Aftonbladet – 11 september 1857, sida 3

Fyrationde pårågråfen regeringsformen föreskrif ver, att om könungenblifver så sjuk; att han ej kar regeringsärehdena vårda, så skall statsrådet förvalts styrelsen på det sätt som i 39 bestärhries, det vil säga att föra rezeringen i hans npaton med all der räst, som regeringsformen könungen tillägger, med några bestämda ondantag för upphöjande i adeligt, grefligt eller friherrligt stånd samt tilbkättande at lediga sysslor: -Riksakien, som i Sverge svårliger lärer kunna räknas till rikets grundlagar, ehuru den för Norge blifvit expressis verbis med det landet: grundlagar i förlifvad, har i 7 ett tillägg af innehåll, att vid alla de tillfällen, då, efter Sverges och Norges grundlagar, rikets styrelse föres af statsrådet, skola begge rikenas statsråd, till lika antal, sammantråda., Häraf skulle då naturligen, i enlighet med såväl regeringsformen som riksakten, följa, att styrelsen under konungens sjukdom skall förvaltas af sammansatt svenskt och norskt statsråd ell r så kallad interimsregering: Detta är den svenska grundlagens bestämda föreskrift, hvarefter frågan måste lösas, så vida man vill gå grundlugsenligt tillväga, och något annat kan väl ej gerna ifrågakomma. Onekligi är visserligen att en sådan sammansatt szensk och norsk regering är i många hänseenden bögst olämplig; att på det hela tagei genom denna riksaktens föreskrift alltför mycket inflytande på svenska ärendena inrymmes åt norrmännen, som under tiden egs sin egen regering hemma, hvilken egentligen styr: och ställer med det landets regering, hvariill ytierligare konsmer att de norska statsråden äro a Ideles oansvariga för de åtgärder de egna åt den svenske styrelsen, hvilket är en oformlighet vid hvarje regering. För att nu undgå dessa olågenheter och bjelpa sig ur detta obehagliga dilemma har en tanke väckts att söka göra regeringsformens 92 tilllämplig i det speciella fallet, deri föreskrifves hurv förhållas bör när konungens sjukdom fortfar af den beskaffenhet, att han längre än tolf månader med regeringsärendena sig icke befattät, hvarvid man vil: stödja sig på det af läkarne fälda utslaget, att konungen är af sjukdom förhindrad att för en tid af ett är sig om regeringen vårda... Grundlagen föreskrifver, att i detta fall riksdag sammankallas och ständerna taga den författning om rikets styrelse, som de nyttigast finna. Som nu riksdag är tillsammans, blifver naturligtvis något ssmmankallande till densamma ötlverflödigt, utan, i det fall att denna skrufvade åsigt skulle lyckas att göra sig gällande, äro de nu samlade rikets :ständer oförhindrade att genast taga saken om händer och reglera den så, som de nyttigast finna, med förbigående af så väl 40 S regeringsformen som 7 riksakten. Syftet med denna manöver är att få H.K. H. kronprinsen i spetsen för styrelsen, hvilket onekligen i alla afseenden vore önskvärdt, i fall det låte sig göra ntan att handla tvärtemot grundlagarne, hvilke. af ingenting kan rättfärdigas, emedan det alltför mycket sårar konstitutionens anda och innebär ett revolutionärt steg. Huru man nemligen också vill vända regeringsformens 92 4, kan man ej få bort det preterita i ordet befattatn.