Aftonbladet – 12 september 1857, sida 2

och bär i sin famn en liten blek : och afma grad gosse om 2 år, hvars orolira jämmer khön med -Hyssjäingar ock tämligen ivresiga och otåliga rörelser söker tysta; — Hennes sömniga och dågiga fysionomi och ruggiga bår, som tycks utvisa att hon vaket flåre-nätter, ursäktar emellertid till-någon del deritia brist på tålamodoöh mildhet emötdet arma, sjuka bärnet, hvärs insjufkna OgöD ändtligen slutas till en kort öck orolig slummer. Just som hon-lägger honom ned-i den granna vaggan, öppnas dörren och en karl inträder sakta. Ce Se kå, Louise, skynda dig nu och kläd på dig, alla de andra äro redan gångna, utom Fredriksson den mesen, som icke vill följa med, sade den inträdande betjenten, som var fullt balklädd, i lakerade stöflar ock gula glacdhandskar. så; Ja, kära Pettersson, jag tror aldrig jag törs. Om det skulle fålla: frihörrinnanin: att komma ned,; sade Hotise tvekande, idethon gick medbetjetiten in i ett annat litet tum, hennes eget, hvartill dörren stod öppen. Åh, det är inte farligt. -Skullerhon komma midt i natten, då hon sällan kommer på dagen . . . Dessutoni-här jag sagt till madam Andersson, att Hön Bitter häri ditt ställe, och hon Kommer sträxt. . . Han är så dålig i qväll... han kan aldrig ha långt igen. .. och-jäg baddessätom Marie att säga till friherfinnärt;möh det har hon väl glömtefter vänligheten, kan jag tro. Ja, .det kan du vara: säker-på ,,., Skynda dig nu. ..det blir tiktigtgentilt, skall jag säga dig, alla Cederbjelms kommer öch excellensens och nästan hela vårt umgänge. Jag kan icke begripa den der nippertippan Märiessomskall hålla sig för fin att vara med. Gudbevars, hontänker väl att bli friberrinna sjelf en vacker dåg!, sade Pettörsson skrattande, i det hat gick ut igen. Louise hade emellertid dragit ut alla lår dorna i en brunbetsad byrå, der hennes gardes rob förvarades, och började kläla sig med mycken ifver framför en liten spegel med spräckt glas. Piyssatnligron Den lille gossen hade flera gånger jämrat sig och ropat sakta; men i brådskan att snart bli klidd hörde hon ingehting och stod just färdig i citrongul tarlatansklädning och bukett på bröstet, då en mycket rödnäst och slärfvigt klädd madam inträdde. Ack, det var för Väl att madam kom! Nu kan jag just vara lugn för lille Frits, me