Aftonbladet – 10 september 1857, sida 2

frigt en gammal grefvinna, som var litet döf och icke hörde hvarom fråga var, sin granne. en annan fru, som hade alla sina sinnen högt uppdrifna, och hörde och såg vanligen en liten smula mer än andra till: och med. Ack, min Gud! det alluderades på den der skandalösa historien som alla menniskor tala om, om den vackra fru T., som rymt. ifrån sin man och : flyttat. till-sin älskare — kan man tänka sig en sådan horrör! —och:nu, som det påstås, har älskaren i sin ordning farit sin väg och lemnat henne att i ensamheten välja emellan att dö af svält, ty hon har sjelf ingen förmögenhet, eller återvändatill sin man, hvilken, som det påstås, icke mera vill se henne, hvilket man visst icke kan förundra sig öfver; emellertid är det en horribel skandal, hon var med i societeten, man visste om ingenting... Jag begriper icke hur en qvinna kan glömma sig så långt ... pJa ja, det var högst illa... att gifva saken en sådan offentlighet, sade den gamla qvinnan, som, ehura äldre än berätterskan, likväl tycktes bättre begripa glömskan, och skakade betänksämt sitt hufvud. ;Men ungdomen är nu för tider så djerf och obetänksam, man trotsar aålla bruk och söder, i min tid var man mera försigtig ... en dam af stånd flytta till sin amang som en symamsell, åh! det är att vara dårhusmessig ... om hon rest sin väg, men stanna här i Stockholm, hvad jag beklagar hennes anhöriga... i sanning man kan med fru Lenngren säga: Blygsamhet, du sköna dygd, hvart i Guds namn tar du vägen... bohörma från ett piano hördes i detsamma, man arrangerade en vals; de båda gamla damernas konversation afbröts genom uppmärksamheten på de yngre, som nu passerade förbi dem ut i en annan salong. Hvad den friherrinnan K. är älskvärd, hennes sätt är ett mönster af behag och elegans,