Aftonbladet – 8 september 1857, sida 2

Och inga pass! Mina herrar och damer, inga pass! Öch inga tullvisitationerl ... Det är obestridligt, när man tänker sig litet tillbaka i tiden, ej så fasligt långt tillbaka, att äfven för oss menniskor sättet att resa blifvit högst betydligt förenkladt, lättadt, gjordt å la portåe de toutes les ressources. Förr, bur många kunde aspirera till denna sällsynta njutning att-förflytta sig till främmande länder, skåda andra folks seder och stränder, och hur gick det? Till-Paris var en månads tur, efter tre månaders förberedelser! Och det kostade — en hel fortyn. Nu göra vi detta på en vecka, på några dagar, och det kostar icke tiondedelen. OCkså, hela verlden har nu varit i Paris, hvem har icke varit i Paris, hvem för pocker skulle vara menniska, och ej ha varit i Paris? När jag var der sist, hade jag det nöjet att vid ett table dhöte träffa en modehandlerska från — Falkenberg, en barberare från — Alingsås;. en -blodigels-grosshandlare från — Vernamo. (naturligtvis jemte tio kongl. sekreterare, femton löjtnanter och en professor!) Detta hafva ångbåtarne gjort — bimlen välsigne dem! — och jernvägsrne — Gud vare med dem! : Men med detta allt, hur mycket återstår ännu, Där .vi tänka på — en svala! Framförallt, stå ej passen qvar, och stå ej tullarne? Jag har nyss nämt dem, men hur skulle jag ej återkomma dertill? Jag iö jer en god vän ner till ångfartyget. Menp, säger han, hvarföre kan du ej så gerna följa med litet längre? I öfvermorgon äro vi i Libeck och två dagar derefter i Paris. Vi bli der en fjorton dagar, .det kostar dig ett par bundra riksdaler, dem har du på dig — och du är en fri man.n S Jag är så fan heller! Jag skulle hafpass!,