Aftonbladet – 10 september 1857, sida 2

och ändå finner manintet spår af koketteri, ehuru ung och vacker hon är... Det ligger en värdighet och ett lugn i hennes hållning, som aflägsnar äfven den djerfvaste ifrån all otillbörlig beundran, sade den garala frun, då Mathilda vid löjtnant Emeriks arm gick förbi. Ja, det är sant, och hennes man är likväl tre gånger så gammal gom hon; hennes mor var också ett förträffligt fruntimmer, hon var min salig mans kusin, Hvad det är skada att hennes lilla gosse skall vara så klen... hon lider obeskrifligt deraf . s om hon skulle mista äfven denne, liksom den lilla hon hade förut, det vore ett förfärligt slag, som jag fruktar hon icke kunde bära ... hon är väl den ömmaste mor man kan 8e.n Pianot tystnade, de dantande återkommo. Klockan var 12, rummen voro uppfylda af denna varma atmosfer, tryckande genom blandningen af flera slags parfymerier och genombrusade af detta orediga sorl, som för den, hvilken icke deltar deri, är så söfvande, men som åter är så fördelaktigt för den, hvilken har något att säga, som blott bör uppfattas af en. Midt i detta brus, denna salongsluft, detta ljusskimmer är-känslan mera förrädisk, orden merabetydelsefulla, då de smyga tig fram, på en gång skyddade och bundna deraf. Löjtnant Ellis tycks förstå. detta, der-han står bredvid den vackra Ebba, hvars bild det klara glaset i trymån, vid hvilken hon sitter; återger nästsn ännu mera förtrollande; bans läppar röras, han tycks bedja om något, ehuru orden äro ohörbara för alla, Emellertid äro hans åhörarinnas ögon icke fästade på honom, de irra oroligt omkring och liksom söka någon, hvilken icke fins. Dörrarne till matsalen slås i detsamma upp; supån är serverad; Den gamla qvinnan, som icke ändrat plats på hela aftonen, reser sig mö