta blsnd bufvädstadens församlingar äfvöksonmi majötiteten inöni dess Isockeristämmhonämd ingingo på beviljandetät den tänteguranti, tom erfördrådes från ktädetis Isida för att Kinna anskäffa tiödel GH anläggEE — rr a —